RalleArvid

Visa profil

Kalmar FF har nu landat i Belfast, med entourage dessutom. Men ingen - varken spelare, supporters eller hang-arounds till laget - kommer att kunna leverera en text inför denna match lika extensiv och lika väsentlig som den ni nu kommer läsa. Spelarna kommer vara fokuserade på sitt och de som inte ska spela kommer inte ha tid att bilda sig någon relevant uppfattning om vad det egentligen är alla spelare i Kalmar FF kommer få uppleva under dessa dygn i Béal Feirste. Mitt gamla Belfast, politikens Belfast, fredsmurarnas Belfast, men långt ifrån det enade fotbolls-Belfast. Där är Kalmar FF i syfte att söka ta sig över det första hindret, eller ska jag säga fredsmuren, på vägen som förhoppningsvis, för svensk och småländsk del, ska leda till gruppspelet i Europa League. 

George Best kommer från Nordirland och Belfast, han kunde enligt många experters mening blivit en av världens bästa fotbollsspelare genom alla tider, istället ägnade han sig åt det mesta annat i livet än just fotboll och blev istället ”bara” världens coolaste fotbollsspelare genom tiderna. Best är också den i särklass mest älskade fotbollsspelaren genom tiderna från Belfast. Likt den kontemporära idrottsstjärnan från trakten, golfspelaren Rory McIlroy, valde han inte sida och valde inte att blanda in politiska och religiösa värderingar och uttalanden i sin offentliga identitet. Det var därför George Best vann hela stadens hjärta istället för halva, och det var därför det vallfärdade tiotusentals anhängare till hans begravning härom året (och tro det eller ej, men inte alla utav dessa var hans ex-flickvänner). 

Jag träffade under det år jag levde i Belfast cirka 30, nära och perifera vänner, uppskattningsvis var 26-27 av dem av katolsk bakgrund. Detta var givetvis inget aktivt ställningstagande eller val jag gjorde, utan något som tedde sig fullkomligt naturligt efter det att mina första sociala kontakter skedde med katoliker. Detta då man av vänner skapar nya vänner, och i Belfast umgås man sällan över religions- och politiska bakgrunds-gränser. Trots att konflikten, som kallas ”the troubles”, på ett officiellt plan via ett undertecknat fredsavtal som fortfarande råder, har nått sitt slut blir man ständigt påmind om det polemiska förhållningssätt och de motsättningar som fortfarande är verklighet i dagens Belfast. Man går oftast i skolor som är segregerade, där katoliker går för sig och protestanter för sig, man bor i segregerade bostadsområden där du i de protestantiskt utpräglade områdena inte ens kan vistas eller promenera runt om du inte av religion och politik hör hemma där och vice versa. Dessa segregerade bostadsområden byggs dessutom fortfarande och den senaste fredsmuren, som inte lite påminner om barriären på Gaza-remsan, sattes upp så sent som förra året. På puben går du givetvis med dina vänner, och även om det nuförtiden återfinns en hel del pubar där alla kan vistas, existerar det likväl fortfarande flertalet pubar av strikta och särpräglade kriterier för vilka som är välkomna in och inte, allt med hänvisning till religiösa bakgrunder. Det finns egentligen bara ett enda område, som jag upplevt, där det råder fullkomlig integrering och acceptans, där religiös bakgrund inte spelar den minsta roll, och det är på fotbollsplanen. 

Visst, fotbollsplanen och fotbollssupportandet är även det i vissa fall en oerhörd näringsgivare åt konflikt och polemik, men dessa tendenser gäller främst inom elitfotbollen och inte i korpdivisionerna där man spelar för att ha roligt. Därför spelar fotbollen i vissa fall en lika viktig roll för att överbrygga hat och motsättningar som den i andra fall eleverar och gör situationen värre. Jag talar givetvis, när jag inte talar om korpfotboll och mer avslappnat lir, främst om den irländska öns båda landslag och framförallt om Glasgow Rangers och Glasgow Celtic.

Att i Belfast vandra omkring med en Celtic-matchtröja eller en Rangers dito är i princip av lika laddat symboliskt värde som att gå runt med hammaren och skäran eller ett hakkors på kläderna. Det är också av denna anledning som 99% av pubarna i Belfast aldrig numer sänder de klassiska Old Firm-derbyna mellan Celtic och Rangers då det uppmuntrar till sekterianism, politiskt/religiöst hat och våld.

Dessa fakta är den negativa och sorgliga aspekten av identifierandet och fanatismen. Det mer positiva får du, framförallt som svensk i katolska områden, erfara vare sig du vill eller inte. Det förefaller nämligen vara så att om man exempelvis i ”the Holylands” (ett utpräglat katolsk område befolkat av mestadels ungdomar) försöker konversera om någon eller något med någon så blir man i samma hundradel som man berättar att man kommer ifrån Sverige reducerad till en människa som kommer ifrån samma land som gud, fadern, Henrik Larsson själv.

- ”He knows Henrik, HE KNOWS HENRIK, EVERYBODY LISTEN! RASMUS KNOWS HENRIK!!!!!”

Om ni vill veta hur Beatles hade det och kände när de turnerade i USA (innan John Lennon uttryckte att Beatles var större än Jesus och alla började bränna deras skivor på bål) så kan ni förpassa er till de gröna delarna av Belfast och säga att ni kommer ifrån samma land som Henrik Larsson, det räcker garanterat för gratis öl och vänskap för evigt.

Så till landslagen då; jag besökte Windsor Park en gång för att se Nordirland – Estland (Estland vände ett 1-0 underläge och vann med 2-1 vilket sedermera förpassade dem till ett sensationellt play off som man förlorade mot republiken Irland). Om du håller på det Nordirländska landslaget är det nästan ett större politiskt ställningstagande än om du marscherar med rakat huvud, bombarjacka och svensk fana den 30 november. Du är unionist, eller lojalist som det kallas, och du vill att Nordirland som stat skall bestå och du vill av hela ditt hjärta vara en del av Storbritannien istället för en del av den irländska republiken. Exemplen jag läst om och fått återberättade för mig går inte att räkna på händernas båda fingrar över incidenter på spelare som har fått brev hemskickade till sina brevlådor med kulor i som ett tydligt budskap om att du borde frukta för ditt liv, (Neil Lennon är en av dessa förövrigt) bara för att de valt att representera det Nordirländska landslaget. Det finns även en hel del exempel på spelare födda i Nordirland som valt att representera republiken Irland trots att de är födda i Nordirland, detta möjliggjordes eftersom man under ”the Troubles” föddes och erhöll dubbla pass och därav kunde välja.

Jag skulle kunna skriva, prata och lyssna i timmar och åter timmar om klimatet och fotbollen i Nordirland, men Kalmar FF är ju där och det ska ju spelas en fotbollsmatch också, det är väl därför du måhända läser dessa ord just nu, så det kan väl vara på sin plats att även snudda lite rena sportsliga aspekter i ämnet.

Den Nordirländska högstaligan är rankad 48:a av 52 i Europa, rankade efter ligor som Maltas, Liechtensteins och Moldaviens högstaligor. Detta delvis givetvis på grund av att man är ett litet land (1.8 miljoner invånare) och framförallt på grund av att de bästa spelarna försvinner till spel i Skottland och England i väldigt ung ålder. Men också väldigt mycket på grund av att Linfield är det enda laget i landet som har en spelartrupp som erhåller ekonomisk ersättning för sitt fotbollsspelande (detta i form av personliga sponsorer), alla andra lag i ligan är alltså amatörmässiga. Det utpräglade protestantiska laget Linfield (i blåa kläder såklart) har dominerat ligan under många, många år och saknar egentligen några seriösa konkurrenter om ligatiteln en säsong som följer normen, man har vunnit ligan 7 av de senaste 9 säsongerna. Jag bevittnade just detta dominerande Linfield mot det Cliftonville som Kalmar FF ska möta under torsdagen, och utan att överdriva och sannerligen utan att förhäva mig själv det minsta hade jag kunnat gå in och dominera matchen fullständigt. Och detta utan korsband i högerknät (högern är förövrigt denna enda fot jag kan röra en fotboll med). Jag skulle uppskatta kvalitén i den nordirländska högsta divisionen som motsvarande svenska division 3 ungefär.

Ja, faktum är att jag faktiskt, när jag lallade runt och lirade korpen-matcher utan korsband på konstgräset bakom Windsor Park faktiskt mötte en spelare som spelade i nordirländska Premier League. Han kom ner och var med och spelade med oss. Dels fick han från sin klubb tillstånd till det eftersom de inte har betalt, och dels var han inte bättre, det är på den nivån det alltså är. Och på tal om nivå; Crusaders från Nordirland möter ikväll Rosenborg i samma kontext samtidigt som Kalmar FF möter Cliftonville, Crusaders tränare missar matchen på grund av family holiday. Division 3 som sagt, om ens det… 

Slutligen; ännu en liten måttstock på hur kvalitativ fotbollen i Belfast är: Darryl Smylie är känd tack vare sin fotbollskarriär av samtliga stadens taxichaufförer. Sums it up, doesnt it?!

Jag tror stenhårt på att Kalmar vinner med minst 2 mål ikväll, om Nanne inte nöjer sig med oavgjort eller uddamålsseger. För det är stor klassskillnad lagen emellan!

Twitter: @RalleArvid
e-mail: rasmus@rasmusarvidsson.net 

8 Kommentarer
2012-07-05 09:03:38

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!
RalleArvid - 2012-07-06 12:12:58

Det är i UEFA-rankingen lika stor skillnad mellan Svenska och Nordirländska ligan som det är mellan Engelska/Spanska och Svenska ligan. Fakta!

marlan - 2012-07-06 09:47:36

Du glömde i din analys att Allsvenskan e sämst i Europa vilket innebär att ett soplag från Nordirland fortfarande e bättre än ett soplag i allsvenskan....

marlan - 2012-07-06 09:46:07

Kommentar

Yungfa - 2012-07-05 22:19:49

Skämt.. Lägg ner skiten bara

RalleArvid - 2012-07-05 20:45:36

Tack, och lycka till!

barton - 2012-07-05 17:50:27

Fantastisk läsning. Hänger med på spelet

RalleArvid - 2012-07-05 13:15:19

Tack, snälla!

johaalv - 2012-07-05 12:29:26

Tackar för trevlig läsning