Jarelind

Läs dagens bästa speltips med analys från vår expertbloggare Jarelind. Ta del av dagens bästa speltips och unika insättningsbonusar.

Jarelind

"Satans indianer!"

11 September 2014 - 09:08
Det är i taxin på väg till Wiens flygplats som Hasse Backe drar sitt kanske tionde ”satans indianer!”, denna gång på grund av värmen. Och det är just i den stunden det på allvar, mitt i några stressiga dygn, sjunker in mig att det här är mitt nya gäng arbetskamrater. Och att jag är väldigt glad för det.

Jag åkte hemifrån på söndagsmorgonen och mötte upp Anders Svensson på Tegel i Berlin, för vidare färd mot Düsseldorf. Så långt, allt väl.
Men när vi landat där började strulet. Anders bagage kom inte. Rutinerad och paranoid som jag är så reser jag i så hög utsträckning möjligt enbart med handbagage. Det var inte riktigt läge för ett triumfatoriskt ”Ha-ha!”, men jag hade det på tungan.
Med anledning av detta mankemang berättade Anders senare om när en junior i Elfsborg en gång råkat ta Anders väska för klubbens materialväska och slängt in i bussen, medan en allt mer stressad Anders stått kvar och väntat vid rullbandet. Efter mycket palaver hittades så resväskan i bussen och en ilsken lagkapten Svensson, som trodde sig ha blivit utsatt för ett practical joke ställde ett ultimatum: ”Antingen lämnar den som gjort detta klubben, eller så gör jag det!” Jag kan föreställa mig ångestklumpen i bröstkorgen hos den dåvarande junioren, (idag en inte helt obekant senior), som här får förbli anonym.
Hur som helst, tillbaka till Düsseldorf. Medan Anders till slut fick tag på sin väska (den var bara sen), så var det min uppgift att lugna vår förbeställda chaufför, som skulle ta oss till Dortmund. Sms:en från karln smattrade in i mobilen, han ville komma iväg. Vi vill checka in på hotellet, byta om och (framför allt) ha tag i den väska som i det läget ännu var på vift. Och just det räddade oss. Vi kunde skylla på väskan och slapp skylla på oss själva. Den muttrande och suckande chauffören höll sig någorlunda på mattan.
Men när vi kom fram och det visade sig att han inte kunde ta betalt med kort (i Tyskland!), utan krävde kontanter, då blev det lite mer högljutt stånkande från framsätet. Hur kunde vi vara så enfaldiga att vi inte hade kontanter på oss? Förbannade turister. En extra sväng till en uttagsautomat och så, äntligen, var vi framme och avsläppta vid gamla Westfalenstadion.
Nu började nästa Sisyfos-arbete, det vill säga att få tag i våra ackrediteringsbrickor. De visade sig nämligen ligga på Uefa-kontoret. Innanför ackrediteringsavspärrningarna. En timslång Joseph Hellersk vånda tärde tvivelsutan på min kamrat, van att slussas runt i sin trygga fotbollsspelarvardag. Personligen har jag varit med om betydligt värre, inte minst i Paris, där folk aktivt anstränger sig för att INTE hjälpa till. Här möttes vi åtminstone av välvilliga leenden och bekymrade pannrynkor. Och till slut, efter några telefonsamtal och ett oklanderligt jobb av då Wien-stationerade ovärderliga kollegan Maja (det är hon som styr upp allt, Uppstyrare är hennes titel) kom det ut en man och släppte in oss.
Nästa problem: ingen mat. Det löstes dock snabbt, genom en trapphusrusch och en snabb bratwurst (Anders) samt currywurst (Niklas).

Själva matchen behöver vi inte orda så mycket om. Tyskland var lite VM-bakis och Skottland hade mycket väl kunnat åka hem med en poäng, men skillnaden i Müllers effektivitet och Naismiths ineffektivitet fällde, om inte annat, avgörandet i världsmästarfavör.
Roligast från sändningen var Anders anekdot om när han hade Skottlands förbundskapten Gordon Strachan som tränare och i halvtid i en match mot Liverpool fick både en jacka och orden ”You say you used to be a Liverpool supporter?! Well, you’ve been their best player tonight!” slängda i ansiktet.
Anekdoten som vi får spara lite på är när Strachan missat det där med bortamålsregeln och skällde ut laget för att de flyttat upp och försökt göra mål vid 0-0 på bortaplan (efter 1-1 hemma) istället för att spela säkert och invänta förlängningen. Humor. Och förbluffande.

På söndagen drog vi vidare till Wien. Vi sammanstrålade med delar av SBS-gänget vid ankomsten till hotellet och det var väl i det skedet det första ”satans indianer!” hördes. Satans indianer fungerar alltså som en förstärkning. Typ ”satans indianer, vad bra Albin Ekdal är!”. Hasse har, förutom satans indianer, på sin repertoar ett ”men luuugn nu”, som är i ren och skär Sökarna-klass. (Ni som är för unga eller okultiverade bör googla.)
På arenan skedde viss splittring av duon Jarelind/Svensson. Den senare hade en intervju (om sitt nya jobb) att ta hand om, den förstnämnde käkade ett kilo mozzarella i pressrummet. Och medan Anders sedan repeterade den inledande studion ihop med Hasse och Karin så fick jag utstå mammon-hån och andra gliringar från mina gamla, skånska, arbetskamrater. Men det var hjärtligt menat. Jag väljer att tro det i alla fall. Eller pur projicering. Det är lite oklart.

Det jag tar med mig in i minnesbanken från matchen är när jag siktade på att skicka en passning till någon av Salzburgspelarna på planen, apropå MFF:s CL-avancemang, med ett ”han ska spela Europa League i höst … till skillnad från vissa andra”. Inte förrän efteråt förstod jag att det kunde uppfattas som en stenhård hemåtpassning på gropig gräsplan till Anders och Elfsborg. Det var inte meningen. Men ändå ganska lustigt. Jag bad om ursäkt till Anders, men han hade inte heller uppfattat det så. ”Och hade det varit så, så hade jag bara tyckt det vore roligt. Alltså, du hade fått en ordentlig spark tillbaka, men det hade varit roligt.”

Efter sändningen hamnade en stor del av gänget, eller åtminstone halva, på en kvarterskrog i närheten av hotellet. En öl, var målsättningen. Och lagom. Vi dundrade in kvart över tolv och de skulle stänga ett. Det blev kanske två öl och helt plötsligt så var det öppet ”tills ni går”. De var inte helt vana vid att ha ett tiotal tvådygnsjobbtrötta svennebananer inne en måndag. Men när de letade upp någon suspekt playlist med svenska ”hits” och skruvade upp volymen så avvek ställets övriga gäster. Kapten Röd, Latin Kings, Lisa Nilsson och ett par schlagers jag inte kunde identifiera senare så var det bara tre av oss kvar. Och när Di Leva, på ytterligare höjd ljudstyrka, fyllde lokalen så var det dags att bege sig, även för oss.

Ny dag, ny resa, ny match. Anders skulle hem och träna med det där Elfsborg, så vi plockade in Johan Arneng som bisittare. Tydligen träningshetsas det inte lika mycket i Sirius ..?
Vi satt inomhus i en liten fågelholk, vilket jag avskyr. Jag vill ta in stämningen, dofterna, vibrationerna, själva luften på arenan. Men nu var det som det var. Vi kämpade på, i den tyvärr ickebefintliga motvinden. Högmo hade det lite värre. Fullständigt blåst av planen av kollega Conte.
Pressrumsutbudet kom på solklar andraplats under dessa dagar. Bäst var Wiens mozzarella, sämst var Dortmunds ingenting. Näst sämst, (eller näst bäst, om man är en sådan där glasetärhalvfullt-person), var Oslo, som langade fram kokt korv med bröd och kaffe utan mjölk. Helt plötsligt kändes det som Superettan igen. Johan var där, fulkaffet var där och körven var där. Fint så.
Där var även en trio från Solo Calcio. Cihan och Blommà© x2. Även det fint. Gör ett hästjobb, de där.

Vi var ett gäng som avslutade med en sen middag i Oslonatten. Hasse, Johan, Emir, Maja samt Simon Bank. Hasse höll hov, som vanligt. En del under-bältet-storys om en av tränarna i Tippeligan, Moneyball-teorier och ett par ”satans indianer” fick vi som verbal fond till tvåhundrakronorspizzorna, innan vi traskade tillbaka till hotellet.

Första kvaläventyret är till ända och jag tycker att mycket fungerade bra. Givetvis finns det massor att slipa på och förbättra, men på det hela taget … en helt okej start.
I oktober väntar två matcher på Nationalarenan, mot Ryssland och Liechtenstein. Utöver dem ser jag fram emot att vara på plats på Polen-Tyskland, Island-Holland och Danmark-Portugal. En trio riktigt intressanta matcher, särskilt med tanke på resultaten i första omgången.
Satans indianer, vad roligt det ska bli.

Men innan dess är det en nästan lika rolig vardag att hantera. Bundesliga väntar i helgen. På återhörande.
Kommentarer
För att kommentera måste du vara inloggad.
Mackan12 - 2014-09-11 15:35

Härlig läsning.Ska du kommentera Bundesliga med?Eller vad gör du när det inte är landslagsmarcher?

Stockholm - 2014-09-11 14:54

Bratwurst (till Anders).

Tja, hade förväntat mig att han skulle vilja ha tacos. Men det e klart, kanske inte så lätt att få tag på utanför en arena nånstans i Tyskland.

Robins - 2014-09-11 12:15

Ni gjorde det väldigt vädligt bra. Men det var väntat.