Elva dagar i New York sätter sina spår.
Men även om vi har druckit alldeles för mycket så har vi ändå hunnit med Mötley Crües avslutningsturné, två dagar/kvällar/natt ute på Flushing Meadows (där man bland annat fick se en magisk tillställning där Roger räddade två matchbollar och sedan vände på steken), två vänder på Broadway där The Book of Mormon och Rock of Ages avhandlades. Där jag bara måste lyfta fram det förstnämnda mästerverket, får ni en chans att se den: Gör det!

Nu är det dock dags att bege sig hemåt. Med den lilla skillnaden att hem inte längre är Sverige - utan vi droppar söderut och skaffar oss ett nytt sådant i stället.
I 4-5 år har det pratats löst om att lämna det här landet som är svårt att känna igen.
Ett land där polishat försvararas på var och varannan ledarredaktion kan aldrig vara ett speciellt sunt land att leva i.
Eller där Sveriges Radio numera har blivit en megafon för vänsterhat.
Varför i hela fridens namn ska man dag ut och dag in behöva utstå en public service som helt missförstått sitt uppdrag?

Jag vägrar också att vakna upp måndagen den 15:e september, med löpsedlar täckta över det avlånga Sverige med en svetsare med händerna i skyn utropad till statsminister. Det efter att S gjort sitt sämsta val på 100 år. Har ärligt talat inget psyke för det.
Man skulle kunna stanna kvar hemma. Kämpa och skrika på torg likt andra fåntrattar för att få till en förändring. Men jobbar inte så. Jag erkänner mig hellre besegrad, plockar fram den vita flaggan och viftar för allt vad jag är värd samtidigt som en handduk sakta seglar ned på golvet från min ringhörna.

Om det finns anledning att någonsin komma tillbaka?
Tja, jag vet inte. Det beror på om ni lyckas mobilisera krafterna där hemma. Så det är väl om fyra år härnäst. Vilket i och för sig är rätt troligt då det knappast lär ta längre tid än så för den här blivande konstellationen att få merparten av svenskarna att skrika efter kompetens igen.

Emellertid trist att släppa alla åtaganden hemma i Sverige. Men får glädja mig åt att det inte riktigt krävs samma ekonomi för att leva ett liv i centralamerika.

Sedan får vi inte glömma. Det har varit oroväckande tyst om Per Gessle rätt länge nu. Vilket borde betyda att en samlingsplatta av något slag kan vara på väg ut i handeln.
Bevare er väl ...

Så. Vi kämpar väl på. I oförminskad styrka här i alla fall. Naturligtvis.
Om man sedan får diska extra på någon bar ett par kvällar i veckan, det kan faktiskt vara nyttigt i flera avseenden ...

Vi hörs i morgon från ett helt annat ställe. Där feminism är på riktigt, med kvinnlig president och allt.

Hej!

3 Kommentarer
2014-09-07 15:40:10

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!
probie - 2014-09-08 08:27:48

Holms och england, ni har ju fortfarande er rösträtt iaf. Även om det krävs ett mirakel för att valet ska gå åt rätt håll så hoppas/räknar jag med att ni röstar för att hjälpa oss stackare som bor kvar i det här landet..
Romson, Sjöstedt och Löfvén vid rodret..brrr, jag skulle nog t om föredra Basil Fawlty och Sean Banan.

mr_england - 2014-09-07 23:14:34

Helt rätt Holms. Vi är många som erkänt oss besegrade och lämnat. Snart finns det bara Jihad-krigare och extremvänstern kvar i Sverige. Bäst att lämna det sjunkande skeppet innan det är försent.

Niklas Lundgren - 2014-09-07 18:46:14

Va bra. Då finns det alltid en dörr öppen om man vill ut på äventyr ;)