Jahapp. Då börjar det brinna i knutarna för Södertälje. Denna anrika förening som just nu håller på att gräva ned sig i en grav så djup att jag undrar hur i hela friden man ska kunna resa sig igen.
Att hockeyintresset på bygden år för år har minskat, och kommer att minska framöver, det får vi nog se som rätt självklart. Av den stora tillströmningen av nya invånare till kommunen så är det väl, med handen på hjärtat, få som brinner för just sporten ishockey. Vilket ur ett längre perspektiv blir trassligt.

Man gjorde trots allt en väldig kraftansträngning till den här säsongen. Trodde sig plocka ihop ett lag som skulle slåss om en plats i SHL (ett dyrt sådant), men som nu ligger kronsist i en serie där hela fyra av sex lag går upp.
Vi har sett det förr, överlägsna lagbyggen som inte kunnat vänt på skutan när det gått åt helvete från början. När det bara blivit värre och värre ju längre säsongen lidit och paniken infunnit sig.
Lag som nämnts av vissa som guldkandidater. Men i stället blivit degraderat.
För att titta inhemskt så kan jag nämna Malmö FF 1999. AIK 2004.
Vi kan titta på Blackburn i England 1997. Detsamma gäller även Newcastle runt samma tidpunkt.
Det knyter sig. Slår slint i hjärnan. Handleder/fotleder förvandlas till kvastskaft.
Ungefär som när jag själv når ett tie break i tennis. Förlorar i 95 % av fallen.

Där är nu Södertälje.

Man greppar halmstrå efter halmstrå och tränar nu inte bara ishockey utan nu får även Andreas Claesson, idrottspsykolog år Riksidrottsförbundet, springa som en avlöning fram och tillbaka till Axa Sport Center och försöka dunka in något positivt i skallen på spelarna.
Hur det går?
Jovars. Man åkte ned till Tingsryd inför säsongens viktigaste match och var så ängsligt att man inte var i närheten utav några poäng.
Det fanns en osäkerhet kring varenda beslut på isen.
Vilket nu har trollat fram den här tabellen:

AIK 16
Pantern 14
Tingsryd 13
Sundsvall 12
-----------
Västervik 10
Södertälje 7

En poäng räcker för Sundsvall. Södertälje måste desperat kliva för tre (inte ens det lär räcka i slutändan), annars är ett av de största fiaskona i modern svensk idrottstid ett faktum.
Om SSK har kunnande för det? Ärligt, jag börjar till och med tveka på den punkten.
Om SSK har psyke för det här? Ha! Det har de bevisat gång efter annan den här våren att de är ljusår i från.

Det lär koka i den utsålda sardinburken när Sundsvall, med självförtroendet sprängt i taket, tar emot de spräckta Kringlorna som troligtvis redan nu har insett att det här är över. Och för alltid kan ställa i sig i samma led som de fördömda herrarna som representerade Tre Kronor i den där OS-turneringen 2002.

Sundsvall. Bättre läge än så här defilera hem ett avancemang, det får ni inte ...