Atalanta:

Atalanta bommade den första möjligheten till en titel förra veckan när Juventus vaknade till liv efter en anemisk vår och via ett Dusan Vlahovic-mål kunde säkra ännu en Coppa Italia-titel. Chansen till revansch kommer dock snabbt i form av onsdagens Europa League-final på Aviva Stadium i Dublin. Oavsett utfall har Gian Piero Gasperinis lag gjort en fenomenal säsong där man återigen byggt om och byggt nytt, men ändå säkrat Champions League-spel och dubbla cupfinaler. En remarkabel prestation av La Dea, vars fans dock säkerligen börjar bli titelsugna efter så många nästan-lägen de senaste åren med tre raka finalförluster under Gasp.

Efter cupfinalförlusten studsade Atalanta tillbaka och säkrade i praktiken femteplatsen i Serie A med en 2-0-seger borta mot Lecce. Charles De Ketelaere var tillbaka i målprotokollet efter en lite blekare insats mot Juve och Gianluca Scamacca, som varit glödhet under senare delen av våren men som var avstängd i cupfinalen, var även han tillbaka som målskytt.

Atalantas form är annars god och efter att man förlorat returen i Europa League-kvartsfinalen mot Liverpool – där La Dea alltså imponerade storligen och vann med 3-0 borta på Anfield – så har man vunnit sju av nio matcher. Offensiven har sett bra ut i Europa League, där Scamacca redan står noterad för sex baljor. Det är dock defensiven som haft minst lika stor del i finalavancemanget, och inget lag i turneringen har släppt till färre målchanser än La Deas 2,8 per match. Defensiven kommer behöva stå pall när man ställs mot Leverkusens vassa och mångfacetterade offensiv. Det finns några få frågetecken för Gasperini att räta ut. Marten de Roon och Emil Holm ser ut att missa, och Sead Kolasinac är också ett stort frågetecken.

Bayer Leverkusen:
51 matcher sträcker sig den imponerande obesegrade sviten till nu. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag har slut på superlativ för Bayer Leverkusen, men det är inte mindre sant eller mindre imponerande för den skull. Xabi Alonsos Die Werkself har kort och gott en fenomenal fotbollssäsong och står nu blott två matcher ifrån den perfekta säsongen där man har möjlighet att vinna trippeln – Bundesliga, Europa League och DFB Pokal – utan att förlora en enda match. Det är en vansinnig bedrift.

Xabi Alonso har som bekant byggt sitt lag runt en tydlig identitet och spelidé. Grunden lades redan i fjol, när basken tog över Bundesligas nästjumbo och förde dem till Europaspel. Då var Leverkusen lite mer defensivt inriktade, med en solid trebackslinje, och sylvassa i omställningarna. Men Bayer Leverkusen anno 2023/24 dominerar fotbollsmatcher i alla spelets faser. Laget är fysiskt starkt, trygga i deras sätt att spela fotboll, och besitter en mängd olika offensiva vapen som kan lirka upp även de mest solida försvar. Det som kanske imponerar mest på mig gällande det här Leverkusen är att det inte är framgångar som enbart är byggt på en ruggigt stark startelva, utan att det är en hel trupp som gjort det här. 16-17 spelare som alla bidrar och är bärande i den här succésäsongen. Om startelvan kör fast, då kommer fyra, fem nya gubbar in och är redo att förändra matchbilder och vara avgörande, vilket också haft en stor del i att Leverkusen kunnat avgöra så många matcher så sent in på tilläggstiden: att man hyser sådan enorm tilltro till deras sätt att spela, och att man kommer skapa målchanser på ett metodiskt sätt utan att behöva drabbas av panik och kasta in bollar på chans i straffområdet, och att spelarna kommer in så ofta gör avtryck i matcherna.

Matej Kovar ser ut att få vakta kassen, snarare än Lukas Hradecky, vilket varit fallet i cupsammanhang och där han också gjort det bra. I övrigt har Xabi Alonso en bred och kvalitetsfylld trupp att laborera med – men där namn som Álex Grimaldo, Jonathan Tah, Granit Xhaka, Robert Andrich och makalöse Florian Wirtz är självskrivna startspelare, men där det finns kvalitativa ersättare på samtliga positioner. Alonso har inga skador som stör.

Leverkusen Europas bästa lag 2023/24