Det ska sägas, det var inte alls långt borta från en superkatastrof med Örebro-ögon i torsdagens bortamatch mot Västerås.
När Fredrik Johansson, efter att #8 i hemmalaget (HUR KAN KAN FÅ ISTID NÄR DET ÅTERSTÅR SÅ FÅ MINUTER AV EN PERIOD OCH DET BARA SKA STÄNGAS IGEN?) gjort ett juniormisstag modell värre än värst, snubblat in 2-3 så var det ju match igen. Och med tanke på vilka idiotiska utvisningar bortalaget sedan tog i den tredje perioden så kunde det här slutat i en total misär, faktiskt.

Just en misär med tanke på vad det BORDE ha stått när Västerås fick sin mycket onödiga reducering.
Efter att ha sett highlights och läst på alla tänkbara platser och forum så borde matchen ha varit mer än stängd vid det läget. 1-5, eller kanske 1-6 hade speglat matchen mycket bättre.
Örebro var/är ett nummer större nu när alla pjäser är tillbaka efter skador. Thats it!
Bara en sådan lyxpryl som att tidigare inte ens haft Conny Strömberg ombytt, det säger ett och annat om konkurrenssituationen som råder i Örebro Hockey för dagen.

Men som sagt. Det kunde ändå ha gått åt helvete. Inte alls pga Västerås förträfflighet utan pga onödigt jävla slarv.
Då, när det behövdes som allra bäst, då visade sig Tim Sandberg från sin allra bästa sida och stod upp när det darrade som mest hos övriga gubbar. Bara att hoppas att han göra vara lika stabil i två raka matcher.
När stormen sedan var utredd så visade man (kvalserie)klassen och dödade matchen med två rappa mål.
Vilket som sagt, dock, borde ha gjorts långt tidigare.

Nu vet jag inte vad som skulle kunna få Örebro på fall här. Kanske, funderar jag, om man fortsätter som man avslutade, men att ta en massa utvisningar. Men nej, det skulle nog göra detsamma. För Västerås visar upp (och har väl så gjort hela säsongen) ett sådant krampaktigt PP att inte ens det skulle hjälpa gurkorna speciellt mycket.

Klasskillnad och 5-2 senast. Nu väntar ett returmöte. I en kokande lördagslada i Örebro.
Det krävs hjälp från Joe Labero för att lösa det här, Västerås ...