En speciell klubb tillbaka i PL, skandalen i Frankrike och CL-finalens efterspel

”Far we have travelled, much we have seen”. 

Banderollen som hängdes upp på Wembley Stadium ringade väl in vad Nottingham Forest-fansen har gått igenom under de 23 år som passerat sedan den klassiska klubben trillade ur Premier League. 

Att ens ta sig till Championships playoff var en remarkabel prestation. När Steve Cooper tog över Nottingham Forest i slutet av september låg Forest sist i The Championship, med sex förluster på de inledande sju matcherna under Chris Hughtons ledning. Han tog över ett brokigt omklädningsrum, helt berövat på självförtroende, med supportrar som blivit mer och mer frustrerat över åratal av satsningar som inte burit frukt. 

Under Cooper har allt förändrats när Forest under vintern och våren stormat upp i tabellen, samtidigt som man vält Premier League-jättar som Arsenal och Leicester City i FA-cupen med en sevärd, offensiv fotboll. Cooper bringade ordning ur kaos och gruppen skapade tillsammans ett momentum som bara tog mer och mer fart. En otrolig säsong fick efter straffsegern mot Sheffield United i semifinalen sin kulmen med Forests första Wemley-besök på tre årtionden. 

Forest var det bättre laget i finalen – även om Huddersfield har all anledning att protestera efter två kontroversiella straffsituationer – som bara innehöll ett mål, när James Garners inspel mot Ryan Yates råkade stötas in i eget mål av Huddersfield-spelaren Levi Colwill. När slutsignalen ljöd exploderade Wembley i ett avgrundsvrål som bunkrats upp i 23 års tid. 

– Vi har påmint världen om hur speciell den här fotbollsklubben är och det betyder mycket för mig. Vi har varit desperata efter något sådant här. Under de senaste åtta, nio månaderna har vi försökt ingjuta en känsla av tro inom klubben som varit sammanlänkad med våra supportrar. Det finns inget tvivel om att vi förtjänar att ta klivet upp; med fotbollen vi spelat, matcherna vi vunnit, attityden vi visat upp efter varje medelmåttig prestation eller förlust. Jag är så oerhört stolt över alla kopplade till den här klubben, sa Cooper efter segern. 

ÄGARENS INSATS

Framgången och återkomsten till Premier League är minst sagt efterlängtad för den klassiska klubben. Ägaren Evangelos Marinakis, den grekiske medie- och rederimogulen som även äger grekiska storklubben Olympiakos, har sedan intåget 2017 varit tydlig med målsättningen att etablera Forest i Premier League igen. Nottingham Forest vann under legendariske tränaren Brian Clough ligatiteln och dubbla Europacuptitlar i slutet av 70-talet, men sedan Forest åkte ur Premier League 1999 har två mörka decennier följt; fyllda av frustration, misslyckanden och missriktade satsningar.

Marinakis har investerat i att uppgradera ungdomsakademin, som nyligen klassades som en Category One-akademi, och modernisera arenan City Ground. Den kanske största förändringen – förutom Cooper – bakom uppflyttningen inträffade i somras när VD:n Dane Murphy handplockades från Barnsley med uppdrag att stoppa pengaläckaget och förändra rekryteringsprocessen. Ungdomsakademin skulle bli centralpunkten, kombinerat med en mer statistikbaserad rekryteringsprocess för att sätta punkt för dagarna då Forest kastade enorma pengar på höga löner för etablerade, underpresterande spelare. Hela 15 spelare lämnade när truppen byggdes om för att bli mer ungdomlig och långsiktig. 

I laget som säkrade Premier League-uppflyttningen glänste egna produkter som Joe Worrall, Ryan Yates och suveräne Brennan Johnson, ackompanjerat av inlånade spelare som Aston Villas Keinan Davis, Middlesbroughs Djed Spence och Manchester Uniteds mittfältstalang James Garner. 

– Alla med kopplingar till den här fotbollsklubben förtjänar det här idag. Nu ser vi verkligen fram emot en ljus framtid. Det här handlar inte om mig men det här har förändrat mitt liv, åtminstone potentiellt. Vi har tagit Nottingham till Wembley, vi har tagit över stället och nu är vi här, i Premier League, sa Cooper efter söndagens seger. 

Med så många inlånade spelare i bärande roller står Dane Murphy och Steve Cooper inför en ny utmaning att få ihop en spelartrupp som är redo att ta sig an Premier League-fotboll under 2022/23 – det är tveklöst en utmaning de gladeligen tar sig an.

Veckans lista

Helgens rubriker:

Nej, det går verkligen aldrig att räkna bort Real Madrid. Carlo Ancelottis gäng hittar baskemig alltid en väg till seger. Liverpool styrde spelet och hade chanserna, men otrolige Thibaut Courtois stod på huvudet och fredade sitt mål. Och med spelare som Karim Benzema och Vinicius Junior kommer alltid chanserna att komma. Benzema fick först sitt mål bortdömt för offside, men i andra halvleken hittade Fede Valverdes hårda, låga inspel fram till Vinicius – som smugit sig in bakom ryggen på Trent Alexander-Arnold – och brassen kunde bara stöta in segermålet i nät. 

Real Madrids 14:e Europacuptitel kommer efter att ha slagit ut Paris Saint-Germain, Chelsea, Manchester City och så Liverpool i finalen. Liverpool-spelarna och supportrarna (och Jürgen Klopp, så klart…) har all rätt att vara besvikna, men det går inte annat än att applådera ett otroligt Real Madrid som alltid lyckats finna en väg till seger. 

Trots att det inte blev någon Champions League-triumf genomförde Liverpool en ”open bus-tour” i staden, för att fira FA- och Carabao Cup-triumferna. 

– Det finns ingen klubb i världen där det kan hända att du förlorar en Champions League-final kvällen innan och folk sedan kommer på så gott humör. Det är otroligt. Det här är världens bästa klubb, jag bryr mig inte om vad andra tycker, sa Klopp. 

Efterspelet till finalen har annars kommit att till stor del handlat om de tragiska scenerna som utspelades utanför Stade de France i Paris, som föranledde förseningen av avsparkstiden. Pepparsprej, tårgas, klämda supportrar och myndighetslögner. Förhoppningsvis blir det en rejäl utredning om hur det kunde ske, och hur förberedelserna inte kan vara bättre inför klubbfotbollens största fotbollsmatch. 

Fransk fotboll har hela säsongen haft stora problem med läktarskandaler, stökigheter och inkastade föremål som lett till både höga bötesbelopp och poängavdrag vid flertalet tillfällen. I helgen, när Auxerre och Saint-Étienne gjorde upp en om en plats till Ligue 1 under nästa säsong, inträffade nästa skandal. Saint-Étienne trillade ur Ligue 1 för första gången på 18 år och efter slutsignalen stormades planen, flaskor och bengaler kastades in och det fattade eld på läktarplats när spelarna tvingades fly ner i spelartunneln. 

Manchester United har precis kommit från sin värsta Premier League-säsong någonsin och står inför den största ombyggnationen och nystarten på många, många år. När Ole Gunnar Solskjaer sparkades utsågs Ralf Rangnick till mannen att hjälpa till att leda klubben in i framtiden. En erkänd lag- och strukturbyggare som skördat stora framgångar i sportchefsrollen kastades in som tränare – en roll han inte haft på tio år och där han egentligen aldrig varit framgångsrik nog för att landa ett jobb som Manchester United – och misslyckades med att vända Uniteds lycka och leda laget till Champions League. 

När nystarten med Erik ten Hag och John Murtough nu ska inledas inför en vital sommar så beslutar sig klubben och Rangnick att gå skilda vägar. Om det finns någon manöver som är mer ”Manchester United under Glazer-familjens ledning”, så är det nog detta: Att anställa en man känd för rekrytering, lag- och strukturbyggande och kasta in honom i en annan roll – och därefter göra sig av med honom precis inför den största ombyggnationen hittills, när han i otaliga intervjuer åskådliggjort bristerna i klubben och nu slutligen kan ha inflytande i det han faktiskt är otvivelaktigt skicklig på. Ingen kan vara förvånad. 

Lewandowski, Mané, Lukaku… Den europeiska klubblagssäsongen är över – det innebär också starten för Silly Season när frånvaron av matcher att rapportera om kompenseras med otaliga transferrykten. Det är bara att hänga med!