Nu är det magkänslan som talar, varken spelarbortfall, form, statistik eller annat hokus pokus.
För så länge har jag följt den här ligan att jag vet hur detta Manchester United fungerar i dessa lägen.
När det är mörkt, kallt och inte ens Orcherna vågar sig ut. Och i synnerhet när en konkurrent (nåja) kvällen innan sprattlat till och gjort en 4-0:a.
Vad händer då? När United ger sig ut på bortaresa? Svarar dom också med liknande siffror?
Hell no!
I dessa lägen kommer ett krampaktigt United att få förlita sig på en herre man alltid kan lita på när det känns trassligt. Och så har gjort i snart 20 år.

Ryan Giggs.

Är det bara jag som ser ett 0-0 läge långt, lååångt in i andra halvlek innan den gode Walesaren kommer att, förmodligen mycket snyggt, stänka dit 1-0 för för rödnänsans krigare?
Låt oss säga i 79:e min.
Låter som ett scenario lika troligt som att den efterlängtade våren kommer efter vintern. Eller att Mona Sahlin i skrivande stund sitter under fläkten och röker commerce utan filter och bläddrar i hemmets journal.

United är alltså obesegrat borta hittills. Imponerande.
Men av tio matcher har man trots allt bara vunnit två. Föga imponerande.
Att man förlorar ikväll känns förstås inte troligt, men oddset på tvåan är förstås helt förkastligt om vi ska sitta och vänta på ett segermål i 79:e.

Nu reserverar jag mig för att luften kan gå ur Blackpool sista tio med ett så sent mål i arslet mot ligaledarna. K a n ju faktiskt rinna iväg.
Därför känns insatsen tillbaka OM det nu mot all förmodan skulle bli ett tredje mål rätt klokt.

Ärligt talat ett av de bättre spelen jag sett det här året ...