Transferfönstret har stängt igen i de stora europeiska ligorna. Bloggen tar en titt på de stora övergångarna som inträffade under Deadline Day – och tittar lite närmare på några av sommarens bästa värvningar.
Det var i vanlig ordning action in i det sista under transferfönstrets sista dag, där João Palhinha bland annat fick vända tillbaka hem till London efter att hans flytt till Bayern München gått i stöpet i sista sekunden. Det har i mångt och mycket varit ett annorlunda transferfönster i och med att en ny maktspelare gjorde entré i form av de statsbackade Saudiklubbarna som plötsligt blandade sig i kampen om toppspelarna i Europa. Under sommaren har vi bland annat fått se namn som Karim Benzema, Neymar, N’Golo Kanté, Ruben Neves, Kalidou Koulibaly, Marcelo Brozovic, Sergej Milinkovic-Savic, Jordan Henderson, Riyad Mahrez, Fabinho, Sadio Mané och Gabri Veiga (vilken sorg…) lämna för Saudiarabien, för att nämna ett gäng. De spelarna ägnar vi dock inte mer uppmärksamhet här, utan fokuserar på de stora värvningarna som gick av stapeln under Deadline Day.
Ryan Gravenberch, Bayern München till Liverpool
Har kopplats samman med både Manchester United och Liverpool under sommaren, och på transferfönstrets sista dag hamnade den långe, eleganta nederländske mittfältaren i den sistnämnda klubben som nästa pusselbit i Jürgen Klopps mittfältsrevolution. Fabinho, Jordan Henderson, Naby Keita, James Milner, Fábio Carvalho, Arthur Melo och Alex Oxlade-Chamberlain har lämnat och Alexis Mac Allister, Dominik Szoboszlai, Wataru Endo och nu även Gravenberch har adderats.
Jag blev ett stort fan av Gravenberch för prestationerna under Erik ten Hag i Ajax, där jag tycker han var alldeles strålande och trodde han skulle gå en ytterst ljus framtid till mötes. Det senaste året har dock inte gått enligt plan. Gravenberch hade oerhört svårt att slå sig in och få speltid i Bayern München, som dessutom hade en stökig säsong med en hel del förändringar, vilket inte underlättade. Det var tydligt att Gravenberch ville mer och att han var frustrerad över bristen på chanser att visa upp vad han gick för, vilket också resulterat i att han tappat sin plats i den nederländska landslagstruppen.
Det tuffa året syntes med all önskvärd tydlighet när jag såg Gravenberch för Nederländerna i U21-EM, då jag bortsett från några korta ljusglimtar inte alls kände igen den tekniska mittfältaren, som var både sävlig och orörlig med bollen och såg oengagerad ut i spelet utan boll. Förhoppningsvis blir flytten till Liverpool en vändpunkt för 21-åringen, som besitter en enorm höjd och som kommer passa bättre in på Klopps mittfält än att behöva brottas om spelminuterna med Joshua Kimmich, Leon Goretzka och Konrad Laimer.
Ansu Fati, Barcelona till Brighton
”You’re the one for me, Fati”, kan Roberto De Zerbi kosta sig på att skråla.
Vem hade trott, för ett par år sedan när han slog igenom med buller och bång i La Liga och utsågs till Lionel Messis efterträdare, att Ansu Fati 2023/24 skulle spela för Brighton & Hove Albion. Inte jag, åtminstone. Det saknades inte intressenter för den tvivellöst talangfulla anfallaren, som fortfarande bara är 20 år gammal, som sökte sig bort från Katalonien på jakt efter mer kontinuerlig speltid efter en säsongsinledning där han fått inleda alla tre ligamatcher på avbytarbänken, när nya stjärnskottet Lamine Yamal klivit förbi Fati i rangordningen.
Brighton-tränaren Roberto De Zerbi var i våras namnet på allas läppar i Premier League efter framstegen han åstadkom med små medel i Brighton, som spelade Englands mest underhållande fotboll, och enligt rapporterna var det en telefonpitch från De Zerbi som övertalade Ansu Fati om att välja just Brighton, snarare än Tottenham och Chelsea som också ryktades intresserade. Fati har haft ett par skadedrabbade år efter genombrottssäsongen, men han besitter en enorm talang; han är mångsidig, tekniskt skicklig, målfarlig och bekväm att använda i flera olika offensiva roller. Kanske blir en säsong på den engelska sydkusten precis vad Ansu Fati behöver för att kickstarta karriären och återigen börja ses som en av fotbollsvärldens absolut hetaste talanger?
Matheus Nunes, Wolves till Manchester City
Matheus Nunes hade ingen enkel första säsong i Premier League och kom inte alls upp i samma nivå i Wolves som han visade upp i Sporting. Ändå valde City att betala 53 miljoner pund för den 25-årige mittfältaren. Jag gillar dock Nunes, trots att han sällan levde upp till förväntningarna under vad som var en tuff säsong för Wolves, och tror mycket väl att han kan finna sin roll betydligt bättre i Guardiolas bolldominanta City. Nunes är en elegant mittfältare och oerhört skicklig på att transportera boll – likt Chelseavärvningen Mateo Kovacic – och ger välbehövlig mittfältsbredd, med tanke på viktige Kevin De Bruynes skadebekymmer.
Sofyan Amrabat, Fiorentina till Manchester United
Man kan säga mycket om Manchester Uniteds sommar och klubbens förehavanden på transfermarknaden. Det har talats om Sofyan Amrabat, Fiorentinas marockanske VM-hjälte, hela sommaren lång men när United varit bakbundet av FFP-regelverket (och ägare som, till skillnad från andra konkurrenter, bara plockar ut – inte sätter in – några pengar) drog det ut hela vägen till Deadline Day innan 27-åringen blev klar.
Amrabat ger välbehövlig bredd och spets till ett mittfält i skriande behov, som inlett säsongen tungt och där Casemiro även i vanliga fall får dra ett tungt lass. Nu får United in en mångsidig, energisk bollvinnare som besitter ett bättre och mer progressivt passningsspel än han oftast får beröm för. Han kan agera ersättare åt Casemiro i nummer 6-rollen vid behov, där United saknade alternativ i fjol, samtidigt som han fungerar lika bra som parhäst till brassen i en nummer 8-roll, vilket skulle ge ett mer balanserat mittfält än vad United ställt på banan under säsongens inledande matcher.
João Félix, Atlético Madrid till Barcelona
Efter alla registreringsstrul lyckades till slut Barcelona landa sin dubbel-João på Deadline Day i och med säkrade lånen för Cancelo och Félix.
Det är förbluffande att Joäo Félix fortfarande bara är 23 år gammal. Det har smärtat mig mycket att se den fortfarande unge portugisen de senaste säsongerna, där han gått vilsnare och vilsnare och blivit mer ilsken och mer frustrerad. Efter ständig kollisionskurs med Diego Simeone spenderade han förra våren i Premier League, på lån till Chelsea, utan att miljöombytet fick det att lyfta för honom. Félix är vansinnigt talangfull. Han var fenomenal under en säsong i Benfica, vilket fick Atlético att betala en miljard för den då fortfarande oprövade anfallaren, och han har glimtvis visat upp sin enorma förmåga hos Los Colchoneros, men de senaste två säsongerna har mest varit fyllda av frustration och misslyckanden från alla parter. Nu hamnar han alltså i Barcelona under kommande säsong. I vilken position? Ingen aning. I vilken roll? Ingen aning. Men jag hoppas att vi får se João Félix från hans bästa sida och att han inte vandrar än mer vilsen i Katalonien. För i den där späda kroppen, bakom den bångstyriga luggen och den alltid lite tjuriga uppsynen bor det en fenomenal fotbollsspelare. Men han har varit väl dold länge nu.
Brennan Johnson, Nottingham Forest till Tottenham
Jag gillar Brennan Johnson och hade gärna sett honom stanna i Nottingham Forest – han kom fram ur deras akademi och hans far, David, gjorde 150 matcher för klubben runt millennieskiftet – men Forest hade inget val annat än att sälja för att försöka balansera böckerna för Evangelos Marinakis extravaganta värvningseskapader det senaste året och 50 miljoner pund för en homegrown-spelare som bara gjorde åtta ligamål under fjolårssäsongen är svårt att neka.
Tottenham får en arbetshäst till anfallare som fortfarande bara är 22 år och walesaren kan mycket väl ta nästa kliv under Ange Postecoglous ledarskap. Johnson är ambitiös och han gjorde en fullt duglig debutsäsong i Premier League när han, likt Forest, väl fann fotfästet i högstadivisionen.
Det känns som en övergång som gynnar alla tre parter och det finansiella utrymmet som försäljningen av Johnson skapar frigav också utrymme för Forest att vara aktiva under fönstrets återstående timmar, vilket Marinakis nyttjade till fullo. Forest säkrade Callum Hudson-Odoi, som blir en form av ersättare till Johnson och som tidigare arbetat med tränare Steve Cooper med framgång i de engelska ungdomslandslagen och får dessutom in en efterlängtad mittfältspjäs i Ibrahim Sangaré från PSV Eindhoven. Det är en spelare jag verkligen ser fram emot att se i Premier League.
Den storvuxne, fysiske ivorianen gjorde stora framsteg i PSV där han växte ut till en mittfältskoloss som dominerade i Eredivisie. Oerhörd fysik, bra på att transportera boll, fin teknik och en bollvinnare av hög klass. Sangaré kan passa perfekt i Premier League.
Cole Palmer, Manchester City till Chelsea
Jag måste också få med Cole Palmers flytt från Manchester City till Chelsea här. Palmer är talangfull, ingen tvekan om det, vilket han även visade under sommarens U21-EM när han var med och ledde England till guld, och det har länge talats gott om honom i Manchester Citys välrenommerade akademi även om spelmöjligheterna i Pep Guardiolas stjärnspäckade lag förblev knappa. Nu väljer alltså Chelsea att betala runt 620 miljoner kronor för den relativt oprövade 21-åringen. Med den värvningen passerar Chelsea också den smått vansinniga gränsen att man nu spenderat över 1 miljard brittiska pund på spelare sedan Todd Boehly och Clearlake Capital tog över klubben för ett drygt år sedan. Absolut vansinne.
Manchester City får en imponerande summa pengar för en spelare som hittills gjort tre Premier League-starter och som Guardiola uppenbarligen inte tyckte var tillräckligt bra, men det är ändå något djupt tragiskt att City föredrar att skeppa en talangfull 21-årig egen produkt, som varit i klubben sedan han var sex år gammal, till en konkurrent och i stället plocka in en jämnårig belgare (Jérémy Doku) som ersättare till Riyad Mahrez. För Palmer kan det dock vara en bra flytt – han är i desperat behov av spelminuter och ser uppenbarligen större chanser att få det i Mauricio Pochettinos ungdomliga mastodontbygge Chelsea än i Guardiolas City.
Nog om Deadline Day, vi passar även på att nämna några ord om sommarfönstret i stort – med några av värvningarna jag tycker sticker ut – åt ettdera hållet.
Jude Bellingham, Borussia Dortmund till Real Madrid
Det är märkligt att kalla en miljard för ett kap, men ur led är transfermarknaden. I en tid där Moisés Caicedo och Declan Rice utan bekymmer spräcker miljardstrecket så får Real Madrid hur som helst valuta för pengarna i köpet av Jude Bellingham, en av de allra mest åtrådda och eftertraktade spelarna.
Bellingham har omedelbart gjort avtryck i sin nya klubb och visat att 20-åringen är redo att erövra den största av fotbollsscener. Bellingham har rivstartat i Real Madrid och redan producerat fyra mål och en assist
Christopher Nkunku, RB Leipzig till Chelsea
Mycket kan sägas om Chelseas transfersommar – och jag får anledning att återkomma dit vid ett senare tillfälle – men det här tror jag är en riktigt bra värvning. Jag är superförtjust i Christopher Nkunku och tror han har alla egenskaper för att ta Premier League med storm. Nkunku är en modern, mångsidig fotbollsspelare som är van vid att spela i ett oerhört högt tempo och som behärskar en rad olika roller. Han har spelat allt från central mittfältare till wingback till offensiv mittfältare till anfallare under de senaste åren där Nkunku de senaste två säsongerna utvecklats till en poängmaskin som producerar mål och assist på löpande band i RB Leipzig.
Nkunku går alltjämt skadad och har inte fått visa upp sig i sin nya klubb och även om fransmannen kommer till en lite stökig spelargrupp – som genomgått enorma förändringar det senaste året – tror jag Nkunku har alla möjligheter att göra rejäla avtryck och ta plats som en centralfigur i Mauricio Pochettinos nya Chelsea.
André Onana, Inter till Manchester United
David de Gea höll 17 nollor i Premier League i fjol, fler än någon annan målvakt, och hade på det stora hela en bra säsong. Spanjoren försökte, utefter sina förutsättningar, att anpassa sig till den fotbollsriktning Erik ten Hag önskade ta Manchester United och om det inte hade varit för några kostsamma misstag under sluttampen på vårsäsongen är det möjligt att United-ledningen hade valt att prioritera att förstärka andra områden än just målvaktsposten. Det var tydligt från början att Ten Hag förr eller senare skulle behöva en annan målvakt för att fullt ut få igenom sina idéer och när möjligheten i sommar dök upp att återförenas med forne Ajax-målvakten André Onana gick United all-in.
Det tror jag är ett korrekt och synnerligen bra beslut.
Det går knappast att finna två diametralt mer olika målvakter i den moderna toppfotbollen än David De Gea och André Onana, där den sistnämnda är närmast skrämmande bekväm med bollen vid fötterna, både i det korta och långa spelet. Att Onana valde att avsluta landslagskarriären (även om han nu tagits ut i Kameruns trupp återigen) efter en schism med förbundskapten Rigobert Song, som ville att Onana skulle spela mer konservativt med längre och rakare bollar snarare än att försöka bygga bakifrån, säger det mesta om Onanas förmåga och självförtroende i sitt eget spel med fötterna. Han har redan visat glimtar av vad han kan, och skillnaden han kan göra för Ten Hag, även om Manchester Uniteds vacklande prestationer under säsongsinledningen så här långt stulit det mesta fokus.
Orkun Kökcü, Feyenoord till Benfica
Jag måste avsluta med några få ord om min fjolårskärlek – den turkiska mittfältaren Orkun Kökcü. Kökcü var fenomenal när han som lagkapten och centralfigur ledde sitt Feyenoord till Eredivisie-titeln. Det finns vissa frågetecken över Kökcüs defensiva höjd, även om han kom undan med det i Nederländerna, vilket måhända avskräckte de allra största klubbarna från att lägga sig i kampen om 22-åringen, men jag tycker ändå Benfica har gjort ett riktigt kap som lagt beslag på den spelskicklige kreative mittfältaren – han bryter motståndarens linjer med progressiva passningar for fun – för en i sammanhanget spottstyver. Med Orkun Kökcü bredvid Florentino Luís på det centrala mittfältet har Roger Schmidt ett högkvalitativt mittfält, trots försäljningen av Enzo Fernández till Chelsea i januari.
