I takt med att Brommapojkarna i den första halvleken inte tycktes ha skuggan av en chans så började jag fundera i andra banor. Allt för att inte av ilska bli avtrubbad av sådan iskall rek.
Längtar nämligen till oktober. Dels är det nog alldeles för kallt för den satans dragspelsmannen att fortsätta terrorisera och dessutom släpper Kiss ett nytt album, Monster. Två glada musiknyheter i ett.
Jag gillar musik. Eller, jag gillar bra musik. Och är oerhört nyfiken på hur Kiss kommande platta kommer att ställa sig mot de övriga 23. I synnerhet då förra var såpass bra.
Paul Stanley och Gene Simmons har lovat en blandning av Revenge och Destroyer, och det låter ju mer än lovande. 
Som den lilla musiknörden jag kan vara ibland så började jag nyssatt  lite enkelt att rangordna de tidigare plattorna, med små kommentarer. Nu har det växt så pass mycket att jag göra ett blogginlägg utav det.

Så, varsågod för ett stycke musikhistorik. Borde intressera alla dödliga varelser.

1. Destroyer (1976) +++++

En banbrytande rockplatta som slog ner som en bomb över hela världen. Soundet skiljde sig markant från de tre första skivorna. Av nio låtar har hela fem, sex stycken alltid varit med på turnéerna genom alla år.
Utan Destroyer hade vi förmodligen aldrig fått den Dregen vi älskar, utan han hade med största säkerhet harvat runt som högerforward i Nässjö hockeys taskiga div 2-lag.
Bästa spår: Detroit Rock City.

2. Rock and Roll Over (1976) +++++

Bara ett halvår efteråt så visade man att kreativiteten bland de fyra gossarna flödade värre än hos någon annan orkester i världen. På ett och samma år så släpps ännu ett album som står sig som världsklass än idag. Gene Simmons som jag personligen aldrig sett som någon större låtskrivare hade kanske här sin absolut bästa period.
Det mest oförklarliga är ju dock hur man misshandlat världens kanske mest geniala låt i Mr:Speed. Aldrig, och då menar jag aldrig har den lirats live under en riktig konsert. Skandal!
Bästa spår: Mr:Speed

3. Kiss (1974) +++++

Strutter, Nothin" To Lose, Firehouse, Cold Gin, Deuce, Black Diamond. För att nämna några kanoner. Det kallar jag ett debutalbum det. Det är väl bara Guns"n Roses som kan toppa.
Inledande Strutter klassar jag än idag som världens kanske bästa inspelade musikstycke. Ett makalöst jobb signerat Simmons/Stanley när de var som allra bäst. 
Helt enkelt en odödlig platta.
Bästa spår: Strutter

4. Hotter Than Hell (1974) +++++

Så jävla smutsig produktion! Älskar den rakt av. Så här önskar jag nästan att alla skivor borde produceras. Känns som att det görs under tidspress. In i studion, svettas, ut igen, sälj skivan. Så äkta i min värld.
Riffet till Watchin" You, men hur bra får det egentligen bli? Och inte att förglömma, den här skivan släpptes alltså ett halvår efter debutplattan. Fyra fullängdare i absolut toppklass - på två år. Det är klass!
Bästa spår: Comin" Home

5. Hot in the Shade (1989) ++++

En tid då Kiss hånades och bespottades bland de flesta som trodde att de var viktiga i musikbranschen. Under hela 80-talet så krigade man på medan det gick inflation i rockband som alla ville ta del av den gigantiska pollettkakan som MTV och reklamradion gav.
Hot in the Shade var den sista av plattorna man släppte under ett 80-tal då iaf jag anser att man gick ur med huvudet högt. En i mina ögon helt fantastisk skiva, även om den såklart inte når höjdarna från 70-talet.
Bästa spår: Silver Spoon

6. Love Gun (1977) ++++

Ett album som kom när bandet stod på sin absoluta topp. Och då släpptes också en platta som påvisade detta,
Love Gun är en stark och gedigen produktion rakt igenom, skivan har ett sound som de nästkommande inte alls var i närheten utav. Därför var just den här skivan lite som ett avslut på en era av sex fantastiska skivor. 
Början på slutet kan man också säga är att den oerhört värdelösa låtskrivaren Peter Criss helt obegripligt fått med sin låt Hooligan. Drar ner betyget. Att Ace Frehley däremot får göra sångdebut med sin egna Shock Me är bara så jävla rätt, och en av skivans absolut bästa låtar.

7. Asylum (1985) ++++

Nu blir man väl mördad. TVÅ 80-tals plattor innan jag ens nämner Dressed to Kill eller Dynasty?
Ja, även om den här skivan inte sålde speciellt bra så är jag ändå helt såld i den. Och ett bevis på att jag är den normale medan skivköparna de konstiga.
Också första skivan med Bruce Kulick, en briljant gitarrist som gjort mycket gott för detta band.
Starka spår i Tears Are Falling, Uh! All Night, Trial By Fire och Who Wants to be Lonely.
Bästa spår: Uh! All Night

8. Dressed to Kill (1975) ++++

En av de fyra skivorna som släpptes under de två första åren. Snäppet sämre än de andra, men ändå förbannat bra.
Låtskatten man hade sparat på sig från de föregående åren med bandet Wicked Lester fick uteslutande plats på första plattan, därav att den här kan kännas något svagare då några "left overs" fick plats här.
Bästa spår: C"mon and Love Me

9. Lick it Up (1983) ++++

Första skivan då Ace Frehley officiellt inte var en medlem av bandet. Också första skivan utan smink. Råare och tuffare än allt tidigare, och det är också jävligt bra. Precis hårt som Kiss kan vara utan att det blir för mycket.
Vinnie Vincent tog Ace plats och var med och knåpade ihop 70-80 % av låtarna. En mästerlig låtskrivare. Han fick senare sparken pga samarbetsvårigheter. Hade hade det inte lätt då fansen hatade honom, INGEN kunde tro att man skulle kunna komma här och axla The Spacemans mantel över natten.
Hörs också tydligt att Eric Carr bakom trummorna nu satt en tydlig prägel på bandets sound.
B-sidan klassar jag som Kiss allra bästa någonsin.
Bästa spår: Fits like a Glove

10. Revenge (1992) ++++

Hej 90-talet!
Efter att Eric Carr mycket tragiskt gick bort i cancer så ersattes han av Eric Singer. Bandet samlade ihop sig efter all sorg och sket ur sig ett alldeles utmärkt album. Man spände musklerna och visade med bravur att upcoming band som Paradise Lost, Nirvana, Alice in Chains, Soundgarden mfl inte kunde sätta agendan helt på egen hand.
Vinnie Vincent var tillbaka och skrev ett par av skivans absolut bästa spår, och man undrar ju lite hur bra 80-tals skivorna kunnat vara om han inte fått sparken efter Lick it Up.
Bästa spår: I Just Wanna

11. Sonic Boom (2009) +++

Första studioskivan på 11 år. Och många hade redan dömt ut den innan den ens kom ut. Men tji fick dom.
Kiss hade lovat en resa tillbaka till de gamla tiderna och höll absolut vad de lovade. Kritikerna världen över var häpna över att gubbarna fortfarande kunde leverera en comeback-platta i sådan stor stil.
Personligen var jag såld efter första tonen. Producerad genom att spela in låtarna "live". Alltså inte instrument för instrument, vad fan det nu kallas för. Så snyggt sound plattan igenom. Hallelujah!
Bästa spår: Say Yeah

12. Dynasty (1979) +++

Paul Stanley (som hängder mer på disco än rockklubbar under 70-talet) insåg hur lätt det var att skriva disco. Och det gjorde han. I Was Made For Loving You blev en monsterhit, även om jag personligen aldrig har sett storheten i den sången.
Annars är hela soundet på plattan rätt trist efter att strax innan fått både Destroyer och Love Gun uppkört rakt i ansiktet. Men! Ace Frehley är mannen som lyfter upp skivan på ett betyg "Bra" med sina två briljanta insatser med 2,000 Man och Hard Times.
Och inte att förglömma. Gene Simmons härliga Charisma där han gärna sätter fingret på sin egen storhet.
Bästa spår: 2,000 Man

13. Ace Frehley Solo (1978) +++

Ja, dessa jävla soloalbum. Gjordes allt för att hålla Peter Criss och Ace Frehley på bra humör då de under den tiden helst av allt ville ut och pröva sina vingar på eget håll. Hur Peter Criss ens kunde tänka tanken, att han fortfarande har hedern i behåll efter det här är ett under.
Ace Frehley gjorde hur som helst det här på riktigt men en skön platta. Klart bättre än övriga två, kan också förklaras med att Gene och Paul helst av allt inte ville och att Peter Criss helt saknade kompetens för jobbet.
Bästa spår: Rip It Out

14. Creatures of the Night (1982) +++

Efter två miserabla plattor med Unmasked och The Elder så var man bara så tvungna att ändra kurs helt och hållet. Och det gjordes med en ny trummis i Eric Carr, därmed var dansbandstakterna bakom hängpukorna ett minne blott.
Det blev en rejäl ansiktslyftning, även om viss personlighet saknas då Ace Frehley endast medverkar på skivomslaget men inte alls var en del av Kiss.
Lite olustigt att en sådan herre som Bryan Adams faktiskt har varit med och skrivit två låtar på skivan. Två bra låtar, Rock and roll Hell och War Machine.
Med den här skivan visade man iaf att man var tillbaka på banan igen. Och det rejält. Titelspåret gör sig också jävligt bra live, det får inte negligeras.
Men! En av de sämsta ballader som någonsin skrivits (efter Peter Lundblads Ta Mig Till Havet) finns på den här plattan. I Still Love You. Nära att dra ner betyget till endast två plus. Att den dessutom spelas live ibland ... GAAAH!!!
Bästa spår: Creatures of the Night

15. Crazy Nights (1987) ++

Nja. Ett väldigt tråkigt producerat album. Visst, jag gillar förstås titelspåret enormt. En radiodänga som passade perfekt in 1987 när du ville nå ut till så många som möjligt.
Annars har vi kanske två, tre spår som håller måttet och klart förtjänar ett bättre låtumgänge och framförallt en "smutsigare" producent. Turn on the Night och Hell or High Watar två exempel där.
Och om ovannämnda I Still Love You är en vedervärdig ballad, då är Reason to Live här så oerhört mycket bättre. 

16. Animalize (1984) ++

Ett krasst försök till att hitta en liknande platta som Lick it Up. Men med en sparkad Vinnie Vincent försvann mycket kreativitet och man kom inte i närheten av skivan man släppte året innan.
Så tycker i alla fall jag. Men inte övriga världen (och framförallt inte Sverige) där den här skivan blev 80-talets absolut bäst säljande Kiss-platta. Vilket jag än idag kan ligga sömnlös över.
Men, första singeln var också brottarhiten Heavens on Fire. När den spelades på radion, då förstår jag att folk gick man ur huset för att köpa skivan. Som sedan blev en besvikelse när bara Thrills in the Night kommer upp i standard - utöver odödliga Heavens on Fire.
Bästa spår: Heavens on Fire

17. Psycho Circus (1997) ++

Så förstörd. Så överproducerad att man kan gråta blod över hur det kunde ha låtit. De fyra originalmedlemmarna skulle nu släppa en platta tillsammans för första gången på 18 år så tog de i å de sket ned sig i studion och glömde bort att soundet från t.ex Hotter Than Hell är nötternas nöt för dessa fyra.
Skivan innehåller ändå en del godbitar i Psycho Circus, Raise Your Glasses och Dreamin". Men ett töntigt försök till en ny Beth och en ihophafsad låt till Space Ace så kan inte betyget bli mer än en tvåa. Lite synd att In Your Face inte släpptes på den europeiska marknaden. En bra Ace-låt som hade behövts på plattan.
Dock. Skivan sålde såklart jävligt bra, både i världen och i Sverige.
Bästa spår: Dreamin"

18. Paul Stanley Solo (1978) ++

Paul Stanley är och har alltid varit en jävligt bra låtskrivare. Det visade han om inte annat när han släppte sitt senaste soloalbum Live to Win. 
Det här från 1978 är dock inte speciellt mycket att lyfta på ögonbrynen för. Som jag tidigare nämnt så kände Paul lite det här som ett onödigt ont. Men, som den låtskrivare han är så finns såklart bra spår. Tonight You Belong to Me, It"s Alright och Wouldn"t You Like to Know Me är alla låtar som osar en Starshild från sin bästa sida. Eller i alla fall en bra sida. Resten av låtarna dock svaga, därav kan ett betyg aldrig bli bättre än så här.
Bästa spår: It"s Alright

19. Unmasked (1980) ++

Alltså. Det låter ju som om det är Mora Träsk som är ute på sommarturné. Förstår inte ens tanken med att släppa den, för man borde ju ha förstått att motorsågarna skulle komma fram.
Men! Sjukt nog har jag lite av en hatkärlek till hela skivan. Det blir ibland så långt ifrån Kiss, att man ändå måste gilla försöket. Och det är Ace Frehley som dominerar helt på egen hand. Också det sista han gjorde innan han lämnade gruppen. Kan tycka att det gör det hela stort. 
Bästa spår: Two Sides of the Coin

20. Carnival of Souls (1997) +

Ja, vad ska man säga. Låtarna skrevs 94-95 och var väl för att flörta med grunganhängarna som hade sin storhetstid då. Flanellskjortorna satt lika obekvämt som den här plattan var meningslös.
Ska ändå erkännas, som 17-åring lyssnade jag dagligen på den. Låtsades att gilla den.
Bästa spår: Master and Slave

21. Gene Simmons Solo (1978) +

Gene hade trots allt ett par vassa dängor på 70-talet. Men det här? Vad fan är det frågan om?
Känns spontant som om han skrev ihop skiten på en eftermiddag bara för att bli av med eländet som Ace och Peter tvingat fram. Fungerar bra som majbrasa.
Bästa spår: Radioactive

22. Music from The Elder (1981) +

Så här. Gene Simmons och Paul Stanley. Ni ska vara jävligt glada över att Kiss-eran inte stendog efter åren 80-81. Att folk överhuvudtaget ville ha mer er att göra. För det var inte bra då. Och just ni två var nog allra sämst.
Den här skivan får ses som skämt med idel ointressanta spår. The Oath och "I" har väl vissa poänger, och då är jag snäll i min recension.
Bästa spår: "I"

23. Peter Criss Solo (1978) +

Trummisen i världens just då största hårdrocksband vill släppa en soloplatta. För det är han värd, tycker han.
Och det gjorde han. Med resultatet det ABSOLUT SÄMSTA jag hört på en seriös nivå. Varenda jävla låt är så jävla rutten av man vänder sig av smärtor varje gång man hör en endaste ton från den skivan.
Det värsta av allt att under Dynasty-tour så valde Kiss det oerhört märkliga beslutet att samtliga bandmedlemmar skulle få med varsin låt i set-list. Kan förstå förskräckelsen hos den chockade publiken när Kiss och Peter Criss drar igång Tossin and Turnin. Måste helt klart ha varit den värsta live-upplevelsen människan upplevt. Någonsin.
Bästa spår: -------------------------------


Nu är ju bara den stora frågan, var placerar sig kommande albumet Monster? 
Efter att ha lyssnat på den första singeln så kommer skottet från höften som säger strax bakom senaste Sonic Boom.


Lite rockhistorik har ingen dött av. I synnerhet inte en måndagkväll.

På återseende imorgon. Godnatt.

/Hell or Hallelujah

1 Kommentarer
2012-08-27 21:39:20

Kommentarer

För att kommentera måste du vara inloggad.
Vill du vara med i gemenskapen? Logga in eller registrera dig gratis!

Registrera dig gratis!
MartinML - 2012-08-27 22:35:04

Var o såg dem för några år sen på stradion.. Klart bästa konserten..

Bästa låten från plattan 89 är dock helt klart Forever..

/ love gun