Igår slog jag mig återigen ner för att se mitt kära Arsenal spela fotboll. Gunners är det enda lag jag verkligen bryr mig om, det enda lag vars resultat påverkar mitt humör (såvida inte ett spel är inblandat förstås). Otaliga är de gånger då en Arsenal-seger inburit en boost till en fantastisk lördagkväll och, tyvärr, är det lika ofta jag kastat en fjärrkontroll i väggen, gått och lagt mig och stirrat upp i taket till följd av en usel insats.

När Arsenal tågade in till den första CL-matchen mot ett skadeskjutet Borussia Dortmund (herregud, de saknade ju halva laget) hade jag vissa förhoppningar om en skräll. Tittade på oddsen, kände att det var kraftiga överodds på Arsenal. Men jag spelar ytterst sällan på mitt lag, så jag valde att avstå. Poäng eller seger hade räckt gott och väl för att rädda min kväll.

Men Arsenal blev totalt överkörda. Dortmund öppnade i ett furiöst tempo. Jag och mina två vänner (också Arsenalfans) skruvade på oss i soffan. Muttrade något om att reda ut stormen för att äta sig in i matchen. Tempot bedarrade visserligen något. Men Arsenal kom inte in i matchen. Arsenal var inte bara ett nummer för litet, vi var snarare två-tre nummer för små. Det var pojkar mot män. Igen. De senaste åren har vi Arsenalfans fått vänja oss vid att bli förnedrade på bortaplan. Det har varit utskåpningar mot Chelsea, Liverpool, Man City m.fl. Varje gång har det varit en känsla av att vi varit mil från poäng. Det blev bara 2-0 igår, det var smickrande siffror för vår del, det hade mycket väl kunnat bli 5/6-0 igen. Varje gång Arsenal ställs mot riktigt bra lag får du känslan av att Arsene Wenger skickar ut elva lamm till slakt. Det finns ingen idé om hur vi ska anfalla eller försvara. Vi bara maler på i samma tempo och hoppas att det ska gå vägen. Arsene Wenger har blivit så frånsprungen taktiskt att det inte är klokt. Har sett i stort sett varenda Arsenalmatch de senaste tre åren, men kan uppriktigt sagt inte komma på en enda då jag känt att, "fan, idag överraskade Wenger med en ny taktik, ett taktiskt drag eller något".

Förr om åren spelade vi åtminstone en underhållande fotboll. När andra fans hånade titeltorkan kunde man ändå finna tröst i att vi kunde skåpa ut bottenlagen och spela vackert. Inte ens det gör vi längre. Spelet inledningsvis i år har varit helt bedrövligt till stora delar.

Vi ställer upp i en förvirrad 4-1-4-1-uppställning. Mesut Özil spelar på en kant. Vi har värvat in en spelare för 420 miljoner kronor, en spelare med rykte om sig som en av världens bästa tior, men vi spelar honom på en jävla kant. Sen kan man kräva av en sån spelare att han ska klara av elementära saker, som att skapa något överhuvudtaget eller åtminstone göra lite nytta på planen, vilket han inte gör nu. Faktum är att Özil varit en av våra sämsta spelare upprepade gånger i år. Egentligen bara en fortsättning av våren, som också var väldigt svag från hans sida. Vi får inte ut något alls av en sån spelare. Tittar man på hur Arsenal ställer upp och spelar nu går det inte att hitta några linjer eller idéer alls. Vill vi anfalla via kanterna? Vill vi ställa om snabbt? Vill vi spela oss fram centralt via instick?
Svaren på dessa frågor verkar vara att vi vill spela det berömda handbollsspelet runt motståndarnas straffområde, utan några djupledslöpningar. Spelare står stilla och spelar, de andra tittar på. Då ska vi inte ens prata om försvarsspelet mot de bra lagen.

Vår kapten heter Mikel Arteta. Han är en okej spelare. Om vi talar om matcher mot lag 11-20 i Premier League. Mot kvalitetslag blir han brutalt avslöjad. Håller inte helt enkelt. Förra året hette vår kapten Tomas Vermaelen. Han platsade inte i laget.

Det jobbiga med att heja på Arsenal är att vi är långt ifrån men ändå så nära. Vi har bra spelare i truppen, men den är felbalanserad och framtung. När jag tittar på truppen så känner jag ändå: två-tre riktigt bra spelare in (inte minst för att bredda på nyckelpositioner) och vi hade varit med och hotat på allvar. Hejar du på Hull eller Crystal Palace vet du din klubbs plats i näringskedjan och kan anpassa dig efter det. Men Arsenal har resurser och pengar. Hela världen såg samma sak i somras: vi behöver en defensiv mittfältare och en försvarare. Att gå in i en säsong med Flamini/Arteta som defensiva ankare i ett lag som får många omställningar mot sig är som att slå ihop alla Richard Dunnes självmål i ett. Att gå in i en säsong med Debuchy, Monreal, Gibbs, Chambers, Mertesacker och Koscielny som backbesättning är så skrattretande amatörmässigt. Monreal och Gibbs är två otroligt skadebenägna spelare och Chambers är oprövad (även om han gjort det okej). Vi är inte ens en månad in i säsongen och vi tvingas ställa upp med en akademispelare (Bellerin) från start i en viktig CL-match borta mot Borussia Dortmund. Vi är en skada på Mertesacker eller Koscielny ifrån total katastrof. Hela världen såg detta och skrek om det här hela sommaren. Alla lyssnade, spekulerade och väntade. Arsene Wenger gjorde ingenting. Vår klubbs Bagdad Bob ägnade sommaren åt annat. I stället för att göra klart affärerna tidigt fånade han runt i Brasilien som kommentator. Visst, ställ gärna upp i TV om du kan sköta ditt jobb samtidigt. Men uppenbarligen klarar du inte av det. Uppenbarligen förtjänar du inte de där 8 miljoner pund du tjänar varje år. Pengar finns och spelare fanns på marknaden. Att säga något annat är lögn. Det är skandalöst uselt skött att det ser ut på det här viset i Arsenals trupp.

Förfallet har pågått länge nog. Visst, vi vann FA-cupen i fjol och ledde ligan länge. Men ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig ens nästan på en ligaseger. Den där typen av saker spacklar bara över fula sprickor i min kära klubb. Arsene Wenger har gjort ett makalöst arbete i Arsenal och är en kompetent man. Kanske finns det en annan roll för honom i klubben. Men mest troligt är att vi behöver gå skilda vägar. Helt klart är i alla fall att Arsenal behöver en ny manager. För det här fungerar inte längre. Vi blir utskrattade gång på gång.

Så långt ifrån, men ändå så nära. Du kan få vilket odds du vill av mig på att Arsenal vinner ligan eller CL. För det kommer inte hända så länge Wenger styr klubben. Han har gjort ett fantastiskt arbete, men allt har ett slut och nu är det dags. Jag skulle kunna äta chilibearnaise i fyra månader och ändå vara mindre trött på chilibearnaise än jag är på Arsene Wenger just nu.


---------------------

Detta om detta. En in och en ut igår. Ny CL-fotboll idag. Här är mitt bidrag:

Speltips Chelsea - Schalke 04 Tips Odds Rekare
1 Kommentarer
2014-09-17 01:54:37

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!
Pettson - 2014-09-17 10:57:09

Imponerande skrivet framförallt att gå från en självrannsakningspersp på klubb. Utlämnande, klokt och ärligt - verkligen bra!

Som du skriver(inbakat) finns en tid för allt och tiden är inne för Arsenal att byts tränare.