Det är inget snack om att det är Manchester City som är laget att slå. Pep Guardiolas mannar krönte våren med att vinna en historisk trippel där man lade beslag på Premier League-titeln, FA-cuptiteln och – den allra mest efterlängtade pokalen av dem alla – Champions League-titeln. Guardiolas ständiga strävan efter perfektion bar till slut frukt med en storslam och nu är bara frågan hur katalanen ska kunna lyfta ett redan så dominant City till ytterligare en nivå?
Under sommaren har en av fjolårets nyckelspelare, Ilkay Gündogan, lämnat och City har i stället adderat Chelseas kroatiske mittfältsdynamo Mateo Kovacic såväl som landsmannen Josko Gvardiol från RB Leipzig. I övrigt är truppen sig lik med Erling Haaland redo att slå ännu fler målrekord i sin andra säsong på de brittiska öarna. Laget cirkulerar alltjämt runt Kevin De Bruyne som, vid 32 års ålder, fortfarande är Citys absolut viktigaste spelare. Ska City upprepa framgångarna från i fjol behöver det belgiska mittfältsgeniet hålla sig frisk och leverera på samma höga nivå som han alltid gör när han äntrar planen.
Fjolårets främsta utmanare till City var högst överraskande Arsenal, som stod för en i stora drag strålande säsong under Mikel Arteta och som, även om man tappade mot slutet, toppade Premier League under stora delar av säsongen. Arsenal har fortsatt satsningen för att göra laget ännu bättre lämpat för att utmana om titlar på flera fronter och Arteta har fått gott om pengar att spendera under sommaren. Den stora värvningen är förstås miljardmannen Declan Rice från West Ham, som ska ta Arsenals mittfält till nästa nivå. Där har han även fått sällskap av Kai Havertz, som anslutit från Chelsea, och som ser ut att främst vara tilltänkt att användas i en central offensiv mittfältsposition, till skillnad från på Stamford Bridge där han ofta fick agera nia. Lagkaptenen Martin Ödegaard är förstås given på mittfältet, där Granit Xhaka lämnat för Bayer Leverkusen. Arsenal spelade stundtals en underbar fotboll i fjol, där man trots den relativt unga truppsammansättningen verkligen dominerade matcher. Offensivt ser mycket tyngd fortsatt ut att läggas på Gabriel Jesus axlar och det var påtagligt att Arsenal tappade något vitalt när brassen gick skadad – vilket han även kommer göra i säsongsinledningen. Det återstår att se om Folarin Balogun blir kvar, han gjorde ju storsuccé i Ligue 1 i fjol, men i övrigt har Arteta fått ihop ett lag med offensiv bredd och kvalitet i namn som Bukayo Saka, Jesus, Eddie Nketiah, Gabriel Martinelli, Leandro Trossard, Havertz, Emile Smith-Rowe och unga Ethan Nwaneri. Defensivt har Jurriën Timber adderats, som kan användas både som mittback och högerback. Det ska bli ytterst intressant att se om Arteta kan få Arsenal att ta ytterligare ett kliv och närma sig City ännu mer.
Ytterligare ett lag som hoppas ta nästa kliv i utvecklingen under kommande säsong är Manchester United, som hade en fin första säsong under Erik ten Hags ledning där man förutom säkrat Champions League-spel via tredjeplatsen i ligan dessutom vann Carabao Cup och tog sig till final i FA-cupen. Under sommaren har United adderat Mason Mount från Chelsea, som jag tror kan bli en kanonförstärkning på det centrala mittfältet där han bidrar med sin mångsidighet och dynamiska spelstil. Mount hade ingen bra fjolårssäsong i Chelsea, men blev de två föregående säsongerna utsedd till lagets bästa spelare, och har potential att vara en uppgradering på Christian Eriksen som partner bredvid givne Casemiro. Mount har en helt annan energi, löpstyrka och defensiv skicklighet jämfört med Eriksen – vilket kan hjälpa United att bli ett mer aggressivt och proaktivt pressande lag än man mäktade med under fjolåret – samtidigt som han är spelskicklig, klok och kan bidra med både mål och assist. Poäng hoppas även anfallsvärvningen Rasmus Höjlund, som efter en raketvår i Atalanta och danska landslaget, värvats för dyra pengar för att fylla den sedan många år vakanta anfallspositionen i United. Höjlund är rå och långt ifrån en färdig produkt, men han har oerhört intressanta egenskaper i sin fysik, oerhörda snabbhet och förmåga att finna ytor i boxen – något United saknat enormt de senaste åren.
Det största tillskottet är dock tveklöst André Onana som med sin blotta närvaro drastiskt kommer förändra sättet United agerar i speluppbyggnaden jämfört med under David de Gea. Spanjoren försökte anamma Erik ten Hags idéer, men har alldeles för stora begränsningar i spelet med fötterna och till slut tvingades Ten Hag inse att det krävdes ett skifte på målvaktssidan om United skulle ha chansen att spela den fotboll holländaren önskar. Han kunde inte finna en mer diametralt olik målvakt från De Gea än Onana, som är läskigt trygg i spelet med fötterna. Det kommer märkas. Det fortsätter dessutom talas om spelare på väg bort från United (Harry Maguire, Scott McTominay, Fred med flera) vilket skulle kunna skapa utrymme för ytterligare förstärkningar.
Newcastle hade en supersäsong under Eddie Howes ledning och hyser enorma ambitioner under de nya ägarna. Under sommaren har Newcastle på nytt förstärkt och adderat spelare som Sandro Tonali, Tino Livramento och Harvey Barnes. Howe gjorde ett utmärkt arbete i fjol och förtjänade att lyfta The Magpies ut i Europa – men det kommer högst troligt bli ännu tajtare i kampen om Champions League-platserna denna säsong.
Liverpool repade sig under våren, men hade i stora drag en säsong att glömma. Jürgen Klopp fortsätter att genomföra sin ombyggnation. Av den tidigare så berömda anfallstrion finns numera bara Mohamed Salah kvar och på mittfältet har Fabinho, Naby Keita, James Milner, Jordan Henderson och Alex Oxlade-Chamberlain lämnat. Liverpool var snabba med att lägga beslag på Brightons och Argentinas succémittfältare Alexis Mac Allister, som kan visa sig bli en supervärvning, och man har även betalat dyra pengar för RB Leipzigs ungerska mittfältare Dominik Szoboszlai. Szoboszlai har en fysik som bör passa Premier League alldeles utmärkt och han besitter ett distansskott som säkerligen kommer garantera ett par pärlor under säsongen. Mittfältsombyggnationen är dock inte komplett och Klopp och Liverpool jobbar vidare på ytterligare förstärkningar innan transferfönstret stänger. Nu ser det lite väl tunt ut på den fronten. Offensivt har revolutionen redan genomförts med namn som Diogo Jota, Luis Diáz, Darwin Núñez och Cody Gakpo, där framför allt de två sistnämnda lär mått bra av att bekanta sig med Premier League-fotbollen under fjolårssäsongen och vara redo att göra ett ännu större avtryck under den kommande säsongen.
Ett lag som floppade rejält under fjolårssäsongen och som hoppas på en omstart 2023–24 är Chelsea. Delägaren Todd Boehlys galna spenderande och ständiga tränarbyten medförde föga förvånande inte några starka resultat på planen och Chelsea var, sett till pengarna som spenderats, ärligt talat miserabla under fjolårssäsongen där man till slut landade på en tolfteplats i ligan. Nu har Mauricio Pochettino plockats in för att bringa ordning ur kaoset på Stamford Bridge. Det är enklare sagt än gjort. Under sommaren har truppen fortsatt att byggas om och den alldeles för stora truppen har genomgått en rejäl utrensning. En hel drös spelare har lämnat och några ytterligare har adderats – Nicolas Jackson bland annat – men framför allt får fjolårets värvningar förhoppningsvis utrymme att visa sig mer från sin rätta nivå. Det ska bli oerhört spännande att se vad Pochettino får ut från spelare som Enzo Fernández, Mykhailo Mudryk, Noni Madueke, Levi Colwil mer flera. Chelsea kan knappast stå för samma bottennapp till säsong som i fjol, men det är ändå många frågetecken kring The Blues lagbygge som behöver besvaras. Jag har inte haft möjlighet att se hur nystarten under Pochettino sett ut under försäsongen och är oerhört taggad på att se hur argentinarens lag ser ut när Premier League-säsongen sparkar i gång. Att nyförvärvet Christopher Nkunku ådragit sig en knäskada är dock ett hårt slag – fransmannen är en favorit för mig och jag tror mångsidige Nkunku kommer visa sig bli en av Premier Leagues absolut bästa spelare när han får upp ångan.
Tottenham är ytterligare ett lag som hoppas på en nystart efter den explosiva Antonio Conte-eran. Jag tror Ange Postecoglou är ett toppenval och är väldigt spänd på att se ett Tottenham som inte spelar dötrist fotboll (ursäkta!) och försäsongen känns lovande. Postecoglou får i uppdrag att forma om laget från Contes 3-4-3 till en mer friflödande, offensivt viktad 4-3-3. Spurs behöver nog ha tålamod och ge Postecoglou tid – men jag misstänker att Spurs kommer vara ett av ligans mest sevärda lag kommande säsong, där de mycket väl kan bjuda på mål i alla riktningar. Det stora frågetecknet kring Spurs rör i övrigt förstås Harry Kanes framtid. I skrivande stund kom nyheten om att Tottenham accepterat Bayern Münchens bud och att det nu är upp till Kane att besluta om han vill spela kommande säsong i England – och försöka slå Alan Shearers målrekord – eller om han ska jaga Champions League-pokaler och Bundesligatitlar med Thomas Tuchel i Bayern. Försvinner Kane är det ett hammarslag - men det kan samtidigt vara positivt att göra en rejäl nystart under Postecoglou med helt blanka kort. Dessutom så har Spurs en fullt duglig ersättare i Richarlison, som fick ytterst begränsad speltid under fjolåret.
Bakom de sju lagen vi redan berört så kommer Brighton fortsätta sin resa under den så imponerande Roberto De Zerbi, och även om The Seagulls tappar nyckelkuggar än en gång vet vi att Brighton är oerhört skickligt på att identifiera ersättare redo att kliva in. Aston Villa fortsätter också storsatsningen under Unai Emerys ledning och kan mycket väl vara ett lag som blandar sig i kampen om Europaplatserna. Dessutom är jag väldigt spänd på att se vad Andoni Iraola hittar på i Bournemouth. Det är en tränare jag håller högt och jag tycker det ska bli väldigt spännande att se vad han kan uträtta i Premier League efter framgångarna med Rayo Vallecano.
Då så – nu kör vi, starta i gång Premier League-säsongen 2023/24.
