.png)
– Jag vet inte om jag är en bra tränare, men jag är åtminstone en modig tränare, säger han.
Roberto De Zerbi kunde knappast ha hoppats på en bättre inledning i sin nya klubb. När klockan inte ens tickat upp till 18 minuter ledde hans Brighton med 2–0 – på självaste Anfield efter två snabba mål av Leandro Trossard.
– Graham Potter har lämnat ett fantastiskt lag till mig och jag har försökt att inte göra någon skada. Så klart kommer jag addera mina egna idéer, säger han.
Liverpool åt sig in i matchen och lyckades både kvittera och ta ledningen, genom två mål från Roberto Firmino och ett självmål från Adam Webster. En sådan vändning borta på Anfield hade knäckt de flesta bortalag, men Brighton fortsatte att både tro och skapa och när ett tredje mål – Trossard med sitt hattrick - kom var det långt ifrån out of the blue
– Leandro är ”crack”. Han är en väldigt, väldigt bra fotbollsspelare. När han var borta med landslaget skickade jag honom ett meddelande om att han måste öka sin målskörd. Han är inte färdig. Jag tror att han kan göra ännu bättre ifrån sig, sa De Zerbi efteråt.
De Zerbi lär inte vara missnöjd med debuten, även om han hoppas på mindre kaotiska matcher framöver.
– Det är oerhört svårt att kontrollera en match från början till slut i Premier League, det är bara Manchester City som klarar av det. Vårt mål är att börja kontrollera matcherna mycket mer.
Om du frågade valfri italofil vad man borde förvänta sig av Roberto De Zerbi som fotbollstränare hade nog majoriteten svarat samma sak – mål.
Roberto De Zerbis spelarkarriär var långt ifrån anmärkningsvärd, ändå har den i stor grad präglat hur han blivit som tränare. De Zerbi föddes i Brescia, vid foten av Alperna, och tillhörde AC Milan vid millennieskiftet, men han spenderade större delen av karriären i de lägre divisionerna i den italienska fotbollspyramiden. När han 2013 sadlade om till att bli fotbollstränare har han gjort det till sin ambition att få sina lag att spela samma fotboll som han själv tyckte om att spela.
– Jag är en tränare som bär nummer 10 på ryggen, har han tidigare förklarat.
De Zerbi inledde tränarkarriären i Darfo Boario, ett amatörlag i Serie D, och han brukade resa till Bayern München för att observera Pep Guardiola – som också spelat i Brescia – på träningsplanen. Det finns gott om beröringspunkter mellan de båda, sett till strävan att spela en dominant, bollinnehavsinriktad och modig fotboll – men där De Zerbi får ses som den mer extreme av de två. Via Foggia fick han känna på Serie A-fotboll under en sju matcher lång period i Palermo (får någon tränare längre tid där?). Efterföljande säsong fick fler upp ögonen för honom när hans Benevento charmade Serie A med en offensiv possession-fotboll – men ändå trillade ur högstadivisionen.
Det stora genombrottet fick han dock i Sassuolo. De Zerbi ledde den lilla klubben från Emilia-Romagna till en elfteplats och dubbla åttondeplatser i Serie A, men det som verkligen fick folks blickar att fästas vid Mapei Stadium var sättet De Zerbi fick Sassuolo att spela fotboll – och hur han förbättrade spelarmaterialet han hade till förfogande. Han utvecklade spelare som Domenico Berardi, Manuel Locatelli och Giacomo Raspadori till italienska landslagsmän och fick spelare som Stefano Sensi och Merih Demiral att förtjäna flyttar till större lag och han fick till och med Barcelona att värva en åldrande Kevin-Prince Boateng.
De Zerbi blev känd för hur han får sina lag att bygga spel bakifrån. För hur de oavsett hur högt motståndarna pressar, hur många spelare de än ägnar åt det höga presspelet, alltid försöker avancera i planen med kontroll och mod. Locka upp motståndarlagen, förflytta bollen på egen tredjedel – många gånger även i eget straffområde – för att sedan spela sig ur och straffa en obalanserad motståndare.
– Jag har hämtat inspiration från lag som har exalterat mig. Maurizio Sarris Napoli, Luciano Spallettis Roma, när Francesco Totti spelade som falsk nia, Gardiolas Barcelona, Bayern och City, Tysklands VM-guldlag från 2016, Lucien Favres Borussia Mönchengladbach, Imanol Alguacils Real Sociedad, Quique Sétiens Las Palmas, Marcelo Bielsas Athletic Club. Jag har adderat mina egna idéer till alla dessa, säger han.
De Zerbis namn har kommit att bli synonymt med en modig – på gränsen till övermodig – och oomkullrunkeligt anfallsinriktad fotboll. Men han vägrar förknippa sig själv med ordet ”filosof”, som tränare som Marcelo Bielsa och Pep Guardiola ofta kopplas samman med.
– Jag är ingen filosof. Inom fotbollen används ordet filosof i en nedsättande ton. Det är dock sant att jag tycker om att spela en offensiv fotboll. 80 procent av mitt arbete under veckorna dediceras till anfallsfasen. Det är därför jag arbetar med förebyggande markeringsstrukturer. Om jag skulle minska arbetet med den defensiva sidan av spelet till bara 20 procent skulle vi förlora varenda match. Men så gör jag inte. När vi tränar anfallsspel ägnar jag noggrann uppmärksamhet åt vårt positionsspel så att vi inte är obalanserade när vi tappar bollen. Jag enar de båda faserna, förklarar han.
Efter att De Zerbi i våras lämnat Sjachtar Donetsk, som han ledde till ligatiteln, till följd av Rysslands krig i Ukraina har han väntat på att göra sitt nästa karriärsteg.
Att ersätta Graham Potter i Brighton & Hove Albion ser ut att vara en perfect match. Potters Brighton delar många likheter med De Zerbis föredragna fotboll – baserat på kontrollerat bollinnehav, förmågan att förbättra både lag och enskilda spelare - och Brightons datadrivna ordförande Tony Blooms har gjort ett gediget förarbete och kommit fram till att han inte behövde intervjua fler kandidater vid sidan av italienaren.
De Zerbi, som tidigare främst formerat sina lag i en form av 4-3-3, har initialt byggt vidare på Potters system som utgår från en trebackslinje men där spelarna är både vana och bekväma vid formationsskiften både mellan och under matcher. Han inledde med en 3-4-2-1, med hattricksskytten Leandro Trossard uppflyttad från wingback till en mer offensiv roll, men hann under matchen ändra till både 4-4-2 och 4-2-3-1, när byten och matchbild förändrades.
Roberto De Zerbi kunde knappast få en bättre start, trots en tuff första utmaning borta på Anfield. Det kommer bli mycket spännande – och underhållande - att följa italienaren i Brighton.
