Ja du, Laura Basset, det var ingen dålig avslutning du bjöd på avslutningsvis i semifinalen mot Japan.
1-1 och klockan hade tickat upp mot 92 minuter då damen slog till med ett av de snyggare snyggare självmålen den här världen har skådat i VM-slutspel. Dam som herr.
Och hur jävla tungt är det inte att åka på DET viset? Brottartungt, naturligtvis.
Nu ska det laddas om mot en maskin som har det i ryggraden att jobba hela vägen in i kaklen på mästerskap. Oavsett idrotter.
Idrottsmän/kvinnor ut i fingerspetsarna.

Nu fick de ge sig mot USA, tyskorna. Och jag ska väl säga att jag var något överraskad. I alla fall på sättet de förlorade på. USA borde ha avgjort den där matchen i den första halvleken. Det borde de verkligen ha gjort.
Men så kom den klassiska. Straff Tyskland vid ställningen 0-0 och man tänkte ju att ja, here we go again.
Att de skulle krångla sig förbi ännu en omgång utan att ha förtjänat det på något sätt.
Straffen bommades dock och i stället fick USA en straff, inga misstag från elva meter av Carli LIoyd och där stängdes väl också matchen.
USA var helt enkelt numret för stort, och det tror jag också att varenda tyska kunde skriva på efter matchen.
Det gör ju också att det inte alls är lika jobbigt att ladda om inför en match om tredjepriset.
I alla fall inte om vi jämför med hur motståndet fick sin biljett till den här matchen.

Och nu handlar det bara för Tyskland att få hål på England under den första halvleken för att det här ska gå vägen. För när de väl har nått det delmålet, och England måste tumma på sin strikta defensiv och kliva framåt, då kommer det här tyska laget att straffa dem ordentligt. Sådan klasskillnad är det i grund och botten.
För vi ska komma ihåg, England spelade en semifinal enbart för att de hamnade på sidan med värdelösa lag så att Kanada skulle få gräddfilen att gå långt i den här turneringen.

Lite hårddraget så vill jag hävda att vi får 2,25 på att Tyskland gör mål under första 45.
Och, det är ju trevligt.

This is the stats tab
This is the post tip