RalleArvid

Visa profil
Jag har ju lovat att åter sätta lite fart och frekvens på den här bloggen efter en tid fylld av olika projekt som tagit tid från bloggandet - även om rekandet varit i full rullning och dessutom gått bra resultatmässigt. Dock blev det idag en paus i både rekande och andra blogginlägg som tänktes skrivas. En paus på grund av uppenbara anledningar och en paus för kontemplation.

I det första avsnittet av min nya podcast berörde jag på ett intressant sätt med Marcus Leifby hur kvällstidningsjournalistiken även i sportsektionerna numera har ett fokus som långt ifrån tjänar oss som genuint är intresserade av att läsa om sport. Idag handlar det emellertid inte om sport utan om något ännu viktigare och jag hoppas därför att kvällstidningar och övrig media förstår det och att cynismen, precis som oss, ägnar en tyst minut (och helst mycket längre tid än så) för att hedra och visa respekt för Ivan Turina och alla som är berörda av hans bortgång.

Jag vet att det är äpplen och päron i viss mån, men ändock givetvis inte helt väsensskilt, vilket fick mig att bli extra drabbad då jag nåddes av nyheten idag på morgonen. Jag låg nämligen och läste en bok av Ronald Reng när jag efter ett avslutat kapitel flickade igenom twitter-flödet och omgående förstod vad som hade hänt.

Boken heter ”A Life Too Short – The Tradegy of Robert Enke” och handlar om en väldigt talangfull fotbollsmålvakt som tog sitt liv 32 år gammal. Även om vi ännu inte vet den exakta anledningen till Turinas bortgång vet vi att det inte handlade om något självmord, icke desto mindre så dog han givetvis alldeles, alldeles för tidigt, även han 32 år gammal.

Vad jag nu hoppas är givetvis primärt att de närmast anhöriga och så småningom de barn som Ivan Turina lämnar bakom sig kommer få det stöd och de förutsättningar som krävs för att i någon mån kunna leva vidare. I det större och bredare perspektivet hoppas jag, men är inte alltför optimistiskt, att rapporteringen och journalistiken, främst från kvällstidningarna, visar den respekt och värdighet som jag är övertygad om att AIK (kanske på ett mer värdigt sätt än någon annan klubb) med deras fans kommer göra.

Jag bor i ett land som förmodligen är mest avskyvärt i hela världen vad gäller kvällstidningsjournalistik, ja, jag har ju till och med utbildat mig till journalist i det här landet. Jag är dock född och uppvuxen i ett land som nu är på väldigt god väg att nå just till exakt den avskyvärda punkten. När England, tack vare/på grund av en rad uppnystade skandaler inom pressen (inte minst inom det tidigare högt ansedda BBC), förhoppningsvis och förmodligen är på väg mot en mer etisk och moralisk press är Sverige i raketfart på väg rakt åt det motsatta hållet. Sensationalistisk ”journalistik” och klick-sökande rubriker svämmar redan över vardagligen i det blaskiga medielandskap som nu regerar, nevermind när något av denna natur inträffar.

Att fotbollsklubbar och deras fans visar att fotbollssamhället är en institution som bygger broar, skapar mötesplatser och fyller funktioner som det övriga samhället aldrig kommer vara kapabel till vet vi redan. Detta är något som givetvis även kommer ske och redan har skett i detta fall i diverse olika behjärtansvärda former. Hoppas bara nu att journalister och kvällstidningar inte gör sitt allra bästa för att sätta käppar i hjulet för dessa viktiga insatser genom tragisk rapportering och vinkling. Tragisk men inte i närheten av lika tragisk som det öde som nu tyvärr drabbat väldigt många människor.

Drabbade är främst givetvis Turinas familjemedlemmar, medlemmar av den familj som bestod av sambo och barn. Vad som visats under dagen och som kommer visas fortsättningsvis är att även den familj som delar hans gulsvarta färger eller den familj som i stort är intresserad av fotboll även är drabbade och står bakom dem. Vi alla är lika chockade och ledsna.

Vila i frid #27!
0 Kommentarer
2013-05-02 19:02:13

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!