Paris Saint-Germain:
Vi rör oss mot Budapest och Puskás Arena för klubblagsfotbollens största match, innan vi alla börjar rikta blickarna mot Fotbolls-VM. För Paris Saint-Germain är det här med Champions League-finaler ingen obekant mark. Luis Enriques lag var ju här så sent som i fjol, när man fullständigt massakrerade Inter och vann med 5-0 i München. Några 5-0 lär det inte bli mot Europas bästa defensiva lag, Arsenal, men kan Les Parisiens vinna back-to-back CL-titlar?
Jag ska inte klappa mig på axeln, men jag hade PSG som förhandsfavorit inför fjolårets säsong och jag var på samma spår i år, trots storförlusten, 0-3, mot Chelsea i klubblags-VM:s final i somras och en svag inledning på hösten. Man kan, och bör, säga mycket om ”projektet” PSG och hur den franska huvudstadsklubben nått sin maktposition i fotbollsvärlden, men ser vi till vad man uträttar på fotbollsplanen så är det ett otroligt fotbollslag. Sedan Galactiqueprojektet (hur man kunde spela fotboll med tre världsstjärnor i Neymar, Lionel Messi och Kylian Mbappé som inte bidrog ett jota i försvarsspelet är för mig en gåta) övergavs och Luis Enrique fick friare tyglar att forma PSG till sitt lag. Stjärnor och offensiv spets finns fortfarande, men i CL är PSG framför allt ett sammansvetsat lagbygge med tydlig identitet och där stjärnor som Ousmané Dembélé, Vitinha och Kvicha Kvaratskhelia lägger ner ett enormt jobb även i spelet utan boll.
PSG har dessutom en unik fördel jämfört med övriga storklubbar på den europeiska kontinenten, utifrån sin unika särställning i Frankrike. PSG har ärligt talat inte gjort en bra säsong i Ligue 1, ändå kan man gå på halvfart, rotera sin trupp och vila sina stjärnor till att vara som fräschast i de stora matcherna – och ändå jogga hem ligan utan att förta sig. Lens gjorde ett imponerande försök att utmana om titeln, men slutade ändå sex poäng efter i slutändan. Det gör också de inhemska resultaten svårbedömda. I slutomgången, som spelades den 17 maj, förlorade PSG derbyt mot Paris FC, 1-2, efter ett sent avgörande. Då var titeln dock redan bärgad.
Ballon d’Or-vinnaren Dembélé klev av efter bara 27 minuter i derbyt, men det verkar ha varit en säkerhetsåtgärd och fransmannen ser ut att vara fullt fit och redo att starta tillsammans med Kvaratskhelia och Desiré Doué i anfallstrion. Enda frågetecknet för PSG är nog egentligen ytterbacksstjärnan Achraf Hakimi, som gick sönder i första semifinalen mot Bayern München och som återvände till kollektiv träning först i veckan. Det kan dock lösa ett huvudbry för Luis Enrique som kan starta fjolårets succémittfält med João Neves, Vitinha och den nu friske Fabián Ruiz, samtidigt som unge Warren Zaïre-Emery flyttas till högerbacksplatsen där han imponerade så mycket i returen mot Bayern. I övrigt lär det inte bjudas på några överraskningar, med Matvey Safonov mellan stolparna, Marquinhos och Willian Pacho som mittlås och Nuno Mendes framstormande som vänsterback. Ett otroligt fotbollslag, med världens kanske bästa tränare på tränarbänken.
Arsenal:
Vilka veckor det varit för Arsenal som lyckades ta skutan i hamn och vinna den så efterlängtade Premier League-titeln – klubbens första på 22 år. Det vobblade längs vägen, men när Manchester City inte orkade med att utmana hela vägen kunde Arsenal bli mästare i kavaj och därifrån vinna poängmässigt komfortabelt med sju poängs marginal. De siffrorna förtäljer dock inte hur små marginaler det stundtals var längs vägen, som 1-0-segern mot West Ham och det sena VAR-ingripandet som stoppade – korrekt i mina ögon – West Hams kvitteringsmål, eller den nervdallrande 1-0-segern mot redan nedflyttade Burnley. 1-0 är återkommande och det säger en hel del om Mikel Artetas Arsenal. Det är ingen friflödande offensiv där man blåser motståndarna av banan utan framgångarna vilar på en oerhörd taktisk disciplin och Europas bästa defensiv, vilket man även visade i 2-1-segern i dubbelmötet mot Atlético Madrid i semifinal. Små marginaler var det även i mot Sporting i kvartsfinal, där Kai Havertz sena mål i Lissabon blev dubbelmötets enda.
Jag tycker inte Arsenal är fotbollseuropas roligaste fotbollslag att bevittna, men det ger förstås Mikel Arteta blanka fan i. Han har steg för steg byggt en kontrollerad lagmaskin som vet att deras defensiv – och oerhörda styrka på fasta situationer – alltid ger Arsenal möjligheter att vinna fotbollsmatcher. Defensiva tridenten med David Raya i mål, bakom mittbacksduon med Gabriel Magalhães och William Saliba, håller absolut toppklass. På ytterbacksplatserna finns alternativ och likaså för vem som agerar partner till givne Declan Rice på mittfältet. På senare tid tycks Martín Zubimendi hamnat på kvisten till förmån för Miles Lewis-Skelly på det centrala mittfältet.
Till skillnad från PSG har Arsenal haft intensiva veckor som kulminerat med den så efterlängtade ligatiteln. En tyngd har lyfts från Arsenals axlar, onekligen, men klarar man av att ladda om för en ännu större fotbollsmatch mot en formidabel motståndare? Arsenal har aldrig vunnit Champions League, så viljan finns tveklöst.
Det finns några fler frågetecken för Arsenal än för PSG, även om Arteta i stora drag har sin startelva klar för sig. Jurriën Timber har dragits med skadebekymmer och varit borta sedan mars. Även om holländaren håller oerhört hög nivå kan jag inte tänka mig att Timber kastas direkt in i hetluften i den mest högintensiva av fotbollsmatcher. Ben White är också skadad och således ser det ut att bli Cristhian Mosquera som får den mindre önskvärda uppgiften att stoppa PSG:s vänsterkant med Nuno Mendes och Kvicha Kvaratskhelia, om Arteta inte väljer att chansa med Timber. Zubimendi är en skickligare passningsspelare, men Lewis-Skelly ger lite mer defensiv balans, vilket kan tippa över i hans fördel. Noni Madueke har också dragits med skadebekymmer, men det lär oavsett bli Bukayo Saka som startar till höger. Jag räknar också med att Viktor Gyökeres blir förstaval i anfallsrollen, även om Kai Havertz, främst, finns som alternativ.
Vinner PSG dubbeln?
Jag tror det här har alla möjligheter att bli en högoktanig och taktiskt högintressant final i Budapest. Europas bästa offensiv – och bästa omställningslag – tar sig an Europas bästa defensiv. Vi får se vilken typ av match vi får här, men jag blev imponerad av hur PSG tog sig an returmötet mot Bayern i München, efter den galna 5-4-segern i Paris. Det blev inget nytt gung-ho-möte där lagen svingade vilt mot varandra i 90+ minuter, utan PSG lyckades kontrollera matchen på ett väldigt imponerande sätt efter det tidiga ledningsmålet. PSG har kvaliteter att finna vägar igenom Arsenals låga försvar och besitter ett fruktansvärt vasst omställningsspel som The Gunners får se upp med om de inte lyckas avsluta sina anfall. Men borta mot Bayern visade Luis Enriques lag upp att man också har en defensiv att förlita sig på och att man kan kontrollera matchbilder utan att dominera bollinnehavet och vara konstant spelförande. Överlag tycker jag PSG är Europas bästa fotbollslag och har några fler strängar på sin lyra än Arsenal. Det kommer bli betydligt tajtare och jämnare än i fjol, men jag tror PSG har goda chanser att vinna Champions League för andra säsongen i följd. Raka ettan finns till 2,28 hos Quick Sport .
