Well, hi, hi, hi there. Det rycker i mina rekar-fingrar igen och vad passar väl bättre att göra comeback till årets största match alla kategorier? Det är dagen före julafton, årets största dag, ja kalla det vad ni vill. Det är dagen före vi åker och möter Tottenham Hotspurs borta. Det är inte bara matchen som byggts upp av hotande poliser och fotbollsförbund, lokala och ideologiska motsättningar samt milsvidda skillnader både ekonomiskt och sportsligt mellan de två lagen som möts imorgon. Det är även Holms mot Arvid och ja, det är likväl ett topplag i Premier League på hemmaplan mot ett bottenlag i Premier League som inte har någon anfallare. Ja, ni förstår - hur kan jag INTE leta mig tillbaka till mitt virtuella favorit-hem när alla dessa bitar står i färd att fullständigt explodera.

Ibland kan man ju lite slarvigt och i överdrivenhetens anda slänga ur sig: ”Vi har för faan ingen anfallare” eftersom man har en, eller kanske två, lågkvalitativa anfallare. När jag säger det om West Hams trupp är det dock varken slarvigt eller överdrivet. West Ham har bokstavligen talat INGEN anfallare. Carlton Cole är tillbakaplockad någon månad efter det att han fick sparken och några veckor efter det att han tre gånger i streck inte gick igenom läkarundersökningen när Big Sam ville knyta tillbaka sig honom innan transferfönstret stängde. Cole är dock inte spelklar än varken juridiskt eller fysiskt (eller kvalitativt fotbollsmässigt) så imorgon blir det väl till att spela utan anfallare igen (detta inte i någon Pep Guardiola frivillig anda alltså utan helt sonika eftersom alternativ helt saknas).

Tottenham har inlett säsongen imponerande, framförallt defensivt. Man sålde Bale och handlade in ett helt knippe världsklassspelare. Man sålde så att säga Elvis och köpte the Beatles. Jag var en av många de som trodde att det skulle ta lite längre tid att få ihop maskineriet än vad som varit fallet, visst, offensiven är inte hundraprocentig än men defensiven är fantastiskt solid och innan alla bitar är hundraprocentigt synkade i offensiven kan Spurs gott leva på den individuella oerhörda skicklighet man har i truppen.

West Ham vann sin första match mot nykomlingarna Cardiff hemma men sedan dess har det inte varit så mycket att fira för oss som följer den där sorgliga skaran fotbollsspelare (OCH domare i ärlighetens namn). Inte en seger i ligan sedan premiären alltså och framförallt, förståeligt nog, knappt några mål alls. 4 mål på 6 matcher och dessa fyra har kommit i två matcher, alltså hela 4 av 6 matcher utan mål och detta mot långt mycket sämre motstånd och i på förhand enklare drabbningar än vad som är fallet nu.

Spurs har släppt in i princip minst mål av alla lag i hela Europa då vi talar om topp-divisionerna och även om jag inte är jättesäker på att Spurs kommer köra över West Ham, för så pass stabilt har det ändå sett ut bakåt för Hammers, så har jag uppriktigt sagt inte ett enda litet uns hopp i hela min kropp om jag imorgon kommer bevittna ett baklängesmål för Spurs på White Hart Lane.

Jag passar på att njuta av en härlig heldag ute med grabbarna imorgon, jag passar på att njuta av en öl eller två innan matchen, av en härlig stämning på tunnelbanan till norra London och passar även på att njuta av att vara tillbaka här på rekat igen. Så mycket mer blir det inte att njuta av imorgon om det blir som Holms hoppas och som jag fruktar.

Tottenham att vinna och hålla nollan ser jag som tämligen troligt. Det finns till 2.38 i nuläget. En liten liten chans finns dock ändå att West Ham lyckas kriga sig till ett 0-0 så Both teams to score - NO bör vara det mest spelvärda här, det finns till 1.90x hos Betway .com

Lycka till lads!
Twitter: @RalleArvid