RalleArvid

Visa profil

Först och främst; ursäkta!

Ursäkta för att jag varit så frånvarande på sistone. Jag är hemma i Sverige över sommaren och det har varit…mycket. Mycket av jobb, mycket av vänner, mycket av golf (den enda sport mitt knä pallar för tyvärr), ja, mycket av allt förutom en rekorderlig och konsekvent internet-uppkoppling och dator-närvaro. Rekar har jag levererat med samma frekvens som Lassi Karonens paddel men tyvärr har bloggandet uteblivit. Jag ska verkligen försöka hitta tillbaka dit nu när saker och ting har lugnat ned sig lite och framförallt när jag stadgat mig på andra sidan Nordsjön. 

När jag ändå är igång med viftandet av den vita flaggen och ber om ursäkt passar jag även på att vifta lite med samma vita flagg i den motvind som mina rekar haft på sistone (låt oss hoppas att FCK till 2.10x idag var starten på en ny, fin svit). Det är en jävligt tuff säsong för oss spelare när de europeiska topp-ligorna har uppehåll och även om EM och de få spel som OS bjudit på har gått okej så har min form varit lite som Liu Xiangs på sistone, med ett väsentligt undantag; han är sämst när det gäller i de stora turneringarna, jag är hans diametrala motsats, sämst när det inte gäller, och vad skönt då att det snart inte bara är dags för mig att flytta tillbaka till Storbritannien och London, utan även att det i Storbritannien och London snart drar igång lite vettig fotboll igen. Och tänka sig, var det inte så att det efter att England fick stryk på straffar i EM också fallit sig så att Storbritannien (England) åkte ut på straffar i OS och att ett engelskt lag alldeles nyss fick stryk på straffar på Ullevi? 

OS ja, det var en lika underbar dansk förlust igår i handbollen som det var en underbar dansk framgång idag i fotbollen. Och vad gäller OS; kände ni precis som jag efter en vecka av spelen att det började tippa över vad gällde ens egen inställning till det svenska deltagandet? Tippat över till det att man istället för att, som man gjorde initialt, hoppades på framgångar, började hoppas på motgångar. Det ger mig liksom ingenting om Alshammar kommer 5:a, Emma Green slår nytt personligt rekord (1.73) och råkar hoppa över sin egen längd eller om handbollsdamerna bara får stryk med fyra bollar. Om vi inte längre kan åstadkomma ett succéartat Lillehammar-OS kändes det, på något märkligt sätt, som att det enda jag kunde erhålla behållning av var ett praktfiasko på alla håll och kanter. En bitterhet som slår alla euforiska rysningar längst ryggraden helt enkelt. Nu verkar det, på svenskt lagom-manér, att det blir något mittemellan och det har jag funnit mig i.

 Hursomhelst, det hittills mest glädjande för mig under OS, (och det vet alla ni som följer @RalleArvid på twitter), är i alla fall utan tvekan att Janne Schaffer vann OS-guld för damer i kula.


Kör hårt så hörs vi snart igen.

0 Kommentarer
2012-08-08 22:58:53

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!