Ja, nu har vi verkligen fått ordning på spelformen mina vänner. Och visst har hela EM-turneringen fått sig ett uppsving efter den generellt sett undermåliga öppningsomgången. Ni som följer mig på twitter @RalleArvid vet att jag har haft långt mycket större behållning av perifera händelser såsom studioverksamheter och läktarhändelser än av spelet så här långt.

Visst, jag är den första att tillstå hur imponerande DET SÅG UT när Kroatien skapade anfall efter anfall och också faktiskt gjorde mål efter mål mot Irland. Vad vi inte ska låta oss luras av är att samtliga mål var av den typ som jag ALDRIG sett ett italienskt landslag (eller klubblag heller för den delen) släppt in.

Vidare ska det belysas den extrema läglighet som dessa mål föll vid. Direkt i inledningen, direkt innan paus och direkt efter paus. Inte alla lag i världen skulle få för sig att släppa in tre mål vid sådana tidpunkter men inte något lag skulle orka att repa sig efter dessa tre käftsmällar.

Jag vill med detta absolut inte ta ifrån Kroatien rätten eller värdigheten, för värda tre pinnar var man sannerligen, jag försöker bara sätta det hela i lite perspektiv, och jag anser inte att jag blev mer imponerad av Kroatiens insats mot Irland än vad jag blev av Italiens dito mot Spanien, trots att det är Kroatien som står på tre pinnar och Italien som står på en.

Det är två saker som framförallt imponerade på mig i det Italien som gjorde livet surt för spanjorerna (ja, man blev faktiskt sura så till den milda grad att man började gråta och skicka in en obegriplig rapport till UEFA). Dessa två saker är: 1. De Rossis roll. Både hans agerande på planen genomgående 90 minuter plus tillägg men också den taktiska dispositionen vilken han följde. 2. Variationen och konstruktiviteten i anfallsspelet. Jag tyckte man spelade oitalenskt frejdigt och med kombinationer som mycket väl kunde och borde renderat i minst ett mer mål.

Trots att de kroatiska anfallarna såg intressanta ut (trots storstjärnan Ivica Olic skadefrånvaro) så vidhåller jag det jag skrev i reken inför första matchen mot Irland; att det främst är de kreativa mittfältet som ska göra det för Kroatien, och att vara kreativa mot ett irländskt sittande mittfält är långt ifrån samma tacksamma uppgift som att skapa något av kreativa mått överhuvudtaget mot ett femmannamitffält innehållandes spelare som Motta, Pirlo och Marchisio.

Som jag ser det är nu de två huvudfavoriterna (kring vilka Kroatien i allra högsta grad är kapabla att ställa till det för och ta sig vidare) fortfarande är just huvudfavoriter till att avancera från gruppen. Dessa värderingar är några som jag har svårt att se mig revidera när också den andra omgången av denna grupp är spelad. Jag tror på tre poäng vardera för Spanien och Italien, och när Italien då står upptryckta i osannolika 2.30 för den raka ettan tvekar inte ens en Italien-skeptiker som jag. Och ärligt talat, det jag såg av Italien i premiären gör att jag är långt mycket skeptisk mot Spanien än vad jag är mot Italien, och detta både vad gäller pragmatism och kärlek.

Italien:
Buffon
Bonucci, De Rossi, Chiellini
Maggio, T. Motta, Pirlo, Marchisio, G'rini
Balotelli, Cassano

Kroatien:
Pletikosa
Srna, Corluka, Schildenfeld, Strinic
Rakitic, Vukojevic, Modric, Perisic
Jelavic, Mandzukic

Den raka ettan på Italien spelas till fina 2.25 på bet365 .

Lycka till lads, och gle azzuri!