Häcken fick lämna Stockholm med 0-2 i arslet i premiären då Bajen blev försvåra inför en hysterisk hemmapublik som bar fram hemmalaget på ett formidabelt sätt.
Inte på något sätt förvånande, ska tilläggas.
Dock förvånande att de lämnade Nya Söderstadion mållöst, med tanke på vilken fin offensiv man besitter.
Och, faktiskt, visade prov på vid flertalet tillfällen under matchen. Det syns långa vägar att det ligger trimmat i Häckens filosofi. Där man var på vippen flera gånger att rinna igenom.
Men det är inte alltid det går vägen. Som då.
Att Häcken däremot ska gå mållöst i två matcher i rad, mot motstånd man borde vara före när säsongen ska summeras, det tror jag inte någonstans.
Det Bajen tog i från Häcken målmässigt i lördags, det får nog Djurgården sota för nu. Målmässigt.
Men med det sagt, jag håller inte ettan allt för säker, utan väljer en hela annan väg.

Walid Atta, Kari Arkivuo, Tom Söderberg. Tre försvarsspelare. Ingen spelar. Och det är med handen på hjärtar inte vilka namn som helst.
Inget ont om Peter Abrahamsson, men han är ju inte den samma ryggraden mellan stolparna som den givne förstakeepern Christoffer Källqvist. För den sistnämnde kommer inte till spel nu heller, nu pga trassel med kistan.
Det med andra ord ett manfall i de bakre leden av den värre modellen för Häcken.
Och vi såg väl de flesta hur det fungerade sist. Utöver målen så hade Bajen skakat fram två frilägen på kort tid i den första halvleken.
Även en blind höna kunde se hur gästerna då led av att inte kunna ha sina bästa gubbar på plats - där bak.
Framåt däremot - mycket kvalité. Tänk om de bara hade haft en vettig anfallare också, då skulle det där bygget sett lika intressant ut som alltid.

Som sagt.
Häcken går inte mållöst två matcher i rad.
Men Häcken får också enormt svårt att hålla någon nolla med manfallen man har, det är den krassa sanningen om man ska se det med getingögon.

Är det klart redan i halvtid så ramlar jag inte av stolen av förvåning.