Nyheter



Vår andelsexpert Melker Sandebäck prickade 13 rätt senast på Europatipset. Nu går han för det igen! 

Tjena Melker, 13 rätt på ET förra veckan! Berätta om utdelningen och nyckeln bakom succén? 

 – Alltid kul med 13 rätt! Vi körde 16 andelar för 150 kronor styck och det gav tillbaka fina 2050 kronor per andel! 

 – Hela systemet byggde på att vi tog ställning mot 2 favoriter och det gick hem! Vi spelade X2 på Uppsala som var streckade endast till 9% Och 1X på Nosaby som var streckad till runt 20%. 

 – Sedan tog vi även ut tre fina spikar som satt mycket fint! 

Vad säger du om Europatipset med spelstopp denna tisdag? 

– Det är ett spritt Europatips med både dam- och herrmatcher! Och spelas över två dagar. Man får heller inte glömma att det är Jackpott på 1.5 miljoner kronor! Kupongen inleder med att Svenska damlandslaget tar emot Brasilien på hemmaplan i en träningsmatch! Vi har även Superettan och Svenska Cupen-matcher med! Samt Copa Liberatadores-åttondelsfinaler. 

Var hittar du den mest givna spiken? 

– Athletico Paranaense som tar emot Libertad i åttondelsfinal senast lagen möttes i gruppspelet som blev det 2-0 till Athletico och jag tror på en repris här! 

I vilken match ser du den största skrällchansen? 

 – Jag tycker att det är Svenska cuppenmatcherna som man ska vara försiktiga runt! Det är under Division 1-ledigheten man spelar matcherna så det är vara stora rotationer i startelvorna! Så om råd gardera upp både Gais och mot Trollhättan! 

Och vilken match vill du helst bara helgardera? 

– Träningslandskampen mellan Polen och Island. Isländskorna är nu streckade endast till 15 procent, det är ett fynd! Men även Lindome mot Gais bör få en 1x2 om man har råd med det.



Foto: Bildbyrån

I Allsvenskt Allvar skriver vår expert Christian Polsäter om Allsvenskan varje vecka!  

Allsvenskan är äntligen igång igen och vi fick se en målrik omgång där endast ett lag (Värnamo) misslyckades att göra mål. Här är mina tankar om återstarten. 

Ett fall framåt för HIF 

”Nya” Helsingborg har fått gnugga på under uppehållet och tar nu sats för att säkra kontraktet. Tycker insatsen mot Malmö FF var bra. En sån som Acquah gjorde en imponerande insats på mittfältet så länge han orkade och Ali blixtrade till stundtals. Loeper comeback. Så länge HIF orkade springa och pressa hårt begränsade de Malmö FF till relativt få chanser i öppet spel. Måste dock jobba på försvarsspelet på defensiva hörnor, där hade Malmö ett övertag. Överlag kan Helsingborg dock gå från matchen med huvudet högt och blodad tand inför framtiden. 

Ändå starkt av Malmö att få till den där trepoängaren till slut. Att ha en bredare bänk under skadevåren blev till slut avgörande då de kunde få in spelare som Pena, Rieks och segerskytten Sejdiu. Nötte ner Helsingborg och radade upp chanser från mitten av andra halvlek. Spelmässigt kan de dock bättre och känslan är fortfarande att de fortsatt har det lite svårt utan Christiansen (”snart tillbaka” enligt Milojevic) när det gäller att dyrka upp motståndarförsvaren. Dansken behövs i de tuffare matcherna som kommer framöver, inte minst i Europaspelet. 

För övrigt: Att Tsoukas galna hoppsatsning straffas lika hårt (gult kort) som att krama sina egna fans efter ett mål är ganska absurt. Har länge propagerat för att fotbollen borde se över sitt regelverk och hitta nya typer av bestraffningar som mer speglar hur allvarlig förseelsen är. Tycker det här är ett bra exempel på det, lite på samma sätt som att billiga handsstraffar är oproportionerligt bra betalt i många lägen. 

Elfsborgs offensiva bredd blev avgörande 

Varberg kämpade hårt för att få med sig en tung poäng hem från Borås. Men när Elfsborg efter en timme gjorde sina patenterade offensiva byten (Gudjohnsen mot Frick, Ondrejka mot Okkels och Alm mot Bernhardsson) blev det tufft för Varberg i värmen. Blev en ytterligare tyngd för Elfsborg med pigga och fräscha ben in där både Alm och Gudjohnsen stod för 1+1. Sett över 90 minuter var det en väldigt rättvis seger för Elfsborg. Elva olika allsvenska målskyttar hittills för boråsarna – säger en del om att de har många spelare som kan bidra i den delen. 

Småjobbig trend för Varberg, som har ett par riktiga nyckelmatcher på ingång. Värnamo och Helsingborg hemma i två av de kommande tre omgångarna. Behöver nog ha fyra poäng där för att det inte ska bli en jobbig sommar för Jocke Perssons gäng. För närmast bakom är känslan att Helsingborg och Degerfors börjat röra sig. 

Får AIK in nödvändiga förstärkningar? 

Bara 1-1 mot Degerfors för AIK. Visst saknade de spelare som Otieno, Sebastian Larsson och Bahoui. Dessutom kunde inte Jordan Larsson (sjuk i veckan) spela mer än en timme. Tunga avbräck, men när AIK nu ska in i ett spelschema där de kommer dubblera måste truppbredden ifrågasättas. Visst kommer Guidetti in, men det kvittas i stort sett mot att Jordan Larsson (lär) lämna. När segermål skulle jagas mot Degerfors bytte AIK in Mendes, Strannegård, Ring, Elbouzedi och Atola. Ingen bänk som skrämmer direkt. Och mycket riktigt uteblev forceringen och i slutändan var Degerfors närmare segern. En storspelande Nordfeldt löste faktiskt en poäng för AIK. 

Ska AIK klara av att dubblera i flera omgångar i Europa tror jag de behöver få in något mer namn för att klara av det. Annars blir nog Allsvenskan lidande, inte minst då många av AIKs nyckelspelare är rätt gamla. 

För Degerfors var insatsen mot AIK en bra start på sommaren/hösten. Spelmässigt bra med och släppte inte till särskilt många målchanser. Xg-matchen vann de med 2.44-1.47 (enligt wyscouts statistik), vilket säger en del. 

Vad händer Sundsvall? 

Om både Degerfors och Helsingborg visade gott gry i sina matcher kan inte samma sak sägas om Sundsvall. Tog visserligen ledningen mot Djurgården, men stod därefter var en ruskigt tam insats där de bjöd på ett flertal chanser och försvarade boxen på ett bedrövligt sätt. Visst är spelartruppen svag med allsvenska mått mätt, men det måste gå att göra det svårare för motståndarna ändå. För insatsen mot Djurgården var en i raden av svaga insatser från Giffarna. 

För Djurgårdens del var det befriande att äntligen få vinna på bortaplan. Inga skador och avstängningar inför heta Hammarbyderbyt i nästa omgång. Jag går runt med känslan att de inte riktigt hittat rätt med Edvardsen och Haksabanovic – ändå har de gjort flest mål i serien hittills. Säger väl något om vilken bredd som ändå finns i Djurgårdens trupp. Och höjden när de prickar rätt spelmässigt. 

Rättvist med en poäng var på Tele2 

Hammarby hade mest boll och flest avslut. Häcken hade vassare chanser. I slutändan tycker jag 2-2-resultatet var rättvist i toppmötet. Xg-statistiken (wyscouts siffror) i matchen landade på 2.0-1.99, vilket får sägas bekräfta det. Tycker trenden för Hammarby är lite oroande när det gället att omvandla bollinnehav och spelövertag till målchanser. Hade som sagt väldigt mycket boll och många hörnor, men många avslut togs ändå från svåra situationer och de riktigt klara målchanserna var få. Ska bli intressant att se vilka förstärkningar sportchef Jansson får in i laget nu, för ny energi behövs nu när de tappat ett par offensiva spelare. 

Häcken ser fortsatt bra ut och hade med lite tur kunnat få med sig tre poäng hem. Känslan är dock fortsatt att de inte kommer räcka till för att utmana om guld in i mål trots allt. Mycket hänger på om Jeremejeff blir kvar eller inte.


Få inte hybris igen nu Blåvitt! 

Efter tre raka segrar inledningsvis den här säsongen var det positiva tongångar från och runt IFK Göteborg. Detta trots att spelet i ärlighetens namn var sådär. Inledde återstarten med 2-1 i Uppsala mot Sirius och det är såklart en meriterande seger. Särskilt som Marcus Berg saknades. Men om jag skulle vara IFK Göteborg skulle jag vara rätt ödmjuk inför hur matchen såg ut. Långa stunder var Sirius klart bättre och hade de varit något vassare hade matchen kunnat vara avgjord i första halvlek. Blåvitt skapade rätt lite men lyckades utnyttja ett kontringsläge för att göra 2-1. Alltid bra att vinna, men insatsen är inget att sväva iväg för, tycker fortsatt det finns väldigt mycket att jobba med spelmässigt för IFK Göteborg. Stahre hävdade ”taktisk utklassning” efteråt, jag håller inte med. 

Som bäst är IFK när de slipper föra spelet själva fortsatt. I två av de tre kommande matcherna har de Degerfors och Mjällby. Det ska bli intressant att se hur de matcherna, när de själva kommer behöva driva spelet, kommer se ut.


Foto: Bildbyrån

I Ewertssons Europa skriver Jimmy Ewertsson om intressanta och heta berättelser från Fotbollsvärlden. 

Juni går så sakteliga mot sitt slut och spelarna börjar återvända från semestern och ansluter till försäsongsträningar och allehanda träningsläger. Upprustningen inför kommande säsong är redan i full gång och flera klubbar har redan gjort klart med viktiga värvningar. Bayern München har landat Sadio Mané, Real Madrid säkrade tidigt Aurélien Tchouaméni, Liverpool lockade till sig Darwin Nuñez, Arsenal Fábio Silva och Manchester City har värvat en viss Erling Braut Haaland. 


Vi tar en titt på några av de största transferryktena just nu. 

Gabriel Jesus, Manchester City till Arsenal 

Transfergurun Fabrizio Romano gick under söndagskvällen ut med sitt klassiska ”Here we go” om att Gabriel Jesus är klar för en flytt till Arsenal. Transfersumman sägs uppgå till runt 45 miljoner pund och kontraktet sträcker sig till 2027. Jesus roll i Pep Guardiolas City har minskat år efter år, där han dessutom används i flera olika roller, och det ska bli mycket spännande att se vad brassen kan uträtta när han för första gången blir förstaval på anfallspositionen. 

Frenkie de Jong, FC Barcelona till Manchester United 

Sommarens hittills stora transfersoppa. Det går inte en dag, knappt en timme, utan att det ryktas om Frenkie de Jong till Manchester United. Jag skrev mer utförligt om bakgrunden till att Barcelona tvingas till affären här, och nu känns det mer eller mindre som en tidsfråga innan övergången bekräftas och under söndagen rapporterades det brett om att klubbarna kommit betydligt närmare att vara överens om övergångssumman och utformningen efter en dryg månad av pokerspel. 

Manchester United har som bekant en hel del att göra under sommaren för att ge Erik ten Hag en mer slagkraftig trupp att arbeta med, men det har tydligt framgått att FDJ-dealen är den allra mest centrala. Holländaren bidrar med en spelstil som saknas – och saknats i ett decennium – på Manchester Uniteds mittfält och med Ten Hags ambition att göra United till ett mer spelskickligt lag ser De Jong ut att vara precis vad United behöver – även om supportrarna desperat ropar efter fler värvningar. Och fler värvningar kommer behövas om United ska ta kliv.

Neymar, Paris Saint-Germain till ….? 

Det rör på sig i den franska huvudstaden. Kylian Mbappé, som alla trodde var klar för Real Madrid, gjorde en helomvändning och kritade på ett nytt kontrakt med löften om att bli centralpunkten i PSG:s lag, vilket inte är obetydligt med tanke på lagkamrater som Lionel Messi och Neymar. Förra veckans uttalande från PSG-presidenten Nasser Al-Khelaifi signalerade också att den Champions League-törstande klubben kan vara på väg mot förändring och att de inte längre vill ha ”flashy, bling- bling” längre. 

- Drömmar en sak, verkligheten någonting annat. Kanske borde vi förändra vår slogan. Dröm större är bra, men idag måste vi bli realistiska, vi vill inte längre ha ”flashy, bling-bling” längre, det är slut på glitter, sa Al-Khelaifi. 

Uttalandet fick förstås ryktesspridningen om Neymar, som nog är den spelare i världen som just nu bäst symboliserar ”flashy, bling-bling”, och brassens framtid. 

Neymar har fyllt 30 år och han lämnade Barcelona just för att få vara den stora stjärnan. När hans roll till synes förminskats något, åtminstone i jämförelse med Mbappé, är det naturligt att det ryktas och franska RMC Sport rapporterade igår att brassen nu överväger att lämna. Neymar är dock kontrakterad till 2027 och har höga lönekrav. En eventuell övergång kommer troligtvis bli dyr. En klubb som seglat upp som potentiellt alternativ är Chelsea, som har ekonomiska muskler och genomgår storskalig förändring där Roman Abramovitj sålt och sportsliga ledningen med Marina Granovskaia och Petr Cech lämnat. Nye amerikanske ägaren Todd Boehly är nog inte emot en statusvärvning som startskott på sin Chelsea-era. 

Cristiano Ronaldo, Manchester United till Chelsea 

I helgen tog ett rykte fart om att Cristiano Ronaldo överväger att lämna Manchester United och att han är missnöjd med klubbens transferagerande (som alltså än så länge inte burit någon frukt) under sommaren och att 37-åringen inte vill slösa bort tid i en klubb utan titelmöjligheter. The Athletics David Ornstein och Dan Sheldon rapporterade i lördags att Chelseas nye ägare Todd Boehly träffat superagenten Jorge Mendes i Portugal för att diskutera en eventuell övergång för Ronaldo. Portugisen har tolv månader kvar på kontraktet med Manchester United och sägs vara en vital del i Erik ten Hags United-planer, där anfallsalternativet Edinson Cavani redan lämnat under sommaren. 

Jag ser det som osannolikt att Ronaldo lämnar, men om Boehly, med en solid pengapung och vilja att sätta sin prägel på laget, kommer med ett bud för bra för att neka kan det också erbjuda en möjlighet för United att bygga om offensiven på längre sikt, även om det kanske inte kryllar av anfallsalternativ på transfermarknaden för tillfället. 

Konrad Laimer, RB Leipzig till Bayern München 

Julian Nagelsmann är högst angelägen om att återförenas med Konrad Laimer, ”Österrikes N’Golo Kanté”. Den löpstarka, energiske pressmonstret till mittfältare kan användas i en rad olika positioner och uppges ha tackat nej till en kontraktsförlängning med RB Leipzig – till skillnad från högt ansedde lagkamraten Christopher Nkunku. Om det blir Bayern München som är nästa klubbadress ansluter Laimer till ett välfyllt, högkvalitativt mittfält där iv redan hittar spelare som Joshua Kimmich, Leon Goretzka, Marcel Sabitzer och Ryan Gravenberch, bland annat. 

Christian Eriksen, Fri transfer till Brentford/Manchester United/Tottenham 

Christian Eriksen visade under våren mycket glädjande att hans fotbollskarriär minsann inte alls är över efter den tragiska incidenten på Parken under EM förra sommaren. Eriksen imponerade under halvåret i Brentford och överväger nu vart hans karriär ska fortsätta. Brentford, där han har en mångårig, god relation med tränaren Thomas Frank, är förstås ett av alternativen och Brentford vill gladeligen se en fortsättning för dansken, som dock uttryckt att han vill till en klubb lite högre upp i hierarkin – gärna med möjlighet till Champions League-spel. Tidigare under sommaren spekulerades det i en återkomst till Tottenham, och han har som bekant även tidigare arbetat med Antonio Conte i Inter, men ryktena har tystat något de senaste veckorna. I stället har Manchester United blossat upp som ett hetare alternativ. 

Eriksen spenderade lite tid i Ajax med Erik ten Hag i januari, när han byggde upp inför comebacken med Ajax ungdomslag, och den spelskicklige, passningstrygge dansken ses som en perfekt spelare för Ten Hags ambitioner att förändra Uniteds spelstil. Bara Kevin De Bruyne och Martin Ödegaard skapade fler chanser i Premier League sedan Eriksens återkomst. Förutom Brentford och Manchester United – som verkar vara huvudalternativ – har även Everton och Newcastle nämnts som alternativ. 

Paul Pogba & Ángel di María, fri transfer till Juventus 

Paul Pogba är nog sugen på lite positiv publicitet efter att hans självförhärligande dokumentär ”Pogmentary” (som förstås borde heta Pogumentary, och ännu mer självklart aldrig borde producerats från första början) sågats vitt och brett och det mindre smickrande betyget 1/10 på IMDB är den lägsta noteringen på sajten någonsin. 

Pogba ser hur som helst ut att återigen återvända till Juventus efter att det olyckliga äktenskapet med Manchester United fick sitt slut i och med att hans kontrakt i sommar gick ut. Det verkar inte finnas några ordentliga alternativ, även om det i början på sommaren även ryktades om intresse från Manchester City, och det tycks vara en tidsfråga innan Pogba presenteras i svartvitt. 

Juventus, som sin vana trogen aldrig skyr en fri transfer, ser även ut att lägga vantarna på Ángel di María, som lämnat PSG. Rapporterna har vittnat om att kontraktslängden varit omtvistad, där argentinaren velat ha ett ettårskontrakt, och enligt Gazzetta dello Sport under gårdagen ser Di María och Juventus ut att ha kommit överens om ett ettårskontrakt med option på ytterligare ett år. 

Robert Lewandowski, Bayern München till FC Barcelona 

Konkurrerar med Frenkie de Jong om titeln som sommarens transfersoppa, men till skillnad från De Jong-affären, som sköts i det tysta och utan uttalanden från klubbar eller spelare, så har det varit desto eldigare gällande Robert Lewandowski. 

- Min historia i Bayern München är över. Jag kan inte föreställa mig ett bra framtida samarbete. Jag hoppas de inte stoppar mig från att lämna bara för att de kan. En övergång är det bästa för samtliga parter, sa han i slutet av maj. 

Polacken har varit ovanligt högljudd och proklamerat att han inte ämnar stanna i Bayern München, även om han har tolv månader kvar på sitt kontrakt och trots att klubben lugnt konstaterat att de förväntar sig att se den 33-årige målkungen tillbaka på träningsanläggningen till försäsongsstarten. 

Förra veckan hade Bayerns sportchef Hasan Salihamidzic och VD:n Oliver Kahn ett krissamtal på Mallorca med Lewandowski och hans Pini Zahavi för att rensa luften. Efter mötet var ”Brazzo” Salihamidzic optimistisk om att relationen skulle gå att reparera. 

- Jag är övertygad om att den åtgärdas. Han är ett proffs och har stora målsättningar för hans karriär. Det är just därför det är reparerbart. Vi hade ett väldigt bra samtal i Mallorca där båda sidorna förklarade sin position. 

Lewandowski vill till Barcelona, men som bekant har den katalanska klubben lite ekonomiska göromål att hantera innan Barcelona har möjlighet att ens komma i närheten av att betala den transfersumma som Bayern lär begära. Det återstår att se, men även om elden lagt sig något sista veckan tror jag knappast sista ordet är sagt i den här soppan. 

Sven Botman, Lille till Newcastle 

Lilles högt ansedde mittback Sven Botman har varit hett villebråd under de två senaste transferfönstren. Förutom Newcastle så har även AC Milan ryckt i den defensivt skickliga holländaren, men nu ser det ut som att de italienska mästarna får ge sig i kampen. Newcastle ska enligt Sky Sports kommit överens om en övergångssumma på 35 miljoner pund för holländaren. 

Romelu Lukaku, Chelsea till Inter 

Vilket fiasko. Det blev ännu en olycklig Chelsea-sejour för Romelu Lukaku, som alltså värvades tillbaka till Londonklubben för 97,5 miljoner pund från Inter förra sommaren. Det lyfte dock aldrig för belgaren under Thomas Tuchel. Lukaku vill nu lämna och återvända till Italien och Tuchel står inte i belgarens väg, även om det skulle innebära en katastrofal affär för 29-åringen. Det verkar mer eller mindre klart att Lukaku återvänder till Inter på lån under kommande säsong, där I Nerazzurri betalar runt 70 miljoner i lånekostnad. 

Richarlison, Everton till Tottenham 

Ekonomiskt ansatta Everton klarade sig med andan i halsen kvar i Premier League förra säsongen. Klubben, som knappast skötts väl under Farhad Moshiris styre, kan nu tvingas sälja en av sina absoluta nyckelspelare i brassen Richarlison. Brassen hintade under landslagsuppdraget i början på juni om att han är redo för en ny utmaning och det har spekulerats i flera intressenter för den forne Watford-anfallaren, där Tottenham verkar vara det hetaste alternativet. 

- Jag har redan gjort klart för styrelsen, Frank (Lampard) och min agent som vet vad jag vill, sa han under landslagsuppehållet. 

Everton, som behöver få in pengar, lär inte nöja sig med någon spottstyver för brassen, dock. 

Youri Tielemans, Leicester City till Arsenal 

Det har tystat lite grann kring Youri Tielemans eventuella flytt till Arsenal, när Londonklubben fokuserat på att säkra andra värvningar. Intresset verkar dock fortfarande i allra högsta grad finnas där och Tielemans tycks mogen en större utmaning. Leicester vill behålla belgaren, men med ett år kvar på kontraktet är The Foxes position svag. 

Raphinha, Leeds till FC Barcelona/Arsenal

I slutet på våren och början på sommaren var det Barcelona som sågs som den mest tänkbara destinationen för Leeds ambitiösa Raphinha. Efter att Leeds säkrade Premier League-kontraktet, vilket medförde att några nedflyttningsklausuler inte kickade in, vilket kraftigt förstärkt Leeds förhandlingsposition. Leeds är dock förstående för Raphinhas ambition att ta sin karriär vidare i en annan klubb och kommer inte stoppa brassen – även om klubben begär att deras bedömning av Raphinhas värde måste mötas. Förutom Barcelona har det även ryktats om Tottenham och Chelsea, men på senare tid har Arsenal seglat upp som det hetaste alternativet. The Athletic rapporterar att Arsenal redan fått ett bud på brassen nekat, där ett andra bud väntas vara nära anstående. 

Raheem Sterling, Manchester City till Chelsea 

Vi har redan sett Gabriel Jesus, som väntas röra sig till Arsenal, men det ser ut att kunna bli fler affärer Big Six-klubbar emellan, vilket inte hör till vanligheterna. Raheem Sterling har halkat ned i rangordningen i Manchester Citys stjärnspäckade hierarki och sägs vilja ha en viktig roll, oavsett vilken klubb han landar i, under framtida år. 

Sterling har varit central för Manchester Citys framgångar de senaste åren och har öst in mål i den ljusblå tröjan, och dessutom hunnit med att göra 77 landskamper, men med tillskottet av Haaland ser Pep Guardiolas planer inte ut att involvera Sterling i någon allt för större utsträckning, vilket gör City öppna för en försäljning – även till en konkurrent. Sterling är trots allt bara 27 år gammal, även om han har många fotbollsminuter i benen, och han bör ha fina år framför sig och hans mångsidighet och förmåga att spela i flera olika offensiva roller lär tilltala Thomas Tuchel.


Vår travexpert Oliver Bergman ger oss sina bästa tips inför Midsommartravet på Kalmar - där jackpoten tickat upp på över 54 miljoner! 


Midsommarhelg på Kalmartravet och jackpot! Hur känns formen inför den här omgången?

– Midsommartravet på Kalmar är en tradition för mig och för många andra. Detta är en tävlingsdag som alltid drar mycket publik och där omgången ofta har ett bra spelvärde. Till årets omgång har Kalmar också lyckats få med sig en JACKPOT på 54 Miljoner vilket såklart blir som en extra krydda på moset. För den travfantast som inte har besökt den travhelgen i Kalmar ännu, så är det högt tid nu. 

Vad blir viktigt att tänka på inför helgen? 

– Mitt bästa råd inför dagens tävlingar är att se över hur du komponerar ditt system. Vi kommer stöta på några favoriter idag som startar med bra segerchans, men där det också finns vissa frågetecken. Med det sagt så gäller det att värdera varje favorit utifrån hur sitt system är uppbyggt i övrigt. Det är alltså inte helt fel att rata en favorit helt från sin kupong eller tvärtom om att gå på en favorit om systemet i övrigt håller hög potential och du anser att det finns spelvärde i favoriten. 

Vilken är den bästa spiken? 

– I V75-2 hittar vi omgångens bästa spik, 5 Palmyra. Detta är ett femårigt sto som slutat topp-2 i tolv av sina 14 starter. Nu har hon även gjort två starter för Joakim Lövgren och imponerat båda gångerna. För två starter sedan öppnade hon rappt bakom bilen och spetsade från spår ett, hon var sen överlägsen från ledningen. Och senast avslutade Palmyra kraftfullt från ett tufft utgångsläge över kort distans. Idag har Palmyra fått bra förutsättningar, hon är spetsfavorit från bricka fem bakom bilen och väl i ledningen kommer Palmyra sen bli svårslagen. Men skulle hon mot förmodan inte komma till ledningen är segerchansen bra ändå. Spik. 

Favoriten i fara? 

– I V75-4 blir 9 Anastasia Tav hårt betrodd. Han har nu gjort tre bra lopp på svensk mark och senast fick man också sätta nosen först över linjen efter att ha blivit serverad ett snällt lopp och lucka tillslut. Formen är bra och fart finns i Anastasia Tav men det behöver lösa sig bra från bricka fyra i volten idag för att hon ska komma in i loppet. För mig är det mycket så kan strula för Anastasia Tav idag och när procenten är så pass hög som den är i skrivande stund (20%) så är han bara en av flera för mig. 

Bästa draget?

– I V75-5 är 8 Rotate mitt drag. Detta är en häst som verkligen blommade ut under fjolåret och klättrade då i klasserna. Rotate är en häst som kan mycket och lär trots dåligt utgångsläge laddas framåt från start. Han står bra inne i klassen och löser det sig bara med positionerna inledningsvis räcker kapaciteten helt klart för att segerstrida. 10% är ett fynd!



Foto: Bildbyrån

I Ewertssons Europa skriver fotbollsjournalisten och vår spelexpert Jimmy Ewertsson om sina betraktelser i fotbollsvärlden. 

Veckans blogg sätter Serie A-nykomlingen Monza under luppen. Forne AC Milan-duon Silvio Berlusconi och Adriano Galliani har satsat, byggt och nu lyckats lyfta den klassiska motorstadens fotbollslag till högstadivisionen – men för Galliani är det framför allt en kärlekshistoria. 

Handen upp den som hör ”Monza” och direkt tänker på fotboll? Ingen? Tänkte väl det. 

Lombardiska Monza, en dryg mil utanför Milano, för tankarna omedelbart till motorsport och glimrande och glamorösa Formel 1-lopp på den klassiska banan där Italiens Grand Prix årligen går av stapeln. 

På senare år har dock stadens motorstämpel kommit att utmanas av ett rasande snabbt växande fotbollsintresse. AC Monza är en modest provinsklubb som spenderat sin 110-åriga historia bortanför den italienska fotbollens finrum. Klubbens största bedrift till dags datum är att man förärats med titeln som det lag i Italien som spenderat flest säsonger i andradivisionen utan att lyckas ta klivet upp i Serie A. 

Det rekordet är nu brutet. 

För några veckor sedan tog AC Monza, som en gång i tiden tränades av Nils Liedholm under Il Barones tidiga tränarbana, för första gången någonsin klivet upp i Serie A efter att ha besegrat Pisa i playoff. 

– Efter 110 år har jag uppfyllt min mor Annamarias dröm – att föra Monza till Serie A. Jag har gråtit så mycket. Vid fem års ålder tog min mor med mig till arenan för första gången och som barn sa jag att när jag växte upp skulle jag bli president i Monza. Så blev det, säger Adriano Galliani. 

Presidenten i Monza, och mannen bakom klättringen till Serie A är välbekant – Italiens forne premiärminister och AC Milans forne ägare Silvio Berlusconi. Den forne mediemogulen, som nu hunnit bli 85 år gammal, har varit Italiens premiärminister vid tre tillfällen och han har genom åren varit centralpunkt för otaliga skandaler. 2011 tvingades han avgå från premiärministerposten efter avslöjandet om hans ”bunga bunga-partyn” - sexfesterna han höll på sitt gods - och två år senare dömdes han till fängelse för skattebedrägeri, som avtjänades genom samhällstjänst på grund av hans höga ålder. När Berlusconi 2017 även beslutade sig för att sälja sitt älskade Milan, klubben han ägt under tre decennier och lett till fem Champions League och åtta ligatitlar, trodde många att hans liv i fotbollens rampljus var över. 

Det tog 18 månader – sedan förde en kärlekshistoria Berlusconi tillbaka till fotbollen. Det var bara inte hans kärlekshistoria. 

Adriano Galliani, Berlusconis högra hand och mångårig VD i Milan, växte upp i Monza och har sedan barnsben varit en stor supporter av klubben. Det var där han inledde sin fotbollsbana innan Berlusconi rekryterade honom till Milano och I Rossoneri i mitten av 80-talet. Galliani ser det dock på ett annat sätt: 

– Jag har alltid varit en Monza-grabb, det är min första och sista kärlek. Jag var bara utlånad till Milan i 31 år. Nu är jag tillbaka, säger Galliani. 

Det var Galliani som fick Berlusconi att åter ta klivet in i fotbollen och köpa den dåvarande Serie C- klubben AC Monza 2018. Under en frukost i Berlusconis hem i Arcore, strax norr om Monza, lutade sig Galliani fram och viskade i Berlusconis öra att Colombo-familjen ville sälja Monza. Sen sa han ingenting mer. När det var dags för lunch hade Berlusconi bestämt sig. 

– Adriano, vai e fai. Gå och gör det. 

Innan kvällens slut var AC Monza i Berlusconis händer. 

Radarparet var därmed tillbaka som styrande i en fotbollsklubb i Lombardiet, men i stället för AC Milan så var det AC Monza som skulle lyftas till framgångar. Berlusconi höll i plånboken och Galliani skötte den dagliga verksamheten, precis som under Milans glansdagar. 2020 tog Monza klivet upp i Serie B för första gången på nära två decennier och redan första säsongen, med spelare som Kevin- Prince Boateng och Mario Balotelli i truppen, kom klubben snubblande nära att ta klivet upp i Serie A. 

Berlusconi har pumpat in över 700 miljoner i klubben för att sportchefen Filippo Antonelli skulle bygga en trupp redo att ta klivet. Monza lyckades locka till sig skyttekungar från Kroatien (Mirko Maric) och Polen (dansken Christian Gytkjaer) och hämtade in talanger som Davide Frattesi, Lorenzo Pirola, David Bettella, Carlos Augusto och Dany Mota på lån. 

Monza kom nära att säkra en automatisk uppflyttningsplats, men en oväntad förlust mot Perugia tvingade fram ett nervöst kval mot Pisa, som Monza förlorat mot två gånger om under säsongen. Det såg ut att gå Monzas väg, men med sekunder kvar av returmötet kvitterade Pisas Giuseppe Mastinu och tog det hela till förlängning. Det var alldeles för mycket för Gallianis nerver. 

– Jag har spenderat lika mycket tid utanför arenan som inuti den under playoff-matcherna. Jag klarade inte av att titta. Jag såg inte Mastinus mål. Av 360 minuter fotboll såg jag max 150, 200 minuter, sa Galliani. 

Det gick dock vägen. I förlängningen sköt Gytkjaer och Luca Marrone Serie A-platsen till Monza. 

– Jag har haft en enorm tur i mitt liv. Ja, jag har alltid varit nummer två – men bakom Silvio Berlosconi. Jag hyser enorm empati och uppskattning för presidenten. Vi har vunnit 29 av AC Milans totalt 48 titlar sedan 1899, och nu har vi vunnit Serie C och B med Monza, säger han. 

Nu ska firma Berlusconi och Galliani på nytt bygga ett nytt, slagkraftigt lag redo att ta sig an Serie A. 

– Vi kan göra Monza till ett superlag. Jag vill att klubbens klättring ska fortsätta. Jag förväntade mig ett firande, men redan när vi tog oss genom Genua, innan vi ens nått Monza, var jag överöst av komplimanger och välönskningar. Sen upplevde vi glädjen hos människorna när bussen passerade genom staden. Nu njuter vi av att kunna fira, men från och med i morgon tänker vi på framtiden, sa Berlusconi efter att uppflyttningen säkrats. 

85-åringen har redan kastat ut krokarna inför nästa säsong. Och kanske blir det en återkomst för Balotelli. 

– Vi får se om han kan passa in i klubbens planer, säger Berlusconi. 

Med Berlusconi och Gallianis kontaktnät och tillgångar kommer det bli en underhållande ryktessommar att följa. Nykomlingen har redan kopplats samman med en rad potentiella värvningar – allt från Andrea Belotti, Antonio Candreva, Stefano Sensi, Mattia Caldara, Junior Messias och Andrea Ranocchia till Daniel Maldini. Det kommer tveklöst att fortsätta ryktas – och räkna med att Berlusconi kommer att investera för att göra Monza så slagkraftigt det bara är möjligt inför säsongsstarten. 

– Jag är känd för att vara en ”spendacciona”, en storspenderare. Låt oss se vad presidenten tänker, säger Galliani. 

Ambitionen är stor, trots att det lär bli radarparet Berlusconi och Gallianis sista fotbollsgärning. 

– Den här kampen med Monza är, för att citera en film, ”The Last Dance” för mig, säger Galliani. 

Det ser ut att bli en sevärd dans, väl värd att följa när Serie A-säsongen sparkar i gång. Och Berlusconi kommer som vanligt inte nöja sig med någon ljusskygg, anonym tillvaro – han är tillbaka i Serie A för att göra avtryck. Och för att vinna. 

– Jag är van vid att vinna. Nu när vi är i Serie A är det tydligt. Vi måste vinna scudetton, ta oss till Champions League och vinna den också, säger Berlusconi.
Fler inlägg: