Ödets dag för alla Djurgårdare. Nu finns det inte längre några räddningsplankor och en enda tappad poäng till betyder spel i mörka hemska hålor som Ljungby, Tingsryd och Västerås.
Nu är det inte alls säkert att det räcker ändå då Djurgården maximalt kan nå 18 poäng, och det ger inga som helst garantier till en elitserieplats nästa säsong.

Men! Man kan inte göra annat än att ge sig själva chansen - en sista gång.

Borta mot Timrå här senast så var det återigen ett slarvigt försvarsspel som förstörde för DIF.
Jag behöver inte nämna namnet på den absolut störste syndabocken (han har fått nog med skit den här säsongen), men han spelar i alla fall inte idag.
I förlustmatchen mot Örebro så handlade det om en pånyttfödd Nicklas Dahlberg och ineffektiva forwards som bommade öppna lägen gång efter annan. Det såg nästan ut som en parodi stundtals.
Och vi minns väl alla rubriken dagen efter?

Alltså!
Jag kan inte garantera att Nicklas Dahlberg inte står på huvudet även idag, så bra har han varit på slutet.
Örebro gjorde en riktigt bra match senast mot Bofors, och det är med största stolthet jag skriver att det var årets skönaste seger - vilket satte punkt för min hockeysäsong. För även om det finns en mikroskopisk chans att lösa en elitseriebiljett så lever jag i nuet och tror inte på hokus-pokus.

Jag är mätt. Nu kan förstås ingen spelare gå ut och säga detsamma - men undermedvetet kan det lätt infinna sig en sådan känsla efter bedriften senast.

Skulle Djurgården skapa samma klass av chanser nu som senast, då ser jag det som ett under att lösa poäng för Örebro. I synnerhet när det är Djurgårdens absolut sista chans att undvika det största fiaskot i klubbens ishockeyhistoria.
Och, jag får väl nämna honom ändå - idag sitter ju trots allt Kyle Klubertanz på läktaren.

Dessutom får vi inte glömma att Örebro fortfarande måste spela med herrerna som fick sitta på läktaren i segermatchen hemma mot Djurgården.
Och Ville Nieminen och Daniel Åhsberg gör inte många människor glada nuförtiden, sanna mina ord.

Ett desperat Djurgården till 1,50 - ja tack!