Det var då en sjuhelvetes jävla show de bjöd på, herrarna i AC/DC som gjorde rent hus på Dodger Stadium.
En herre som tog min andra biljett var inga bekymmer. En skön musiklärare. Som drack innan och under konserten, men som ändå inte hade några problem att köra hem efteråt. De lärare jag jobbat med genom åren hade nog inte riktigt praktiserat det på samma sätt.
Det finurliga var att jag skulle åka med honom tillbaka till West Hollywood.
Det mindre finurliga var att jag tappade bort honom i vimlet efter konserten.
Det ännu mindre finurliga var att min telefon la av. Och att jag slarvade bort kreditkortet.
Vilket i all sin enkelhet ledde till att jag fick lifta hem till hotellet.
Mitt i natten och jag visste inte ens vilket håll jag skulle börja gå åt.
Men men, nu sitter jag här i alla fall vid liv. Men de där nio liven börjar väl så sakteliga att ta slut snart.
Nästa anhalt Las Vegas. Det är bara att skaka av sig nattens bravader och växla upp igen.
Dock kan jag villigt erkänna att jag bara vill låsa in mig i ett halvår och checka ut från det här ständigt rullande lokomotivet.

Hur som helst: Fy fan så bra det var.



*********

Tyvärr så är det internet som Los Angeles flygplats erhåller, Boingo Hotspot, helt helt helt i plåt.
Sidorna tar sekel att ladda upp och jag är så nära att ställa till en scen här att risken för arresten är påtaglig.
Får koppla ned och återkomma om ett tar timmar från Vegas.
Har ett par roliga hockeydrag att dela med mig utav.

Lev väl så länge.
0 Kommentarer
2015-09-30 01:36:55

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!