Ni vet vid det här laget att jag inte är speciellt van med framgångar för klubbarna som ligger mig varmt och hjärtat.
Sedan 1989/1990 har jag kastats mellan hopp och förtvivlan gällande Tottenham Hotspur.
Nio år gammal såg jag en fotbollsmatch på tv. Det vita laget var helt överlägset. Men förlorade med 1-0.
Vilket gjorde mig förkrossad.
Minns att jag frågade efter matchen hemma vad de där olyckskorparna hette. Fick till svar att det var just Tottenham.
Och på den vägen är det.
När jag bara året efteråt fick se Spurs som FA Cup-vinnare, då trodde jag att jag sprungit in i ett lag som inte kunde göra annat än att få lyfta pokaler på löpande band.

Jo just det.

Efter den där Victorian så har framgångarna inte direkt avlöst varandra (nej, jag har tyvärr svårt att gå igång på Ligacupen, även om den givit många fina minnen).
Och problemet med just Tottenham, det är man hela tiden tror att det ska gå bra.
Jag talar nog för fler Spurs-supportrar när jag säger det.
Man har tittat på truppen inför säsongen och tänkt att, - fan nu kan de fan utmana, på riktigt.
Sedan när kalendern visar mars/april, då finns det inga poäng kvar av värde kvar att spela om, för då har en mittenplacering blivit så cementerad att matcherna som återstått bara varit av akademisk betydelse.
Under 95-05, då var det där vardagsmat.

På senare tid har förvisso poängskörden blivit väsentligt mycket bättre.
Men då har i stället andra sinnessjuka svarta makter från högre instanser spökat.
2006, t.ex, då skulle en Champions League-plats säkras på Upton Park. Det enda som krävdes var en seger.
Men det var lättare sagt än gjort. I och med att tio spelare blev magsjuka kvällen innan av trasslig lasagne.
Schack matt platt, som en död fisk.

Eller vad sägs om 2012. Då VAR CL-platsen inspelad och klar.
Det enda som inte fick ske var att Chelsea gick och vann turneringen.
Vilket var helt omöjligt. Eftersom Barcelona inte gick att slå då.
Jag minns det som igår.
Kalmarsunds innebandykung, Johan Wittberg hade födelsedagsfest i Kalmar.
När jag sitter där och nås av nyheterna att CL-finalen gått till straffar, där och då kunde jag bookat Barcelona till 100 ggr såsen.
För att Tottenham är Tottenham. Och jag är jag. Den kombinationen har alltid varit värdelös.
Vi vet alla hur det gick.

Det kanske mest talande är våren 2002.
Jag sitter i dåvarande Toyatahallen och spanar ÖIK i ett kval till dåvarande Hockeyallsvenskan (på tal om uteblivna framgångar).
Vill minnas att det gick åt helvete. Som det så ofta gjorde på den tiden.
På min gamla Ericssonlur så hade jag i alla fall i halvtid smugit upp 3-0 till Tottenham. I halvtid. Mot Manchester United. Som på den tiden, ni yngre, då var det en annan klass på dem än vad det är idag.
Att det var nattsvart för mina rödvita hockeykrigare räddades ändå upp av att Spurs SLAKTADE United.

Det fanns bara ett bekymmer.

Det var 45 minuter kvar:



Fem gjorde de onda i andra. Endast.
FEM!

Och det symboliserar kanske Tottenham allra bäst. I alla fall för mig.
När du tror att något stort och fantastiskt är i görningen. Då dras rullgardinen ned med en sådan smäll att det slår svallvågor på Themsen och allt är tillbaka på ruta ett igen.

Spurs signifikativt.
Och det är så älskvärt, någonstans.

Idag ska Tottenham spela för serieledning. I den 28:e omgången.
Jag lovar er. Jag har nypt mig själv i armen ett par gånger om dagen de senaste veckorna.
Har hållit en lägre profil än någonsin på sociala medier gällande Spurs, just för att jag har gått och väntat på ett klassiskt ras. Och inget jag har psyke för att få kastat tillbaka i ansiktet om laget ramlat ihop som ett korthus.
Men!
Nu är vi här. Jag börjar själv tro på det här.
De 27 matcher jag sett med laget den här säsongen så har de inte varit sämre i en enda match.
Jämför med United som knappt varit det bättre laget.
Poängskörden för Spurs är i det allra lägsta laget med tanke på hur det har sett ut. Och ändå spelas det för att ta över ledningen i ligan där här onsdagen i mars.
Tänk lite stolpe in i stället för stolpe ut under mars och april, gott folk.
Och det här av ett lag med en strikt lönepolicy. Till de liljevita eleganterna går du inte för att tjäna de stora pengarna.
Här finner du andra värden.

26 säsonger senare, efter lika många bedrövelser, så får även jag vara med och känna nerven under den här delen av säsongen.
Jag vill på något vis hävda att jag förtjänat det. Eller i alla fall tjatat mig till det.

Avspark 20.45
Let the yidtale continue for a while ...
2 Kommentarer
2016-03-02 01:57:36

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!
sjobjorn82 - 2016-03-03 01:31:20

Så skön 1-0 seger över "er" igår kväll!
Över/undertron på ditt lag är så överdriven....sett en del av era matcher o tametusan - ni har INTE varit bättre i några av dem, det är ren o skär lögn.

KD - 2016-03-02 13:12:52

Som neutral håller man på Leicester...förresten var det inte Bayern (i München) som Chelsea väldigt oförtjänt betvingade 2012 efter straffläggning?