Manchester Uniteds miserabla säsongsinledning fick en ny smäll i form av en ny derbyöverkörning mot Manchester City. Efter den lovande inledningen under Erik ten Hag förra säsongen hoppade United på fortsatt progression 2023/24 – men så här långt tycks utvecklingskurvan enbart peka nedåt.
Vi börjar med att avhandla Manchester-derbyt, innan vi går in mer på Manchester Uniteds säsong i stort. Manchester City visade upp precis vilken klasskillnad det råder mellan lagen. City behövde inte stå för någon extraordinär maxprestation för att vinna 3–0 på Old Trafford, där några fantomräddningar från André Onana höll ner segersiffrorna och där United – bortsett från några farliga omställningslägen – inte hade mycket att sätta emot Pep Guardiolas gäng.
Att United förlorar klart i derbyt mot ett betydligt bättre fotbollslag, är ingen överraskning. Men det är förbluffande hur miserabel den här hösten varit för Manchester United, där klubben i stället för att ta nästa steg under Erik ten Hags ledning bara gått tillbaka i utvecklingen.
– We are on the way up, sa Ten Hag stoiskt efter derbyförlusten under söndagen.
Orden ringer nog falskt för alla som sett Manchester United spela fotboll den här säsongen. Om Ten Hag gjorde det mesta rätt i inledningen av sin Manchester United-karriär – där han manövrerade en berömt snårigt ledd klubb, byggde ett lag med tydlig identitet och tydliga idéer, hanterade Cristiano Ronaldo-situationen och ledde United till en Champions League-plats, vann Carabao Cup och tog sig till FA-cupfinal – finns det desto mer anledning till kritik nu.
Problemen högre upp i Manchester Uniteds klubbhierarki är väldokumenterade. Det går att skriva spaltmeter om hur misshandlad klubben varit under Glazers ägarskap och hur den leds framåt av personerna, likt Richard Arnold och John Murtaugh, som ägarfamiljen valt. En klubb av Manchester Uniteds storlek ska inte kunna vara lida så fullständig avsaknad av sportslig planering och tillåta en manager – oavsett om han heter Louis van Gaal, José Mourinho, Ole-Gunnar Solskjaer eller Ten Hag – kunna styra förehavanden på transfermarknaden till den grad som är fallet, där pengar kastas till höger och vänster på spelare som inte ger tillräcklig avkastning på planen. Situationen kring en eventuell försäljning av klubben, budkriget mellan qatariske shejk Jassim och Ineos Sir Jim Ratcliffe som ser ut att sluta med att den sistnämnde köper 25 procent av klubben inledningsvis, underlättar inte heller. Inte heller situationen runt Jadon Sancho. Allt det är sant, och problemen kommer förstås i grunden från att Manchester United varit en ruttet skött klubb under hela Glazers ägarskap, men in den här bloggtexten fokuserar vi på Erik ten Hags arbete och hur Manchester United den här säsongen går bakåt efter den lovande inledningen under nederländarens debutsäsong.
Frågetecknen gick att lyfta redan under våren, där ett slutkört Manchester United inte spelade särskilt bra fotboll när man snubblade sig mot säsongsavslutningen. Under sommaren skulle det tas nya steg i rätt riktning när André Onana, Mason Mount, Rasmus Höjlund och Sofyan Amrabat värvades.
I slutet av oktober är dock Manchester-horisonten mörk. Manchester United är åtta i Premier League med lika många segrar som förluster, fem, med elva poäng upp till serieledande Tottenham och åtta poäng upp till Liverpool på fjärdeplatsen. I Champions League har man förlorat mot både Bayern München och Galatasaray, och där det krävdes en Onana-straffräddning i matchens döende sekunder för att säkra en seger på Old Trafford.
Jag har sett varenda bildruta av United under Ten Hag och den här hösten har United i mina ögon knappt fått ihop 20 bra sammanhängande minuter i en enskild match, alldeles oavsett om motståndet hetat Manchester City, FC Köpenhamn eller Sheffield United. Nyckelspelare som Casemiro, Marcus Rashford och Bruno Fernandes har varit hopplöst formsvaga varje gång de iklätt sig klubbdressen. Det går att peka på ett horribelt skadeläge, där Ten Hag konstant tvingats förändra i alla led, där särskilt defensiven – där Lisandro Martínez, André Wan-Bissaka, Luke Shaw och Tyrell Malacia alltjämt saknas – varit hårt drabbat. Skador sker dock inte i ett vakuum och även om oturen kan hålla sig framme – likt Licha Martínez metatarsalbenfraktur – så måste det sättas frågetecken för Uniteds förberedelser under försäsongen och vad man pysslar med på träningsplanen.
Det största orosmolnet på Manchester United-himlen bör dock vara hur flagrant avsaknaden av en tydlig spelidé och identitet varit, och hur snabb Ten Hag varit att överge sina ideal och den progression han tycktes eftersträva med sommarens värvningar.
Ten Hag gjorde förvisso något liknande även i fjol, när United efter en lovande försäsong inledde Premier League med chockförluster mot Brighton och Brentford. Då tullade holländaren på sina krav, särskilt gällande risktagandet i speluppbyggnaden, till förmån för en mer pragmatisk hållning. Under hösten tog dock United steg för steg mot en mer tydlig identitet, där relationer skapades och det var uppenbart vad United strävade efter att genomföra i de olika spelfaserna.
Den här hösten har åtminstone inte jag en aning om hur Manchester United vill spela fotboll, varken med eller utan boll.
Under sommaren pratade Ten Hag om hur han vill att hans lag ska bli världens bästa lag i omställningarna och med spelare som Höjlund, Rashford, Bruno Fernandes, Alejandro Garnacho finns förutsättningar för ett giftigt transitionsinriktat lag, och det är fortfarande i omställningarna som United skapar sina bästa målchanser. Men allt tycks slumpartat, snarare än utstuderat och planerat. Eller som en supporter uttryckte sig på Twitter: ”The plan is to play McTominay as 10 – and pray”.
Scott McTominay har gjort tre mål på sina tre senaste matcher och blir ofta en oförtjänt hackkyckling. Skotten, som gått vägen genom Uniteds akademi, har tydliga styrkor i sin fysik, kraftfullhet och tajming när han attackerar motståndarens straffområde. I en roll som tvåvägsmittfältare, eller mer offensivt viktad central pjäs, kan han vara oerhört effektiv – vilket han inte minst visat med Skottland under EM-kvalet. I United har dock ofta använts i mer defensiva mittfältsroller, där han blir mer involverad i den tidiga speluppbyggnaden vilket ständigt tvingar honom att ta emot bollen i tajta, trånga situationer som han inte riktigt har verktygslådan för att lösa. När United befinner sig i speluppbyggnaden upplevs mittfältet som Bermudatriangeln – oavsett om det är McTominay, Sofyan Amrabat, Christian Eriksen, Mason Mount, Bruno Fernandes eller Casemiro som spelar – vilket ständigt tvingar United bakåt och ofta till längre chansartade passningar från utgångsyta, med följd att organisation och kontroll offras och gör United sårbart för ständiga omställningar. Att McTominay nu blivit Ten Hags förstaval på det centrala mittfältet, samtidigt som sommarens 600-miljonersvärvning Mason Mount – som var Ten Hags värvning och spelaren som skulle bidra med dynamik, tempostyrka, bolltrygghet och styrka i presspelet – fastnat på bänken är för mig det tydligaste exemplet på hur Ten Hag gått ifrån sommarens plan när resultaten gått emot. Likaså Onanas och mittbackarnas instruktioner i tidiga speluppbyggnaden.
Ten Hag kan argumentera för att han tvingats till en mer pragmatisk hållning och att kortsiktiga resultat är viktigare än långsiktig utveckling, att skadeläget gör det omöjligt att bygga en hållbar struktur och finna balans och att han fått rätt i och med segrarna mot Brentford, Sheffield United och FC Köpenhamn – där United med minsta möjliga marginal säkrade tre segrar i följd.
Jag håller inte med.
Under Pep Guardiolas första säsong i England blev Manchester City titellösa och slutade trea i Premier League. Liverpool slutade åtta under sin första säsong med Jürgen Klopp. Båda hade stora utmaningar att ta sig an, men började lägga ett fundament och implementera sina principer och forma ett lag i deras avbild. Det medförde skapliga resultat på sikt. Håller vi oss till Premier League behöver vi inte titta längre än Unai Emerys Aston Villa, Roberto De Zerbis Brighton eller Ange Postecoglous Tottenham – som alla varit i sina respektive klubbar kortare tid och haft mindre resurser – för att finna ytterligare exempel på tränare som lyckats komma betydligt längre i sina processer och utvecklingsresor.
Tre månader in i säsongen har vi nu ett Manchester United med undermåliga resultat och undermåliga prestationer, där någon tydlig plan och väg framåt inte går att skönja i vad som levereras på fotbollsplanen. Erik ten Hag går ett par viktiga månader till mötes, och om det inte sker förändring lär Ten Hag snart finna sig i en rejäl kritikstorm.
Helgens rubriker
Bellingham tungan på vågen
Diskussionen om huruvida Jude Bellingham är världens bästa fotbollsspelare hösten 2023 behöver tas på allvar nu. Den 20-årige engelsmannen har varit sensationell sedan flytten till Real Madrid, där han omedelbart fyllt ut den marängvita tröjan och tagit position som lagets ledande spelare och gång på gång stått för mål, assist och matchavgörande insatser. Helgens El Clásico borta mot Barcelona på Montjuïc var inget undantag.
Barcelona tog ledningen tidigt och Bellingam spelade inledningsvis en ganska anonym roll i rivalmötet. Men i den andra halvleken klev han in och tog över showen helt. Först dundrade han in kvitteringen med ett stenhårt distansskott som Marc-André Ter-Stegen inte lyckades hålla borta från nätmaskorna och på tilläggstid höll han sig på nytt framme och kunde från nära håll peta in 2-1 mellan benen på Ter-Stegen och skjuta hem tre blytunga poäng till Madrid.
Real toppar La Liga med 28 poäng, lika många som uppstickaren Girona. Avståndet ner till Atlético Madrid är nu tre pinnar och till Barcelona fyra.
Ajax sist i Eredivisie efter De Topper-förlust
Det finns inget slut på Ajax elände under den här miserabla hösten. Hedwiges Maduro har fått ta över tränarsysslan tillfälligt efter att Maurice Steijn sparkat, men den forne landslagsspelaren har inte fått någon vidare munter inledning. Först förlusten mot Brighton i Europa League. I helgen väntade De Topper, rivalmötet med PSV Eindhoven, där Ajax fick en riktig resa på bortaplan trots att Branco van den Boomen – otroligt fotbollsspelarnamn, för övrigt – gett gästerna från Amsterdam ledningen efter tio minuter. Hirving Lozano kvitterade, men Ajax kunde ändå gå in i halvtidsvilan med en 2-1-ledning efter mål av Brian Brobbey. Men i den andra halvleken sprang PSV ifrån rejält. Hemmalaget gjorde ytterligare fyra mål – ett hattrick från Lozano – och vann till slut med 5-2 och befäster därmed serieledningen, med hela fem poäng ner till tvåan AZ.
Ajax återfinns i helt andra änden av tabellen. Storklubben är nämligen sist i Eredivisie. Plats 18 av 18 lag. Det har varit en nattsvart höst i Amsterdam.
Matchen mellan AZ och NEC Nijemegen avbröts efter att NEC-anfallaren Bas Dost otäckt fallit ihop livlös på planen i slutminuterna.
– Bas var borta ett tag, men de återupplivade honom. Sjukvårdare från båda lagen gjorde ett väldigt bra jobb och de förtjänar beröm för hur snabbt de ingrep, sa Nijmegens sportchef Wilco van Schaik.
Senare kom lugnande bilder från sjukhuset, där Bas Dost gjorde tummen upp, meddelade att han mår bra och tackade för all hjälp.
OM – OL inställt efter bussattack
Ligue 1-matchen mallan Olympique Marseille och Lyon ställdes in under söndagen efter att Lyons spelarbuss attackerats på vägen till Stade Vélodrome, där OL-tränaren Fabio Grosso och hans assisterande tränare Raffaele Longo båda skadades av glassplitter i ansiktet. Supporterbussar ska även ha attackerats på vägen mot arenan.
Nice är för övrigt ny serieledare i Ligue 1 efter att Francesco Fariolis gäng inkasserade ännu en 1-0-seger på bortaplan, samtidigt som Monaco föll borta mot Lille.
Kanes Beckham-kopia – storvinster för Bayern och Leipzig
Harry Kane gjorde ett nytt hattrick – om än inte ett äkta sådant, med tyska mått mätt – när Bayern München fullständigt pulvriserade Darmstadt med 8-0 hemma på Allianz Arena i en fullständigt bisarr fotbollsmatch. Joshua Kimmich blev utvisad efter fyra mintuer, Darmstadt drog på sig ytterligare två utvisningar i första halvlek och det stod 0-0 i paus, innan matchen exploderade i andra halvlek. Kane gjorde tre mål – varav ett läckert mål från halva plan (kanske fick han inspiration från Beckham-dokumentären som blivit populär på Netflix) – Leroy Sané och Jamal Musiala satte två vardera, och veteranen Thomas Müller ett.
Det var inte bara Bayern München som hade målkalas i Bundesliga i helgen, där det totalt bjöds på hela 42 mål. RB Leipzig nådde inte riktigt Bayerns siffror man vann med hela 6-0 mot FC Köln. I tabelltopp finner vi fortsatt Bayer Leverkusen, två poäng före Bayern München som nästa helg ställs mot Borussia Dortmund i Der Klassiker.
