Vi dammar av en till, för den här bjudningen till att rulla bollen i öppet mål bränner jag inte.
En liten snabb historieblick:

1994: S 45,25 %
1998: S 36,39 %
2002: S 39,85 %
2006: S 34,94 %
2010: S 30,30 %

Ser ni den tydliga kurvan? Ja, den är förstås inte svår att undvika.
Att S studsade upp till 39,85 % 2002 beror enbart på att Moderaterna hade en så färglös partiledare i Bo Lundgren att till och med jag var nära att rösta på något annat parti på den tiden.
Han blev överkörd av Göran Persson gång efter gång i alla debatter, vilket förklarar det lilla uppsvinget 2002.
Sedan ser vi med klar tydlighet att svenska folket sakta men säkert börjar syna den här bluffpolitiken.
Eller, att M numera har kopierat det mesta och gör socialismen mycket bättre, i svenskens ögon.
Två varianter.

Sedan har man det ENORMA bekymret med att hitta en partiledare som kan matcha statsmannen Reinfeldt.
För ni ska inte tro att svetsaren, som nu dag ut och dag in gör bort sig i debatter var han än visar sig, att han var Socialdemokraternas förstaval. Nej, långt i från. Och då förstår ni hur illa det är när man får plocka någon facksnubbe som aldrig har förstått hur ett riksdagsarbete går till.

Och det lyser igenom. VARJE gång han debatterar.
Som fackpamp för IF Metall har han heller ALDRIG varit det minsta intresserad utav vare sig feminism eller att avveckla några kärnkraftverk. Snarare tvärtom.
Har hört på omvägar att de fick sätta honom i en feministkurs för att han skulle förstå vad det handlade om.
Så när han försöker få folk att tro att det här är viktiga frågor för just honom - så är det ett spel för galleriet.
Inte att han gör fel på något vis, det är så det fungerar. Men folk genomskådar så klart sådant.

Och så kärnkraften. Det är så fruktansvärt plågsamt att se honom när den här frågan kommer upp. För i hans förra arbete så gjorde han inte annat än att lobba för MER kärnkraft.
Det här ska man ge honom, han var säkert jävligt bra på det han gjorde då - men det skär sig så oerhört med jobbet som partiledare för sossarna.
Ett sossarna med så låga opinionssiffror att de sitter i knät på MP och V.
Han står nu tänker en sak, gråter inombords, får säga en annan ...

Allt sådant genomskådar en normalbegåvad människa och ser inte vitsen med att lägga sin röst på ett parti vars politik då bygger på hyckleri. Alternativet blir andra vänsteralternativ som i alla fall står för vad de tycker i alla lägen.
De som fortfarande röstar på S, det är riktigt lojala människor som inte skulle kunna tänka sig att byta parti om de så införde 100 timmars arbetsvecka och återgick till noll semesterveckor.

Dessutom.
Ju större spridning internet har fått. Ju fler människor som inte suttit fast med ettan, tvåan och fyran. Ju fler människor som fått upp ögonen genom sociala medier. Alltså en ny tid då S inte längre har monopol på att förmedla hur Sverige ser ut.
För varje år som har gått, desto fler röster har S tappat. Och det är en stor anledning till varför.

Och man kan tycka vad man vill om Reinfeldt och Borg. Raljera över att man tycker att de är värdelösa i allt vad de gör.
Men då får man också titta sig i spegeln, fundera ett varv över vad de ha för motståndare.
För tycker man att firma Reinfeldt/Borg är kass (vilket det så klart finns anledning att tycka för människor), då är S motsvarighet en sådan olycka att till och med jag skäms varje gång jag ser dem försöka förmedla någonting.

Och till sist. Jag tar det igen. Titta på den här och se i vilken fart S är på väg ned i avgrunden (och det är alltså inte jag som hittat på några siffror, så skäll inte på mig)

2002: S 39,85 %
2006: S 34,94 %
2010: S 30,30 %

Nästan en miljon väljare hade försvunnit på åtta år där. Och i den senaste undersökningen så såg jag att man var och simmade runt 27 % ...

2,20. Det är bara att hugga och veva.