Två utpräglade hemmalag som drabbar samman, och då väljer jag utan någon större betänketid att kliva på hemmalaget.
Nu har dock Helsingborg gjort det väldigt bra även borta, om man endast tittar i resultatraden.
Tre segrar på fem försök får ses som helt okej, det skriver jag under på.
Men de där segrarna har kommit emot, i tur och ordning, Eskil, Varberg och Tumba. Det är jumbon, nästjumbon och de som simmar fjärde sist i tabellen.
Visst, man kan inte göra annat än att vinna. Men det gör ju inte direkt så att man höjer på ögonbrynen.
När de stött på bättre motstånd borta så har man vart chanslöst mot Aranäs, och oavgjort (bra) mot Tyresö. Men inga segrar.

Och Lindesberg borta är alltid trassligt, för alla lag.
Skolade grabbar som inte gjort så mycket annat än att spela handboll och ätit pizza (ja, Linde ligger i topp i Sverige gällande BRA pizzerior. Nässjö tvåa - Varberg trea).
LIF var nere i något vi kan kalla för en liten svacka, och jag trodde för en sekund att man skulle kunna få bekymmer med halvpigga nykomlingen Warta i söndags.
Men då läget var lite halvpressat inför matchen så klev Linde ut och spelade ut Warta efter noter.
Med 20 minuter kvar så såg matchen ut att vara helt avgjord, men man bjöd onödigt in hemmalaget igen och skapade lite onödig nerv. Men på det hela taget ingen fara.
Kombinationerna fungerade från minut ett och Wartas 6-0 försvar (Helsingborg spelar likadant) blev överspelade gång efter annan.
Lif som tidigare haft en del bekymmer när lag bytt försvarsspel hade inga närmare problem den här gången när Warta gjorde sitt yttersta för att ändra matchbilden, utan man hade motvapen även för det.
Dessutom verkar keepern Alexander Johansson vara tillbaka i gammalt gott slag. Viktigt. Och form i dessa sammanhang är ofta en färskvara, så han är troligtvis het även här.

Uppåtgående form och långväga resande gäster.
Nog drar Lif det längsta strået och vinner ... 27-24?

This is the stats tab
This is the post tip