Just nu är det nästintill omöjligt att se något annat lag än Chelsea firandes med The Barclays Premiership-bucklan i maj, finns det något som talar emot? Igår vid samma tid, innan Chelsea tog emot Tottenham på Stamford, funderade jag på samma frågeställning och självfallet fanns Diego Costa i tankarna. Den, enligt många smydryga, spanjoren som har forcerat in mål och har gjort ett tydligt avtryck i ligan med sina 11 mål.

Inför derbyt mot London-rivalerna Tottenham hade Costa plockat på sig sitt femte gula kort, i mötet mot Sunderland, vilket betydde att José Mourinho fick forma ett offensiv utan målsprutan. Jag förväntade mig ett svar, ett svar på frågan om Costa är den avgörande spelaren för Chelseas chans till den titeln som Londonlaget nu har varit nära i fyra säsonger. Nu antyder inte jag att Tottenham kanske är den exemplariska motståndare för att hitta svaret på frågan men för mig var det en början.

Jag fick mitt svar. Efter att ha sett Mauricio Pochettino pressande spel med Tottenham mot Everton förra helgen så förväntade jag mig ett uppumpat Spurs på Stamford. Förväntningarna hos fansen var stora. Ett Spurs som skulle våga gå in liknande mot stora Chelsea och pressa tillbaka, iallafall försöka. Istället blev det ett 4-4-1-1 som i slutändan straffades hårt. Inte lätt att försöka kontrollera ett mittfält där Nemanja Matić och Cesc Fàbregas står som motståndare. Tottenham öppnade dock lovande där Harry Kane nickade i ribban samt ett till synes farligt skott som Gary Cahill släppte fram.

Misstagen blev avgörande hos Tottenham för tillslut började maskinen tugga igång. Eden Hazard vände upp utanför straffområdet innan han väggade med Didier Drogba, sedan var det 1-0 till Chelsea. 23-åriga belgaren är enastående, alltid sagt och svårt att se var grabben kommer sluta. Några minuter senare var legenden Didier Drogba framme igen efter ett stort misstag av Hugo Lloris mellan stolparna. Enastående att se takterna än sitta kvar i ivorianen, fri med Hugo Lloris framåt och tryckt i ryggan av en försvarare bakåt, skickar han iväg ett distinkt skott när alla tror att han ska ta ytterligare ett steg framåt. Game over, Tottenham.

Trots massvis med passande på offensiv planhalva från bortalaget punkterade Loïc Rémy i andra halvlek matchen med 3-0, och Jan Vertonghen hade inte en chans. Tottenham blev avklädda till det lättviktslag som man är och Chelsea bevisade än en gång hur tungt man väger i stormatcherna. Ännu 25 år sedan Tottenham slog Chelsea och som det såg ut igår så får vi vänta länge på förbättringssiffror.

Storlagen plockar poäng medan ligan tuggar på, i mitten av denna månad så är jag övertygad om att ligan ser ut som vi är vana vid. Jämnt är det dock, mycket jämnt. Sex poäng skiljer mellan lagen på tredje och tionde platsen. Och sex poäng mellan tolfte och 20:e laget. Ska bli högst intressant att följa detta race.

Twitter@HolmbergAke
10 Kommentarer
2014-12-04 16:55:07

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!