Knappt har England hunnit hämta andan efter The Lionesses dramatiska EM-guld på hemmaplan innan det nu är dags att sparka i gång en ny Premier League-säsong. Kan Manchester City befästa sin inhemska dominans och försvara ligatiteln? Vilka är utmanarna och hur ser läget ut i toppklubbarna? Vi tar tempen inför Premier League-starten.
Manchester City:
Regerande mästarna Manchester City kliver in i Premier League-säsongen som favoriter att försvara titeln. City har vunnit fyra av de fem senaste upplagorna, där endast Liverpool lyckades snuva Pep Guardiolas mannar på titeln 2019/20 och City har under sommaren skakat om en aning i truppen för att ingjuta energi i sitt titelförsvar – och framför allt för att göra laget slagkraftigt nog att gå hela vägen och lägga vantarna på den efterlängtade Champions League-titeln.
Efter att Raheem Sterling och Fernandinho lämnat under sommaren så är det nu blott en spelare kvar i City från pre-Guardiola-eran: nyckelkuggen Kevin de Bruyne. Utöver Sterling, som lämnat för Chelsea, och Fernandinho, som återvänt till Brasilien och Athletico Paranaense, har även Oleksandr Zinchenko och Gabriel Jesus lämnat för Arsenal. Dessutom har Manchester City gjort sin största värvning under Abu Dhabi-eran i Borussia Dortmunds norske stjärnanfallare Erling Braut Haaland, samt adderat januarivärvningen Julián Alvárez från River Plate. Dessutom har det skakats om lite på tränarsidan där Juanma Lillo lämnat för Al Sadd och där forne Palermo-spelaren Enzo Maresca tagit plats som Guardiolas assisterande tränare.
Citys trupp ser lite tunnare ut, även om det måhända rör sig om en ytterst medveten nedtrimning, samtidigt som Haaland och Alvárez kan innebära ännu mer spets. Haalands intåg innebär också att Guardiola för första gången på ett par år går mot att använda en mer traditionell anfallare, snarare än att spela med Phil Foden, Sterling eller Jesus i mer av en falsk nia-roll och om förra helgens Community Shield-förlust, 1-3 mot Liverpool, är något att gå efter så kommer det ta lite tid innan perfektionisten Guardiola har alla bitar på plats i sitt nya bygge. Haaland hade en tung match och var inte särskilt involverad i spelet (16 bollberöringar, noll vunna nickdueller, sju lyckade passningar) och missade trots det några rejäla lägen. 22-åringen är världens mest spännande unga anfallare och om Guardiola lyckas se till att positionera norrmannen i bra positioner i straffområdet och se till att bollen hittar dit så kommer Haaland göra mål. Många mål. Men det kommer nog vara en resa dit för att hitta helt rätt. Haaland har tidigare exploderat i mer omställningsbaserade lag där han kan använda sin snabbhet och oerhörda kraft, och han kommer ställas inför andra utmaningar i ett possessionbaserat lag där Guardiola ställer sina perfektionistiska krav på organisation. Om Haaland håller sig skadefri – han har ju haft sina skadebekymmer – tror jag ändå att Guardiola är skicklig nog för att hitta en roll där hans styrkor kommer till rätta, men på förhand finns det ett par hinder att övervinna. Utan Sterling ser det även ut som att Jack Grealish kommer få en ännu större roll under den här säsongen, och hans anarkistiska, oberäkneliga spelstil kan göra City mer oförutsägbart – på gott och ont.
City går ändå in i Premier League-säsongen som favorit att försvara titeln.
Liverpool:
Det lär vara ett revanschsuget Liverpool som står redo att sparka igång säsongen 2022/23 eftr att ha snubblat på mållinjen i både Premier League och Champions League i fjol, även om det blev två inhemska cuptriumfer.
Liverpool är Citys huvudsakliga utmanare i titelstriden och Jürgen Klopps mannar pressade City hela vägen i fjol – den här säsongen hoppas The Reds kunna ta ytterligare kliv och lyfta pokalen. Jürgen Klopp är förstås kvar, vilket innebär att både spelstil, identitet och kärntrupp är densamma – men det har skett lite uppgraderingar även i Liverpool.
Luiz Dias kom in redan i januari och gjorde stora avtryck men under sommaren har offensiven genomgått ytterligare renovering. Sadio Mané har lämnat för Bayern München och senegalesens mål och mångsidighet kommer saknas. Skyttekungen Mohamed Salah blir dock kvar, efter många om och men, och får nu ta plats i en ny offensiv trio när firma Mané-Firmino-Salahs era slutligen är till ända. Unge uruguayanen Darwin Nuñez har hämtats in från Benfica för stora pengar för att fylla luckan efter Mané och den unge anfallaren ska bli mycket intressant att följa under säsongen. Darwin (passande att han ska leda Liverpools evolution, va?) visade redan i Community Shield-segern mot Manchester City varför Klopp valde att splash the cash på honom, trots hans knappa erfarenhet, där han hoppade in och var tungan på vågen med ett mål och att ordna en straff. Darwins fysik, teknik och arbetsförmåga ser ut att vara klippt och skuren för Liverpools sätt att spela fotboll och det ser minst sagt lovande ut inför säsongen. Med Dias, Firmino, Diogo Jota och Fulham-värvningen Fábio Carvalho finns också alternativ offensivt. Truppspelare som Divock Origi, Neco Williams och Takumi Minamino har lämnat, men i övrigt ser Liverpool ut att vara minst lika starka som i fjol. Backuppsättningen med Virgil van Dijk, Ibrahima Konaté, Joël Matip och Joe Gomez är intakt, Aberdeens unge Calvin Ramsay har adderats. Mittfältet är sig också likt, och är kanske den tunnaste lagdelen om inte Klopp lyckas – eller ens vill – förstärka där under återstoden av fönstret.
Chelsea:
Om det har skett förändringar i Manchester City och Liverpool så har det varit desto mer omvälvande i Chelsea de senaste månaderna i och med slutet på Roman Abramovich-eran där den ekonomiska härvan som bakbundit Chelsea till slut löstes upp och amerikanen Todd Boehly kom in som ny ägare. Det har medfört att hela Chelseas sportsliga ledning har upplösts när Marina Granovskaia, Petr Cech och Bruce Buck alla lämnat. Boehly har själv tagit en prominent roll på transfermarknaden där han varit fast besluten att stötta tränare Thomas Tuchel till fullo.
Tuchel förfogar över en talangfull trupp, trots svårigheterna att manövrera alla osäkerhetsmoment utanför planen under säsongens slutskede, men ser ut att ha en hel del kvar att göra på transfermarknaden innan fönstret stänger. Defensiven behöver förstärkas efter att Andreas Christensen och Antonio Rüdiger lämnat för Barcelona respektive Real Madrid och det råder alltjämt osäkerhet kring César Azpilicuetas framtid. Ben Chilwells återkomst är en rejäl boost och Kalidou Koulibaly från Napoli har slutligen värvats in. Men efter att ha bommat Jules Koundé lär Chelsea satsa på att få in åtminstone ytterligare en mittback, där Leicesters Wesley Fofana ser ut att vara ett tänkbart alternativ. Offensivt har Romelu Lukaku återvänt till Inter på lån efter den floppartade fjolårssäsongen där belgaren, trots att han värvats tillbaka för dyra pengar inte hade någon given roll eller plats och sedermera presterade därefter. Nu verkar Kai Havertz vara förstaval i anfallsrollen och den unge tysken har kapacitet att ta ytterligare kliv. Offensivt har han fått sällskap av Raheem Sterling från Manchester City, som kommer bidra med både mål och kvalitet. Det känns ändå som att det skakar lite kring klubben efter ett turbulent 2022, och jag räknar med att Chelsea kommer vara aktiva på värvningsfronten under kommande veckor för att ge Tuchel så bra möjligheter som möjligt till en framgångsrik säsong. Jag tror ändå Chelsea får svårt att blicka uppåt och minska gapet och utmana City och Liverpool.
Tottenham:
Spurs-fansen är exalterade inför den första hela säsongen med Antonio Conte på tränarbänken. Fjolårssäsongen var ryckig och bjöd på ömsom vin och ömsom vatten, men där Conte otvivelaktigt utvecklat Spurs. Han har förbättrat defensiven väsentligt och genom att addera Dejan Kulusevski i januari föll sista pusselbiten på plats i Tottenhasm offensiv, är Kulusevski ackompanjerade stjärnduon Harry Kane och Heung-Min Son utmärkt.
Bygget har fortsatt under sommaren där Tottenham agerat snabbt för att förstärka och bredda truppen. Clément Lenglet förstärker i mittförsvaret, Ivan Perisic och Djed Spence ger alternativ i wingback-positionerna och med tillskottet av Richarlison kan måhända Kane för första gången på flera säsonger få avlastning i den centrala anfallsrollen. Yves Bissouma, nyförvärvet från Brighton, har i flera säsonger varit en av Premier Leagues bästa mittfältare och med 25-åringen bredvid fysiske Pierre-Emile Höjbjerg har Spurs ett svårforcerat mittfält. Kort och gott har Tottenham lyckats förstärka i alla lagdelar och addera både kvalitet till startelvan och nödvändig truppbredd.
Det finns all anledning för Spurs-fansen att vara fortsatt optimistiska om fortsatta framsteg under Contes ledning.
Arsenal:
Det råder optimism även i den röda delen av norra London. Arsenal slutade femma i fjol men lär vara rejält missnöjda med att man lyckades slarva bort Champions League-platsen i slutomgångarna. Under sommaren har sportchef Edu och Mikel Arteta gått loss på Manchester Citys andrahandssortering och funnit både Gabriel Jesus och Oleksandr Zinchenko. City-duon ansågs försumbara av City men är två spelare som håller hög kvalitet – vilket de många gånger visat upp i den ljusblå tröjan – och med en större roll i Arsenal kan de visa sig vara riktiga klipp. Gabriel Jesus har imponerat under försäsongen och fyller anfallsluckan som gapat efter Pierre-Emerick Aubameyang och Alexandre Lacazette (och kanske även innan dess) och ska bli mycket spännande att följa. Zinchenko är mångsidig, klok och kan användas som både ytterback och på det centrala mittfältet, där han ofta gör det så bra för Ukraina.
William Saliba återvänder även efter att ha imponerat på lån i Marseille och ser måhända nu ut att vara redo att göra avtryck även på engelsk mark. Centralt på mitten har även Portos Fábio Vieira adderats. Arteta har annars gott om spännande ungtuppar i Gabriel Martinelli, Martin Ödegaard (ny lagkapten), Bukayo Saka, Emile Smith-Rowe, med flera, som kan ta ytterligare kliv på utvecklingsstegen. Arteta har varit med om gott om blåsiga perioder under sina två och ett halvt år på Arsenal-bänken men har fått fortsatt förtroende och nu är det hög tid att betala tillbaka och leverera. Pallar han och Arsenal det trycket?
Manchester United:
Det på förhand allra mest spännande laget att hålla ögonen på i Premier Leagues toppstrid är ändå Manchester United. Efter fjolårets fiaskosäsong under Ole Gunnar Solskjaer och Ralf Rangnick så har en stilla revolution nu inletts på Old Trafford under forne Ajax-tränaren Erik ten Hags ledning. Ten Hag långt ifrån någon duvunge, men hans anställning skiljer sig ändå rejält från tidigare United-managers i post-Sir Alex Ferguson-eran. Det kommer tveklöst att ta tid att vända Manchester Uniteds lycka – klubben slutade ändå hela 13 poäng efter fjärdeplacerade Tottenham i fjol – men försäsongen har ändå vittnat om att det finns grogrund för optimism. Ten Hag har arbetat hårt på träningsplanen för att applicera sina metoder och få spelarna att köpa in sig i hans metodik, vilket de ser ut att ha gjort. Holländaren har ägnat mycket kraft åt att förbättra spelarnas fysik för att de ska kunna hantera en mer högintensiv, mer tempostark och pressorienterad fotboll vilket United inte spelat på många år.
Ten Hag fick en smakstart på försäsongen när Liverpool besegrades med 4-0, men försäsong är försäsong. Trots det har United stundtals visat upp ett helt annat spel än under den bedrövliga fjolårsässongen och Ten Hag har infört en betydligt tydligare metodik och arbetssätt än under Solskjaers ledning för att spela en mer modern, tempostark possessionfotboll.
På transfermarknaden har United adderat tre spelare: En vänsterfotad mittback i Ajax Lisandro Martínez, ett vänsterbacksalternativ till Luke Shaw i unge Tyrell Malacia samt Christian Eriksen på fri transfer. Eriksen adderar efterlängtad teknisk förmåga på mittfältet, men United behöver ytterligare förstärkningar för att ge den nya Ten Hag-eran möjligheter till en någorlunda god start. Hela sommarens transfersoppa har kretsat kring Frenkie de Jong och det återstår att se om Barcelona-mittfältaren till slut anländer eller inte. Gör han det får United en spelare skräddarsydd för Ten Hags mittfält – om inte behöver ett alternativ definitivt värvas in. Osäkerheten kring Cristiano Ronaldo, som vill bort från United men som saknar uppenbara klubbar som är villiga att öppna sina armar för den målglade 37-åringen, fortsätter att storma i bakgrunden och är ett osäkerhetsmoment inför premiären mot Brighton. Skulle portugisen lämna –behöver offensiven också förstärkas.
Känslan är att det finns fog för optimism för United-supportrarna utefter hur Ten Hag till synes redan gjort stora framsteg med Uniteds befintliga spelartrupp, men att fansen behöver vara realistiska. United låg långt efter konkurrenterna och har en rejäl resa att göra för att bli ett slagkraftigt lag igen. De sista veckorna av transferfönstret kommer bli vitala och det skulle förvåna mig mycket om United inte adderar ytterligare några tillskott.
