1-4 och 3-2. Med Sundsvalls siffror i fören. Det har minsann svängt om norrlänningarna så här långt i den allsvenska comebacken.
Och det är väl precis som som siffrorna visar här ovan.
Ett anfallsspel som ser klart intressant ut, med Dibba och Eklund som känner varandra utan och innan med många matcher tillsammans.
Medan det bakåt finns mer att önska, det tror jag att de flesta supportrarna till de blåvita håller med om.
Malmö fick valsa lite som de ville och Åtvidaberg tilläts inte bara att göra två mål, man fick stundtals de fyra där bak att se väldigt tama ut.
Och sex insläppta på två matcher säger kanske inte allt, men det skvallrar väl trots allt om en del.
Nu när Häcken kommer på besök (som knappast har rosat marknaden så här långt) så är jag ju mer än övertygad om att det inte finns några tankar att ställa upp med en försvarsmur och slå vakt om någon poäng.
Tränarstaben har sett att det går att straffa den här upplagan av Häcken, bara man orkar springa. Vilket terränglöparna i Sundsvall har simborgarmärket i.

Häcken i sin tur hade aldrig gått mållöst från Nya Söderstation om de haft någon av de målskyttar på planen man är van att haft de senaste säsongerna.
I min bok så är Dardan Rexhepi snäppet under en medelmåttig allsvensk forward.
Såg obekväm ut som ensam anfallare mot Bajen. Men. Nog var han väl snäppet vassare hemma mot Djurgården? En snygg assist till Makondeles 1-1 och löpningen han gör med bollen (där idioten inte ramlar i slutminuten) visade mer än allt han gjorde i Stockholm dagarna innan.
Är det så att han kommer in i det än mer till match tre, ja då får Sundsvalls backlinje en jobbig afton. Alltså inte med Rexhepi själv, utan ackompanjerad av de tre offensiva herrarna strax bakom.
För inte väljer man väl Torvaldsson efter nämnde herrns insats senast?
Gör man det så betyder det i så fall att islänningen är så pass i stöten och han har ju gjort mål (ett och annat) på bättre lag än Sundsvall genom åren.

Häcken skriker efter första segern. Lär trycka på ordentligt.
Sundsvall hur trygga som helst med sitt hemmaspel, och det har man inte blivit från Superettan genom att låta några andra lag ta tag i taktpinnen.
Hade det inte varit ett derby i Stockholm, då hade det här varit min match för dagen att lägga 90 minuter på.