Sällan jag rekar Tottenham. Vilket har en relativt enkel förklaring.
För att sedan 1989 gått igenom all tänkbar misär av underpresterande så går man alltid, undermedvetet eller inte, inför varje match och vet att det kommer att gå åt helvete.
Real Madrid borta i Champions League eller Barnet hemma i Ligacupen.
Alltid samma känsla.
Vilket förstås bara är trams. Men hjärnspöken är svåra att jaga bort hur som helst.

Men om jag dunkar huvudet i väggen tio gånger nu och ser nyktert på det här, Newcastle hemma, då kan jag bara se kattens lek med råttan. Spelmässigt.
Visst. Det kan se ut som 2013. Då Skatorna reste hem med 1-0 och tre poäng.
Eller: Tim Kruul reste hem med tre poäng och 1-0. För maken till ett rån signerat en enda spelare mot ett helt lag har sällan skådats i Premier Leagues historia.
Nu kan jag inte fälla in videoklipp här, så får nöja mig med en text från BBC:

"Tim Krul made a string of outstanding stops to deny Tottenham against Newcastle, who took all three points thanks to Loic Remy's early strike.
The Dutch goalkeeper made 14 saves in total at White Hart Lane - the most by any goalkeeper in the Premier League this season"

Jag minns slutsignalen som i går.
Holländaren vandrade ut från White Hart Lane med ett ansiktsuttryck att han nästan skämdes för vad han ställt till med.
Sådana matcher är svåra att värja sig emot. Det borde ha slutat 5-0. Men det blev 0-1.
Nu finns det ingen Kruul. Han är skadad. Att Robert Elliot ska göra en repris av Kruuls makalösa spektakel, det håller jag som närapå osannolikt.

Så, vad kommer Spurs med?
Jo. Man ställde över en herrans massa spelare i mötet med Monaco i veckan så det är ett piggt och alert manskap som ska ut och veva nu.
Så här bör det väl kunna se ut:

Lioris
Walker - Alderwiereld - Vertonghen - Rose
Alli - Dier
Lamela - Eriksen - Son Heung-Min
Kane

Dembele borta och då är väl det där det mest troliga.
En väldigt kompetent elva som är klasser bättre än Newcastles över varenda lagdel.

Newcastle ja.
Klang och jubel och sjunde himmelen efter segern hemma mot Liverpool.
Kul för supportrarna man verkligen unnar att få lukta på lite framgång. De är annars väldigt misshandlade där uppe i norr.
Men vore det inte så vansinnigt typiskt Newcastle att efter en sådan tillsprattling, att redan veckan efter kliva rätt ned i källaren igen? Det är väl precis så som vi känner denna klubb?
Lite som när man slaktade Norwich hemma (6-2). Halva norra England kokade av tillförsikt inför derbyt mot största antagonisten, Sunderland, vilka man skulle möta veckan efter.
Sången tystnade snabbt. 3-0 till Sunderland.
Det är så den klassiska kråksången rullar. Upp som en sol, ned som en gigantisk pannkaka. Sschmäääck!

Tottenham har 7-1 på Newcastle på de två senaste. Till och med Soldado fick göra ett utav de där målen.
Nu är Tottenham vassare, medan Newcastle är ... tja, klart mediokert, om jag får vara lite diplomatisk.
Att Spurs kommer att skapa så pass många målchanser att det borde räcka till både två och tre mål, det är jag helt övertygad om. Det handlar bara att sätta dit dem ...