Den 26:e februari så avslutade jag en reken Skellefteå v Färjestad med dessa bokstäver:

"Grattis till seriesegern, Saik. Och, lite i förväg, grattis till SM-guldet ..."

Kan läsas här om någon vill friska upp minnet.
http://www.rekatochklart.com/rekar/20964/

Och ja. Om det hade vart en tennismatch det här, då hade vi väl haft 6-1 6-3 4-0 nu.
Med två noll i matcher. En breakboll nyss inslagen på bortais. Nu fördelen av att spela hemma och gå fram till 3-0 ... så, ja, den där finalförbannelsen kommer att brytas nu. Ingen kan inbilla mig något annat.

I den första matchen så lyckades Luleå ta det till en förlängning. Eller för att hålla sig till sanningen, Johan Gustafsson, burväktare i Luleå, HAN tog det här till en förlängning. Det var ett löjligt överlägset Skellefteå och skotten 45-18 säger väl en hel del.
Jag är inte det minsta förvånad. Skellefteå är det mest kompletta lag jag skådat sedan Färjestad var som allra bäst då Jönssonligan var i sin allra bästa dager. Speed, finess, tanke och styrka. Det finns allt i en mix som är värd ett sm-guld mer än något annat lag. Någon gång. I synnerhet när medelåldern är så fantastisk låg.

Överspelet satt hur enkelt som helst senast. Då mycket tack vare att Luleå som väntat den gången bjöd upp till spel. Idag blir det mer defensivt. Matchen lär se ut som senast. Men att det återigen ska sluta 0-0, med tanke på vilka chanser Skellefteå skapade, det kan bara inte hända två gånger i rad. Helt omöjligt.