Trodde faktiskt att Molde skulle ha en bra chans att lösa ett gynsamt läge inför returen. Men det stendog redan efter 27 minuter då anfallaren Davy Claude Angan tyckte att det var dags att byta om drog på sig ett rött kort.
Och, svårare än så är det ju inte att krossa en hel klubbs dröm om CL.
Nu blev det istället en konstig match där Molde fick kriga de återstående två tredjedelarna med en man kort. Det gick - ett tag. Sedan slog inhopparen Jacques Zoua (bra att någon kliver fram när Frei saknas) in segermålet då det återstod tio minuter. Och, såklart, rullgardin ned för våra norska gannar.

För, nu ska det sparkas boll på St.Jacob-Park. Det är något helt annat än tryggheten hemma Aker Stadion, det ska gudarna veta.
Det går ju lätt att slå en signal till både herrarna i Manchester United och Bayern München som var här under CL-spelet i fjol och båda fick resa hem med förluster.
Som bekant så spelade ju också Basel bort United från vidare spel i CL, efter att inte bara vunnit hemma, även spelat 3-3 borta.
Äventyret från i fjol har naturligtvis gett både blodad tand och ännu mer rutin till dessa sammanhang.
Det var en fantastisk saga då, och jag kan inte inbilla mig att målsättningen (eller i alla fall de egna förväntningarna) är lägre ställt den här gången.

Och nu är det ju alltså så att Molde måste framåt. Minst ett mål måste ju göras. Och man har faktiskt en vass offensiv i sina bästa stunder, med norska mått mätt.
Men nu ska vi ju inte inbilla oss att hemmalaget i sin tur kommer att lägga sig i en defensiv position, bara för att man har 1-0 att gå på. Basel fungerar inte så mot sämre lag.
I förra rundan reste man hem med 2-0 i ryggen, gjorde ändå 3-0 utan att förta sig.

Molde går framåt. Basel går framåt. Slipper vi bara nån tråkig utvisning i tidig minut så borde det här spelet vara hemma utan större svettningar ...

This is the stats tab
This is the post tip