Hur många gånger har vi inte sett det här i mästerskap förut?
Ett Italien som startat trögare än en Stefan Löfvén som försöker göra sig förstådd med obegripliga meningsuppbyggnader, och efter två gruppspelsmatcher får kliva ut med kniven mot strupen men ändå löser avancemang.
Klassiker.
Och nu står de där igen. Piskade att vinna för att undvika ett mindre fiasko. Eller ett större om man ska se det ur deras ögon, och de ska man väl.
Jag säger inte att man kommer att lösa det. Däremot är jag ju helt jävla övertygad att man kommer att göra ett försök som innebär en fortsättning på hur man spelade mot Portugal och inte mot Sverige.

Det var ett under att man inte fick hål på portugiserna senast. Man spelade klart bättre då än mot Sverige och det vore ju ytterst märkligt om man inte fortsätter på den inslagna vägen med Crisetig, Cataldi och Benassi istället för Viviani, Baselli och vad nu den tredje hette som startade mot oss.
Ett helt annat flyt i grejerna och med samma flow nu så kan jag inte tänka mig att de går mållöst i två ytterligare halvlekar. Idrott fungerar sällan så.
Och dels för att Italien är Italien.

Men det här kommer också att öppna för England.
Som förvisso bara har gjort ett mål så här långt. Men av de 17 avsluten man skeppade iväg mot Portugal så borde åtminstone något har letat sig in i buren.
Mot Sverige så dröjde det som bekant till sent innan segermålet trillade in. Men även där så borde man ha spräckt nollan bra mycket tidigare.
Bra med speed på kanterna ett anfallande Italien lär få problem att bemästra.
Och sist, men inte minst. Ska verkligen Harry Kane gå mållös från det här gruppspelet?
Känns ju surrealistisk.

Jag lägger ihop ett och ett och kommer fram till att bägge lagen kommer att göra MINST ett mål vardera.
Och jag sträcker till och med ut näbben och hävdar att det är klart innan klockan står på 70 minuter.