Det här kan väl bli kul, eller hur?
Det var ett jäkla skrik på Southampton när man i måndags tog droskan till Birmingham för mötet med Aston Villa.
Jag själv hade kladdat ned ettan, så det slutade naturligtvis med ett X.
Nu såg jag bara första 45, men för mig var det ett under när jag efter matchen smög fram 1-1.
Southampton spelade brallorna av Villa så långt jag såg och visade med eftertryck varför man ligger tvåa i tabellen.
Aston Villa i all ära. Det finns trots allt inga enkla bortamatcher. Fråga Chelsea som var till Sunderland i går ...

Nu är det dags för hemmamatch. Och där har Southampton varit väldigt, väldigt, väldigt bra så här långt.
5-1-0 17-1.
Nu må siffrorna ljuga en aning då 8-0 på Sunderland finns med där. Men målen har ändå gjorts.
Koeman formerar sitt lag precis som vanligt 4-3-3. Och med sina fingertoppskänsliga värvningar från Holland så spelar man just 4-3-3, och inte 4-5-1 som det där lätt kan bli.
Offensivt och frejdigt. Det av ett lag som i somras varken hade spelare eller tränare.
Imponerande, minst sagt.
Och ingen kan inbilla mig att det blir någon defensiv inställning till det här bara för att Manchester City står på andra sidan mittlinjen.

Ett Manchester City som inte direkt rosat marknaden defensivt på senare tid.

Man City - Bayern München 3:2
Man City - Swansea 2:1
QPR - Man City 2:2
Man City - CSKA 1:2
Man City - Man Utd 1:0
Man City - Newcastle 0:2
West Ham - Man City 2:1
CSKA - Man City 2:2

En hållen nolla. Mot ett då Manchester United helt i plåt. Men där United ändå hade bud på både ett och två mål.
Utöver det finns som synes en hel del att önska gällande insläppta mål.
Men för er som såg på tv i veckan så vet vi att det räcket med ett stycke argentinare längst fram för att det ska kunna gå vägen ändå.

Jag längtar i alla fall till 14.30. Tror det här kan bli över förväntan när David ska försvara andraplatsen mot Goliat.