.png)
Det blev en blodig söndag i Premier League när bilan föll över ytterligare två tränare. Först sparkades Leicester Citys Brendan Rodgers och något senare meddelade även Chelsea att man går skilda vägar med Graham Potter – bara sex månader efter att Potter ersatte Thomas Tuchel.
Det har inte varit en snäll säsong för Premier League-tränare. Unai Emery återvände till de brittiska öarna och Aston Villa så sent som i slutet av oktober – han är nu den tolfte mest långvariga Premier League-tränaren när det blivit mer regel än undantag att göra sig av med mannen med tränarpärmen när det börjar gå emot.
Ska vi ta en titt, a walk down memory lane, från början till slut (nåja, det hinner säkert ryka ytterligare någon innan vi satt punkt för säsongen)?
- Scott Parker, Bournemouth (30 augusti)
- Thomas Tuchel, Chelsea (7 september)
- Bruno Lage, Wolves (2 oktober)
- Steven Gerrard, Aston Villa (20 oktober)
- Ralph Hasenhüttl, Southampton (6 november)
- Frank Lampard, Everton (23 januari)
- Jesse Marsch, Leeds (6 februari)
- Nathan Jones, Southampton (12 februari)
- Patrick Vieira, Crystal Palace (17 mars)
- Antonio Conte, Tottenham (26 mars)
- Brendan Rodgers, Leicester City (2 april)
- Graham Potter, Chelsea (2 april)
Att Chelsea gick mot en ny framtid när den långa, framgångsrika eran under Roman Abramovitj fick ett abrupt slut var tydligt. Trots att den ryske affärsmannen var känd för att vara hänsynslös och gladeligen vara för ett tränarbyte när resultaten gick emot behövde Todd Boehly och Clearlake inte ens ett år på sig att göra något som inte ens Abramovitj mäktade med – att sparka två tränare under samma säsong.
Det vore en underdrift att påstå att Boehly vågat förändra sedan han antog ägarskapet över Chelsea. Under sommaren sparkade han hela den sportsliga ledningen med Marina Granovskaja och Petr Cech i spetsen, därefter spenderade han mångmiljardbelopp på nya spelare bara för att ett par veckor in i säsongen sparka Thomas Tuchel och betala en världsrekordsumma för att lösa Graham Potter från hans Brighton-kontrakt. När januari väl anlände stod kassaskåpsdörren på nytt på vid gavel. Till slut hade Chelsea över två transferfönstret värvat in 16 spelare för drygt sju miljarder kronor.
Att Potter till slut får gå samma öde till mötes som Tuchel kommer dock inte som någon större överraskning. Resultaten har helt enkelt inte varit tillräckligt bra och den korta framgångsperioden strax före landslagsuppehållet – när Chelsea tog sig förbi Borussia Dortmund och säkrade en semifinalplats i Champions League samt gick tre raka utan förlust i Premier League – var inte tillräckligt för att köpa honom mer tid eller långsiktigt förtroende. När Chelsea föll hemma mot Aston Villa, 0–2, fick Boehly nog och visade Potter dörren.
Miljön i Chelsea blev ohållbar för Potter – en tränare som arbetat sig upp genom den engelska fotbollspyramiden genom hårt, gediget jobb där han kontinuerligt överträffat förväntningarna när han fått förtroende och manöverutrymme att göra sitt jobb på sitt sätt – som aldrig kunde landa bland alla ständiga förändringar på Stamford Bridge. Att han inte lyckades få igenom sina idéer till en gigantisk spelartrupp, där skador och nyförvärv avlöst varandra, är kanske inte så konstigt, men det går heller inte att komma ifrån det faktum att Potter borde nått bättre resultat med det material han haft till förfogande. Chelsea är elva i Premier League, har förlorat lika många matcher som man vunnit och man har lika långt till nedflyttningsplats som man har till Champions League.
Det är helt enkelt inte bra nog.
Potter lyckades inte övertyga vare sig Boehly, fansen eller spelartruppen. Framstegen var inte tillräckliga och till slut blev det ohållbart.
Trots att tränarcirkusen inte ser ut att avtagit i och med skiftet från Abramovitj till Boehly så kommer Chelsea fortsätta vara en attraktiv klubb för tränare på den yttersta nivån och namn som Julian Nagelsmann, Mauricio Pochettino, Luis Enrique och Diego Simeone kommer att kopplas samman med tränarposten på Stamford Bridge där Chelsea säkerligen kommer landa ett stort namn vad det lider och frågan är hur länge Bruno Saltor behöver värma Chelseas tränarbänk.
Efter Potters strålande arbete med Brighton bör den forne Östersundstränaren också ha tillräckligt med förtroendekapital i England för att landa ett bra tränarjobb inom en inte allt för avlägsen framtid – även om hans första erfarenhet hos en av bjässarna blev en olycklig resa från början till slut. Bara i en annan del av London ska Tottenham ersätta Antonio Conte och kanske vore Potter perfekt för att förvalta Daniel Levys Spurs.
Brendan Rodgers avsked från Leicester hamnade lite i skymundan under söndagen, men att nordirländaren till slut fick lämna efter en miserabel säsong kändes oundvikligt. Leicester är efter den sena förlusten mot Crystal Palace – där Roy Hodgson fick en smakstart på återkomsten - näst sist i Premier League och löper definitivt risk för nedflyttning, trots ett spelarmaterial som borde vara betydligt bättre än tabellpositionen vittnar om. Leicester har sedan VM bara vunnit två matcher och sex förluster på de sju senaste matcherna forcerade Leicester-ledningens hand inför en vital vecka för The Foxes, med matcher mot Aston Villa och Bournemouth.
Helgens rubriker:
Milans knall ger CL-hopp
Napoli har dominerat Serie A-fotbollen fullständigt under säsongen och det krävs en kolossal kollaps för att förhindra Luciano Spallettis gäng från den efterlängtade scudetton, men under söndagskvällen åkte Partenopei på en rejäl smocka. De ljusblå, där Victor Osimhen saknades på grund av skada, stod inte alls att känna igen och förlorade klart hemma mot AC Milan, 0–4, där en glödhet Rafael Leão gjorde två mål och var i fenomenal form.
Segern lär ingjuta hopp i Stefano Piolis gäng inför stundande Champions League, där lagen möts i kvartsfinal om lite drygt en vecka.
