Det är bara att lyfta på hatten för det härliga Costa Rica som redan innan ha sprungit in i gruppens sämsta lag säkrat ett avancemang till åttondelsfinalen. Det i en grupp som klassades som mördande svårt från start.
Kan det ha smugit sin in någon form av mättnadskänsla och att man redan nu har ställt in sig på den kommande matchen, som är så mångt mycket viktigare än den här?
Ja, det är alltså inte alls någon omöjlighet.
Att inte springa in i några skador eller någon dum avstängning är så klart det primära nu.
Sedan ska vi inte heller glömma att förbundskapten Jorge Luis Pinto har fått ut MAXIMALT utav den här, faktiskt, undermåliga truppen hittills.
Man har travat igenom Italien och Uruguay på ett imponerande sätt, inget att säga om det. Men vad händer när det här laget gör en sämre insats? Jo, då har jag ju väldigt svårt att se hur man ska ta några poäng mot lag som besitter någon form av kvalité.

Och det gör väl detta England, någonstans. "Någon form av kvalité".
Observera att det är en rätt blygsam beskrivning. Men ändå. Det är inte Qviding FF.
England gjorde också mot Italien en helt okej insats. Kunde med lite flyt tagit en poäng. Med ännu mer flyt alla tre.
Men nu gick det som det gick. Och man pallade inte trycket från alla håll och kanter när man hamnade i en måstematch mot Luis Suarez och Edison Cavani.
Jag vill hävda att matcherna kom i helt fel ordning för England. Menar inte att de nödvändigtvis hade tagit sig vidare ändå, men att chansen hade varit klart större.
Nu vet vi ändå att det finns en viss stolthet hos spelarna att bära Three Lions-tröjan. Även om kunnandet inte har räckt till den här gången så finns det ändå en instinkt att slita tills sista blodsdroppen.
Det var i alla så förr. Under 100 år har den mentaliteten präglat män som burit den engelska matchtröjan.

Nu finns det en chans att styra upp hedern till viss del. Eller, till en mindre del. Att i alla fall få avsluta med en seger mot ett långt mycket sämre rankat lag. Både Italien och Uruguay är som bekant rankat högre än England, så i det avseendet har man ju faktiskt inte gjort något jättefiasko.
Jag tror man tar sig samman i en sista match för den här gången. Jag till och med hoppas (nu är det klart att så blir fallet) att Roy Hodgson roterar en del och kastar in en sådan som Ross Barkley från start. En sådan hunger att få visa upp sig ska inte underskattas.
Ett halvmätt Costa Rica som väntar på större utmaningar, det känns som en klart överkomlig uppgift.
Om inte så kan jag tycka att de som fick chansen här, aldrig någonsin bör dra på sig en engelsk landslagströja igen …

Hodgson har nu tagit ut sin startelva. Ser ut så här enligt Skadekollen.se:
Foster (mv), Jones, Cahill, Smalling, Shaw, Wilshere, Lampard, Milner, Lallana, Barkley, Sturridge.